ag p gifva Frankrike hopp om frihet, säger ma li till det, att allt är undanrgjordti detta fall: et) Presidenten: Talaren gifver kejsarens ord e n za ) tydning, som saknar grund.? Favre: Gifve Gud, att jag misstager mig! . (Talaren visar nu, huru regeringen tillintet YI gjort den ena friheten efter den andra, till at t, börja med tryckfriheten. Han karakterisera I varhingssystemet och tillägger): Verkställand makten är herre öfver tidningsarnes lif; hon kar afskära rötterna på trädet eller fälla det, on hon låtit det växa. Och detta kallar man 178 förnekelse och parodi af 1789.7 Presidenten (kallar tal. till ordningen): Det an n 4 års system. Man borde rättare kalla det för er be d är icke tillåtet att säga, att regeringen är en je parodi! Jag tillåter det icke!? (Talaren ber om ursäkt; han hade endast ve I lat säga, att de organiska lagarne icke stå isamt klang med författningen, då denna stadfäster 811789 års grundsatser, men de organiska lagarne e) deremot göra den om intet.? (Han öfvergär t ) derefter till församlingsrätten och visar, att icke t)en. ång löftet om teaterfrihet hållits.) ch, utropar Favre till regeringen, hvad har ni gjort af den franska teatern? En härd PI för liderlighet och fräckhet, der ni ställer de I I skamliga nakenheterna till beskådande! Nihar en lag i handom, hvilken förbjuder barns arbete i fabrikerna, och ni fördrager dock barnen på de privilegierade teatrarne, der ni låter dem föreställa sedeslöshetens och cynismens typ och modell till alla anständiga menniskors fasa! Och till på köpet öppnar ni maskeradbaler och ropar: Kommen och roen er, dricken ur bägaren, som jag håller för edra läppar! Men jag säger er: Frankrike vill ha andra saker än dessa; det vill komma i besittning af sina moraliska friheter!? Jules Favre slutade sitt tal med följende ställe ur Augustinus: Fecisti nos ad te, Deus, et irrequietum est cor nostrum, donec requiescat in te! med tillägget: Ja, vi äro intet, om vi ej kunna lyfta ögonen till I himmelen, och vi förmå intet, om vi icke läro fria. ; TYSKLAND. I Kurhesgen fortgår striden mellan regeringen och ständerna, och nu hafva ständerna åter helt plötsligen blifvit hemsända, hvilken åtgärd afministern motiverades med kurfarsteas sjukdom, som hindrade honom att taga befattning med de af ministeren framlagda vigtiga förslagen. Ständerna hade emellertid, på förhand underkunniga om sin nära förestående upplösning, uti en hemlig sammankomst fattat följande beslut: 1:o Siäoderna förklara 1 betraktande af landets tillstånd: Regeringen förvägrar, i strid mot landets författning, mot förbunds församlingens beslut af d. 24 Maj 1862 och mot gifvet fursteord, landet att äter få komma i åtnjutande ef sin fulla rätt. Regeringen försummar, trois oupphörliga påminnelser från representationens sida, laudets andliga och materiella välfärds intressen. 2:0 Ständerförsamlingen undandrager sig ansvaret för de oundvikliga följderna af en sådan regering. 3:o BStänderförsamlingen besluter att i anklagelsetillstånd för grundlagsbrott försätta förre justiticministern Pfeiffer och nuvsrande justitiem nistern Abee, gillar den redan uppsatta anklagelseskriften och uppdrager verkställigheten åt ständernas permanenta utskott. ÖSTERRIKE. I ungerska underhuset inlemnades den 14 d:s det af Deak författade adressförslaget till svar på kejearens sista reskript. Landtdagen lofvar i denna adress att behandla den del af reskriptet, som angår de gemensamma angelägenheterna och 1848 års Jagar, samtidi t med landtdagens förslag till gemensam författning. Derefter följer förnyad anhållan om rättskontinuitetens erkännande under hänvisning till en mängd historiska antecedentier. — Angående kröniovgseden heter det i adressen: Icke blott en krönt konung, men hvarje regent som påll grund af arfsföljd bestiger tronen, är för-: pligtad att erkänna och upprätthålla förI fattningen; i motsatt. händelse skulle man vara nödgad att vid hvarje tronskifte ånyog efsluta en statstraktat med konungen, så att: konstitutionel regering och absolutism kom-s me att aflösa hvarandra. Adressen fram-: håller till slot, att en ansvarig ungersk re-1 gering är den nödvändiga följden af det år 1848 införda likaberättigandet, och man be1 der kejsaren aflägsna de bekymmer, somls I f 1 Vv f r 4 r r Ss ar fortfarande hysas i Ungern angående författningens erkännande. — Adressen emot-l1? togs med allmänt bifall af kammaren. Adressens innehåll är öfverhufvud helt enkelt att Ungrarne fordra återställandet af 1848 års lagar, och att hvarje ungersk konung äfven före krö ingen är skyldig att ställa sig d m till efterrättelse, samt att de först efter kröningen kunna ändras. — Ungrarne hafva fullkomligt rätt, men 0 de också få rätt, är -n annan fråga. Tonen i denna andra adress är varm, ungrarne vända sig ännu en gång till kejsarens hjerta, underhandlingarnes tråd är ännu icke afbruten, såscm i den andra adressen 1861, men med försoningen har man icke kommit ett enda steg länere, och endast de hotande förvecklingarne med utlandet torde förmå regeringen att icke ånyo skrida till upplösning af landtdagen. Börsen-Halles Wienerkorrespondent anför såsom ett obestridligt faktum att förhållandet mellan Österrike och Preussen i detta ögonblick kommit till sin yttersta spets. ?Det kan svårligen, säger han, mer än några dagar hållas hemligt hvad som här blifvit beslutadt i militäriskt hänseende och till en del redan är satt i verkställighet. Från tysk och österrikisk ståndpunkt kan man icke annat än beklaga det utseende situationen nu börjar antaga, men en sanning är att vi stå vid tröskeln till ett nytt 1850, om den ej redan blifvit öfverskriden?. — Äfven Köln. Ztg. skrifver att ställningen är allvarlig och spänningen snarare ij tillän aftagande. Hr Bismarck skall på högsta ort finna ett villigare öra för sin krigiska politik än förut, general Manteuffel skall ha frånträdt det parti som håller på vänskapen med Österrike, och konungens militra omgifning skall vara mera krigiskt sinvad. Den nya förordningen mot de augustenburg