Löhr, hvilken jemte andra svenskar blifvit häktad i Köpenhamn 1849 för utprångling af falskt mynt samt till Sverge öfversänd, för att ande ransakning, förmenande Dahlberg att förenämnde öhr var ingen annan än Löwenberg. Vid lördagens förhör ingafs ytterligare af de tilltalade ett utdrag ur de i fingvårdsstyrelsen förvarade fånglistor, hvaraf inhemtades huru länge förenämnde Löhr suttit häktad, hvarjemte Göta hofrätts utslag, angående såväl förenämnde Löhr som öfriga för ifrågavarande utprånglin; tilltalade, upplästes. Utslaget innehöll hufvudsakligen, att som det brott, hvarför Löhr och de öfriga tilltalade blifvit anklagade och häktade ä lifvit begånget inom Sverges landamären eller mot svensk man utrikes, ansågs det mot dem väckta åtal ej kunna föranleda till ansvar, .Löwenberg, nu tillfrågad om han förut kallat sig Löhr, medgaf detta, men undandrog sig att besvara öfriga till honom ställda frågor, om han suttit häktad o. s. v., anseende deras besvarande ej nu utgöra föremål för ransakningen. Han bestred vidare riktigheten af den af prosten Kemner gjorda påskriften å det af vederpr företedda prestbetyget samt inlemnade, ör att söka ådagalägga att det af honom till Andra ock fa NE afgifna prestbetyg varit riktigt, eller att, om någon oriktighet funnits deri, detta ej berott på honom, följande handlingar: Att hr K. G. Löhr, numera fanjunkaren vi kongl. Andra lifgardet i Stockholm K. G. Löwenberg, är son af f. d. v. korpral G. A. Löhr härstädes och född den 26 Oktober 1822 (tjugutvå) i Fjerrestad af Malmöhus län, att han finnes i 1847 års husförhörslängd antecknad såsom medlem af Bårslöfs församling och först den 20 Januari 1852 (femtiotvå) hänfrån försedlad till obestämd ort, med bevis att vara välfrejdad, det varder på hans begäran intygadt. Bårslöf den 29 November 1865 (sextiofem). Ch. Lz. Kemner, prost och a soherdedt (Sigill. Förestående bevis af prosten Kemner står i rak strid med den påskrift, som finnes af honom tecknad å det af åre vederparter företedda prestbetyget, och är förhållandet härmed ganska besynnerligt. å Vidare företeddes af Löwenberg ett par andra handlingar, hvilka upplästes och voro af följande innehåll: YAtt min son fanjunkaren vid kongl. Andra lifgardet Karl Gustaf Löwenberg är född den 26 September 1829, och att det i Bårslöfs församlings husförhörslängd antecknade födelseåret 182 är misskrifning, som troligen kommer deraf att några år förrän prosten Kemner kom till Bårslöf uppbrände prestgården med alla expeditioner, som tillhörde pastorsembetet, hvaribland var husförhörslängden och kyrkoboken, intygas härmed. Görarp i Bårslöfs församling den 15 November 1865. G. ÅA. Löhr.? , Sigill.) Undertecknade, byamän af Bårslöfs församling, intyga härmed, att fanjunkaren Carl Gustaf Löhr, som numera kallar sig Löwenberg, är född härstädes 1829, och har vistats inom denna församling sin mesta tid, hvarunder han ådagalagdt ett oförvitligt och hedrande uppförande, äfvensom, att ingenting annat än godt om honom försports. Görarp den 15 November 1865. Måns Pålsson, Nils Persson. Ola Pålsson, kyrkovärd. kronofjerdingsman. Ola Persson. Anders Persson.? Såsom man finner, strider uppgifterna om Löwenbergs födelseår i sistnämnda bevis äfven mot hvarandra. Frågan om prestbevisets riktighet eller oriktighet och utredande af de härmed förenade omständigheter röra dock icke krigsrättsmålet, som endast afser Löwenbergs angifvelse mot sina kamrater för ärekränkning. Angående denna sak hördes en mängd vittnen, åberopade af Löwenberg, dervid ingenting förekom mot fanjunkarne Lundqvist och Lindbäck, som gaf stöd för TT angifvelse mot dem. Båda uppgåfvo att de om Löwenberg ej omtalat annat, än att han kommit in vid regementet på oriktigt prestbevis, och hade de ej heller yttrat något derom till andra än kamrater inom regementet och detta först, sedan regementets underofficerskår varit samlad i ordersalen, dit kåren blifvit kallad utaf någon af öfverbefälet i och för denna sak. Hvad angick angifvelsen mot sergeanterna Jansson och Bärlin samt Dahlberg, förekom ingenting annat mot dem, än att furiren Svensson uppgaf sig inne å en källare vid Grefgatan hört förenämnde personer resonera om Löwenberg, dervid någon af dem fällt det yttrande, att Löwenberg kommit in vid regementet på falskt prestbetyg. Främmande personer, ej tillhörande Andra gardets underofficerskår, hade dervit varit tillstädes, men kunde Svensson ej säga, om de hört samtalet, lika litet som han ville påstå, att detta förts för att utsprida något kränkande rykte om Löwenberg. Fanjunkaren Wallander sade sig likaledes å samma källare hört Dahlberg och Bä ärlin omtala, att Löwenberg skulle kommit in vid regementet på oriktiga betyg och att han varit häktad för något brott. Samtalet hade förts så högt, att det kunnat höras af de närvarande. Sergeanten Jansson hade vid tillfället äfven varit tillstädes, men vittnet kunde ej erinra sig, om han sagt någonting om Löwenberg. ågot vidare, som på minsta sätt gaf stöd åt Löwenbergs angifvelse mot sina kamrater, förekom ej. Flera af Löwenberg åberopade vittnen hade alldeles ingenting att förmäla; andra åter uppgåfvo att de visserligen hört hvarjehanda rykten om honom, men någon viss person, som sagt ir sig det ena eller andra, kunde de ej upp: va. En af Löwenberg till åtskilliga vittnen framställd fråga, om Dahlberg, Bärlin och Jansson ej sökt inverka på vittnenas öfvertygelse till förmån för sig, besvarades med bestämdt nej. Målet uppsköts härefter till annan dag, för justering af protokollet. — Hämndlusta. En för åtskilliga tjenstefel nyligen afdankad poliskonstapel i Jakobstrakten, vid namn August Andersson, har angifvit sina fordna förmän poliskommissarien Ljungqvist och öfverkonstapeln Andersson, den förre att ha tillegnat sig en gammal käpp, som blifvit upphittad och på vaktkontoret aflemnad, den sednare att dels ha tagit ett halsband af en hund, dels från saker tillhöriga en för stöld häktad qvinna undansnillat ett par glasögon. I målet ha flere polisförhör hållits, dervid vittnen afhörts, bland hvilka äfven uppträdde åen för förskingring af uppburna bötesmedel och för förfalskning af polisvaktkontorets diarier afskedade, lagförda och med tre månaders fängelse å Långholmen straffade förre polisöfverkonstapeln Charles Lejonberg, men som tycktes vara den egentliga anSF