också bokstaflig sanning ; ty det är säkert, a kronprinsen skall resa, och lika säkert är de att man icke kan resa utan penningar. Mc den glicksburgska familjen, hvilken i al andra afseenden är så lycklig, har ondt o; pengar. Deni förhållande till landets storle särdeles rundliga civillistan kan icke räcka ti dels derföre att Kristian IX har två bröde att försörja, Hans och Julius, hvilka ick förstå att arbeta, men icke heller blygas fö att ligga sin bror till last, och dels emeda den under Fredrik VII införda stränga hus hållningen vid hofvet blifvit alldeles rubba af den nya generalintendenten och öfver hofmerskalken. Hvarifrån skäll man då tag respenningar åt kronprinsen? Grefve Friis, hvars pung eljest brukar st Öppen, har uttömt sina tillgångar. Heger mann bar inga penningar, Suhr har reda att fordra. Det finns således ingen anna utväg än atttaga sin tillflykt tilden gaml mjölkkon statskassan, hvilken mycket tålig låter mjölka sig,till dess hon är utsinad Man väntar endera dagen ett förslag at bevilja 37,000 rbdir till kronprinsens resa Om förslaget kommer fram eller icke, bero väl närmast på hvilket uttryck man vic hofvet fått af riksdagsmännen vid ifrågava rande tillfälle, samt dernäst på det råd. som J. A. Hansen, hvilken nu skall var: konungens privata personliga rådgifvare, skal gifva. Karakteristiskt var det, att hofve företrädesvis lade vigt på att ställa sig ir hos bönderna. Man såg t.ex. prins Hans som är familjens goda hufvud, krusa fö bönderna och hörde honom försöka härma den seländiska bonddialekten, hvilket tog sig mycket löjligt ut, då han, såsom man vet, liksom den öfriga familjen, talar gebrokkent?. Riksdagens talmän gjorde sitt till att förgylla hofvet; isynnerhet var Bregendahl oöfverträfflig i detta bestyr. Den gläcksburgska familjen för, såsom bekant är, ett mycket lyckligt familjelif, hvilket den också gerna bär till torgs. Liksom de anklagade i Rom brukade föra sina små barn med sig upp på forum, för att göra intryck å domrarne, så fingo också de kungliga arnen vid detta tillfälle åka upp till Kristiansborgs slott, der de, såsom Dagbladet utrycker sig, riktigt tumlade om bland gästerna. Isynnerhet skall prins Waldemar, som har stor talent att slå kullerbyttor, ha gjort ett fördelaktigt intryck på de stadiga riksdagsmännen, bland hvilka några lära umgås med tanken på att få honom bort från den tyska omgifningen och sätta honom i Borgerdydskolen? på Kristianshavn, för att der uppfostras till en Valdemar Atterdag. Vid taffeln föreföll för öfrigt en scen, som höll på att leda till en duell mellan en riksdagsman och en af konungens adjutanter. En annan duell har på de sednare dagarne varit i fråga mellan redaktören Ploug och en löjtnant Bretton, son af stiftsamtmannen i Viborg, hvilken säkerligen icke utan anledning blifvit klandrad i Fedrelandet. Ploug afsleg nuntligen utmaningen, hvilken framfördes af två reaktionära löjtnanter. Orsaken till kronprinsens resa är, att han fått hederslegionens kors af kejsar Napoleoa. Hofvets anhängare vill naturligtvis häri se ett bevis på den franske kejsarens välvilja för det gläöcksbur ska huset. Höri bedrager man sig likväl säkerligen. Nämnda hus har nu en gång blifvit Danmarks reprentont i Eurepa, och som: kejsar Napoeoh icke gerna kan hänga korset omkring hela nationens hals, måste han hänga det på dem; som representera folket. Det franska sändebudet gör icke heller någon hemlighet häraf. General Kaufmann, som skall åtfölja. kronprinsen, är samme man, som ledde återtåget från Dannevirke under general Meza. Han är likasom allt hvad som omgifver hofvet tysk, Han talar danska, men med stark tysk tonvigt. Riksrådet håller för det mesta ferier, medan utskotten arbeta. Under det att finansutskottet bråkar sin hjerna med att åstadkomma jemnvigt mellan inkomster och utgifter, har en af landstingets medlemmar, hofjägmästaren Sehestedt till Broholm på Fyen meddelat en klar och åskådlig finansöfversigt, hvilken visar, att om regeringens mycket slösaktiga, finansförslag går igenom, skall det bli en statsbrist af 4,000,000 riksdaler. Med detta: för ögonen är det icke osannolikt, att finansutskottet skall komma till det resultat att,föreslå indragning af hästgardet, som ären köstsam inrättning, oaktadt det kommer att ha sina svårigheter att genomdrifva detta, enär konungen, innan han blef uppsatt på tronen, gjorde tjenst vid denna kär. , Tvisten mellan Pretissen och Österrike tyckes antaga allt större och större dimensioner. Om Bismarck håller sig qvar vid styret, måste det säkert bli krig at. Detj. skall i detta fall bli ett gynnsamt tillfälle för oss att återvinna de förlorade danska landsträckorna i Slesvig, men det finns 1yvärr under nuvarande regering endast ringa utsigt till, att man skall förstå välja en på samma gång klok och beslutsam politik. I Nord-Slesvig hår man björtat på rätta stället ; men här droger den ene mot nörr och den andre mot söder, och följden häraf blir att man står alldeles stilla. Det tyckes som om en stark lust vaknat hos det danska folket att sätta materiella företa i gång. Det går oss likasom holländarse hvilka, sedan de blifvit skilda från B — ien, sökte afhjelpa förminskningen i landområden genom att framdraga de hjelpkällor, som dittills legat obegagnade. Den driftige kaptenlöjtnanten Hammer, bekant genom Vesterhafsöarnes försvar, har