SELSLAR Ae AU BRe Statsrådet friherre Gripenstedis första anförande angående franska handelstrak taten den 8 Februari. (Slut fr. gårdagsbl.) Ena talare har mot traktaten anmärkt, att den skulle vara så uppställd, att landtmannaprodukter måste subsummeras under den grupp af varor, som icke äro i tariffen specificerade, och att de således ej skulle kunna åsättas en högre tull än för närvarande 15, och framdeles 10 4 af värdet. Det harredan blifvit upplyst, att denna uppfattning beror på ett skriffel, eller ett misstag vid öfversättningen — hvilket bort vara för den språkkunnige anmärkaren, eå mycket lättare att inse (ifall han så velat) som den franska texten finnes att tillgå på motstående sidan af tariffen — samt att med den ifrågavarande bestämmelsen ej åsyftes något annat, än att uttrycka samma stadgande, som förekommer i den allmänna tulltaxan, eller att de varor, som i taxan icke äro specificerade, skola, för att ej blifva tullfria, tullbehandlas enligt denna gemensamma rubrik. Men då alla Iandtmannaprodukter äro i fulltaxan särskildt upptagna, så är det klart, att de icke kunna hit hänföras. Afvenledes har man klandrat nedsättningen af tullen ä artificiella blommor och i starka färger sökt framhålla den grymhet, detta skulle innebära mot de stackars svenska blomstertillverkarne, hvilka derigenom förmenas skola bringas till elände. Den värde anmärkaren glömde dock, eller behagade ej vämna, att tullen å det, för denna fabrikation vigtigaste råämnet, nemligen de delar, hvaraf blommorna förfärdigas, såsom sjjelkar, blad, knoppar, o. s. v. samtidigt blifvit så betydligt nedsatt, att den i stället för 7!2 rdr nu bestämts till endast 2 rdr pr ; och jog vet särskildt, att dylika fabrikanter anse sig, genom denna tullnedsättning på materialerna, vara fullkomligt ersatta för den större konkurens, med utifrån införda färdiggjorda blommor, för hvilken de blifvit utsatta, men hvilken konkurens de i allmänhet med skäl icke frukta. Den talare jag redan förut omnämnt, och som i går med största vidlyftighet kriticerade den franska traktaten, anmärkte bland annat, alt då i den svenska tulltaxan ej förekom samma vigtiga bestämmelse, som finnes i franska traktaten, eller att endast sådant vin, som innehöll mindre än 21 alkohol, skulle förtullas såsom vin, utan i stället stadgade, att vin af högre alkoholshalt än 21 4, skulle på ett visst uppgifvet sätt förtullas, kunde det mycket lätt hända, att en fransk spritexportör hitsände sin vara under rubriken vin, för att få den billigare förtullad. Den värde friherren omnämnde dock ej, att alldeles samma stadganden rörande förtullning af vin af mer än 21 4 alkohol, hvilka nu synas honom så vådliga, jemväl funnits i våra föregående tulltaxor, och vid sådant förhållande återstår det för den värde talaren att visa, huru den klandrade bestämmelsen först nu skulle komma att förorsaka det så fruktansvärda underslefvet. Då traktaten i detta fall ej gjort den ringaste rubbning i hvad som förut, sedan lång tid tillbaka, i sådant hänseende varit föreskrifvet, så borde väl åtminstone ej denna, i talarens ögon så förhatliga åtgärd beskyllas, för att hafva åstadkommit en fara, som i sjelfva verket aldrig funnits, eller finnes annat än i talarens egen inbillning (om ens der); ty så menlös och enfaldig är sannerligen icke vår tulladministration, att den låter sig nöja, blott med uppgiften af ett falskt namn, eller låter ett så lätt uppdagadt bedrägeri, ifall det försöktes, opåtaldt passera. I afseende på den mycket omtvistade frågan till hvad pris franskt bränvin kan försäljas i Sverge, hafva flera olika kalkyler här blifvit framställda. Den nyss åberopade talaren har genom sina beräkningar ommit till ett för den svenska bränvinstillverkaren särdeles sorgligt resultat, så att, enligt hans förmenande, det franska bränvinet skulle helt och hållet ruinera vår svenska bränvinstillverkning. Friberre af Ugglas och hr v. Kock hafva åter framlagt andra kalkyler, hvilka visa, att de befarade vådorna äro endast chimårer. Äfven jag har i detta fall erhållit uppgifter, hvilka, då de äro meddelade af chefen för statens bränvinskontrollbyrå, torde böra anses vara tillförlitliga. Enligt dessa uppgifter, skulle priset på den ifrågavarande franska vinspriten, eller såkallade trois-sir, af86 proc. styrka, enligt sista noteringen vara, i Cette 5 francs pr hectolitre, och i Bordeaux 56 francs. Sedan nu alla omkostnaderna för införseln hit från Cette (deribland inberäknad leccage till 5 proc., men icke någon handelsvinst) blifvit efter vanliga priser upptagna, så visar sig, enligt denna kalkyl, att en svensk kanna sådan vinsprit skulle här kosta 1 rdr 49 öre. hvilket alltså med