Ir) nerngt — lor att icke såga nagot annat — att man såsom utgångspuokt för sina re e I sonnementer antager, att en förfalskning r) sådan skala, af millionstal kannor, skulle Jett främmande land, hvars offentliga myndig heter skola lemna intyg om varans beskaffenhe h J och ursprung, oanmärkt kunna bedrifvas oci 1. I tillstädjas. Hvad nu frågan angående socker beträffar så får jag i första rummet fästa uppmärk a samheten derpå, att den här omnämnd .. konventionen mellan Frankrike, England Belgien och Holland icke angår tullen . socker, utan frågan om den restitution elle rl drawback, som vid utförsel ef raffinerad socker från dessa länder skall erläggas. Del är klart, alt så länge denna drawback varit olika, skulle densamma också kunna ökas, så att den innebure ett fördoldt premium, a J och derigenom kunde medföra ganska be; I tänkliga verkningar på de andra ländernas tulltaxor. Man insåg derföre nödvändigheten af att öfverenskomma om en gemensam norm, efter hvilken denna restitution borde lemnas, och man hade dertill så mycket 1 större skäl, som det visat sig, att man ge: Inom förbättrade arbet metoder lyckats uppI drifva produkten vid sockerberedningen betydligt öfver hvad man förut antagit. Man hade nemligen förut beräknat, att 100 råI socker i allmänhet lemnade endast 80 I raffivad, och derefter bestämt restitutionen; men ) det har sedermera blifvit genom omfattande l undersökningar ådagalagdt, att man af 100 8 råsocker numera i allmänhet erhåller ända till 87 I raffinad, och men har derföre, enligt konventionen, stadgat, att detta förhållande hädanefter skall utgöra grunden för restitutionens beräkning, eller med andra ord, att drawback för 87 exporterad raffinad skall motsvara den erlagda skatten för 100 I råsocker. Och härmed har man också fått en bestämd regel, hvarefter man kan beräkna, hvad som utgör ?skydd?, eller premium, för raffinaderiervea, vid sockertullens bestämmande. Det är nemligen klart, att när sockerqvantiteterna i 87 I raffinad och 100 8 råsocker motsvara hvarandra, så bör tullen för dessa två qvantiteter vara lika, eller hvad som är detsamma, tullbeloppet för 100 raffinad motsvara tullbeloppet för 115 råsocker. En tillökning i tullen å råsocker af 15 procent är således !vad som erfordras, för att tullen mellan begge slagen skall stå i jemnvigt, och hvad derutöfver bestämmes för raffinad, blir s. k. skydd. Nu tror ni kanhända, mina herrar, att enligt franska traktaten tullen å raffineradt socker är endast 15 procent högre än den åj råsocker? Nej! der stadgas blott, att tullen på raffineradt socker ej lår med mera än 50 procent öfverskjuta tullen på råsocker. Man erbjöd visserligen också Frankrike, att för sin del upptsga samma bestämmelse, men Frankrike beta kade sig för en så hög tullsats, hvilken det snsåg skulle misspryda? tariffen, och nöjde sig med en tullskilnad af 20 procent. Svenska regeringen förbehöll sig emellertid såsom en rättighet, den otvifvelaktigt alltför höga tullsatsen, för att lugna sinnena, och likväl förespår nu friherre Klinckowström, att hela vår sockerfabrikation skall gå under. Jag mäste bekänna, att vid det förhållande, som nyss blifvit visadt, nemligen att för jemlikhetens bibehållande, endast erfordras en tillökning i råsockertullen af 15 procent, men denna tillökning blifvit bestämd till 50 procent, och att således våra sockerfabrikavter ännu åtnjuta ett skydd af omkring 3 öre (utan att något afdrag göres för sirupen), så förlora! sådana förespeglingar, genom sjelfva sin öfverri!t, i mina ögon, allt värde. Dessutom tår jag erinra derom, att detta skydd af omkring 3 öre per , alldeles icke är någon småsak i ett land, der mellan 35 och 40 millioner socker årligen konsumeras. Man märker visserligen icke alltid sjelf huru mycket man härigenom förlorar, men jag skall söka åskådliggöra detta genom ett exempel. I händelse icke någon tull vore äsatt för socker, så skulle naturligtvis priset å denna vara reduceras med ett belopp, motsvarande tallen, eller med 12 öre. Af denna tull, hvilken af konsumenterna erlägges för allt socker, kommer likväl, för det socker som inom landet förädlas, icke mer än omkring 9 öre staten till godo, och återstoden tillfaller raffinadörerna såsom skydd?. Ett socker, hvilket nu betalas med omkring 45 öre, skulle således, derest ingen tull funnes, icke kosta mer än hvad som utgör varans verkliga värde, eller omkring 33 öre. Men detta är alldeles detsamma, som om man föreställer sig, att hvarje gång sockerskålen sättes fram, innehållande 45 bitar, tvenne osynliga händer skulle borttaga den ena 9, och den andra 3 bitar. Dessa osynliga händer äro tullen och ?skyddet?. Att tullen tar sina 9 bitar, deröfver har man ej rätt att klaga, ty staten behöfver inkomster, för att kunna bestå, och sockret utgör verkligen en särdeles lämplig artikel att belägga med en konsumtionsafgift, hvilken man efter eget behag kan inskränka. Men att den mnärgångna skyddsengeln också skall tränga sig fram, och taga sina tre bitar, detta må med sköl väcka någon förtrytelse hos våra damer, som väl tycka, att sockret ändå är nog odrygt; ty dessa 3 öre per skålpund, tagas från den stora allmänheten, för att komma några få fabrikanter till godo. Under diskussionen i denna fråga bar man inblandat en stor mängd ämnen, som, efter mitt omdöme, icke egentligen hafva något sammanhang med frågan om franska traktaten, och jag skulle anse mig brista i den granlagenhet jag är skyldig ridderskapet och adelv, om jag upptoge dess tid med attbemöta allt hvad här blifvit ordadt i dessa ämnen, eller om banker, obligationer, qvarnar, skjuts, maskinväsende, jernvägar 0. 8. v. Jag skulle blott vilja anmärka det besynnerliga deri, att då en talare först förk arat, att brist på arbetare uppstått genom våra jernvägsanläggningar, och att man derföre bort, för att ej sätta jordbrukaren i förlägenhet, införskrifva engelska arbetare — ett förslag, hvars onaturliga beskaftenhet jag endast i förbigående vill påpeka, under hemställen, om det ej då med mera skäl kunnet sägas, att man tagit brödet ur munnen på svenska arbetare — samma talare sedermera kunnat påstå, att våra arbetare, i följd af den friare handelslagstiftningen, blifvit berötvade tillfälle till förtjenst. Här skulle