BLANDADE ÄMNEN — Ett kapillär-fenomen, Under denna titel läses i en fransk tidning: Ett 82-årigt fruntimmer, boende i Yvetot, egde sedan länge ett tunnt, alldeles silfverhvitt hår. Detta fruntimmer genomgick vid slutet af förra året en lång och allvarsam sjukdom, från hvilken hon numera är fullkomligt återställd. Men hvad som är mest förvånande är, att denna vördnadsvärda dam efter sjukdomen återfått en ganska rik chevelyr. — En konskriptionshistoria. En enka 1 Paris, hvars son skulle tagas till soldat, var mycket bekymrad öfver att mista sin älderdoms enda stöd, hvilket sonen var, och då hon icke hade råd att köpa honom fri, vände hon sig till en somnambule med förfrågan på hvad sätt hennes son kunde vara säker på att ur lotturnan draga ett högt nummer och på det sättet blifva fri. Efter somnanbulens råd gick den lätttrogna enkan om natten ut till en närbelägen kyrkogård, hvarest det lyckades henne att vid en graf komma öfver ett litet ben efter en för flera år sedan afliden ung flicka. Utan att våga se sig om skyndade nu gumman hem med sin eröfring, och efter hemkomsten företog sig gum man, som af kärlek till sin son hade trotsat rädslan för kyrkogårdsrån, att sy in benet i soaens rock. Följande dagen skulle han draga den bestämmande lotten, men den stackars modren hade dessförinnan en förskräcklig natt. I drömmen såg hon nemligen den unga flickan, hvars ben hon hade stulit, och som nu fordrade detta tillbaka; gumman måste utstå en så hård kamp med spöket, att hon om morgonen hade häftig feber, som hon trodde skulle göra slut på hennes dagar. Då sonen frampå dagen kom hem och med glädje förevisade ett högt nummer, som fritagit honom från krigstjensten, blef gumman emellertid straxt rask igen, och i sin glädje omtalte hon för sonen hvilken talisman som befriat honom. Men olyckligtvis omtalte hon det också för flera andra, och de öfrige unga männen, som icke blifvit gynnade af lyckan, ansågo sig ha blifvit förorättade och angåfvo henne hos auktoriteterna, så att den stackars enkan blef tilltalad för kränkning af graffriden, somnambulen för bedrägeri, och sonen blef tagen till soldat. — En talisman. En krögerska i Nivelles, Therese P., hade till sista utlottningen af ärets konskriptionspligtiga för 25 franes sålt till en hr C. D. en talisman (bestående af vigd jord och några skinnlappar, antagligen sammanplockadt på någon kyrkogård), hvarmedelst han skulle undslippa militärtjensten. Hon hade förmodligen alltför länge betjenat sig af denna talisman, ty han gjorde icke sin vekan: den unge mannen drog n:r 21. Polisen fann lämpligt att förpassa qvinnan till fängelset, der hon får tillfälle att begrunda vanskligheten af silt system. — En våda af dyrkfria kassaskåp. Från Dresden meddelas, ätten smedsgesäll, som sysselsatte sig med förfärdigandet af dyrkfria kassaskåp, häromdagen skulle pröfva låset på ett sånt, som just hade blifvit färdigt. Profvet utföll icke till hans belåtenhet, och då han utfrån icke kunde upptäcka hvari felet låg, gick han med ett brinnande talgljus in i skåpet och ät igenstänga det utifrån. Han ser och ser, nen kan icke uppdaga något fel. Nå, då får ag väl skrufva ifrån låset iger, utbrast han nisslynt inne i skåpet; låt upp!? Hans kamater vilja öppna, men låset ger icke efter. Den ene efter den andre försöker, men det lyc sas icke att få upp dörren. En hel qvart hade edan förflutit, då den instängde, en af naturen modig man, till sin förskräckelse märker att det ,lir honom allt besvärligare att andas och att juset af brist på luft hotar att slockna. Han lir rädd och ber de andra att hemta mästaren. Denne kommer strax och börjar bearbeta låset, nen lika förgäfves som gesällerna. Emellertid ippblossar ljuset derinne ännu ett par gånger