lif blefve behörigt framställda, skulle deriln ligga en icke ringare vis comica, än händel-!o sen är med den spanske riddarens invig-lt ning och modiga kamp med väderqvarnar!g och fårskockar. Anledningen, hvarför litte-lt raturen ännu ej riktats med någon ?Donly Quixote den yngre?, är väl den — oafsedtlg att vårt århundrade måhända ej ännu egtly kraft att alstra ett snille likt Cervantes —ly att, derest en författare på allvar gåfve sig i färd med studiet af de modeller, efterlg hvilka en sådan figur måste bildas, det nep1 pöigen skulle dröja länge innan det godalr umör, som vore vilkoret för skildringensr, vederbörliga konstnärliga jemvigt, komme ls; att gifva rum tör förtrytelse. 8 Medan jag med nöje öftverlåter förslagetg om en ny Don Quixote till den, som kän-lg ner sig vara i besittning af tillräcklig hu-l mor för att genomföra eft skall jag1 i dag, närmast med anledning af några nya f tidens tecken?, foga ett par silhouetter till de konturteckningar, jag förut uppdragit af obskurantismens riddare i våra religiösa läf er. Jag vill ej säga, att ämnet hör till de ehagligaste vare sig för läsaren eller för, dena som skrifver derom, men det hör med g till bilden af ett lands lif och lidanden. För halftannat år sedan fingo vi en sål, kallad ?Leesebog for Folkeskolen og Folke-, hjemmetX, enligt offentligt uppdrag utarbetad , af en bland våra mest bekanta prester, stifts, prosten i Kristiania Peter Andres Jensen, , som dervid fått hjelp och bidrag af åtskil-, liga våra bästa män; Från pedagogisk syn;) junkt kunde kanske ett och annat vara att , mvända mot boken; men den innehölbi alla j; fall en massa värdefullt undervisningsmatel, rial och stod högt öfver de läroböcker, som l. hittills begagnats: i folkskolan. : Men just ; detta företräde, att den innehåller en sål, stor summa verldslig kunskap, har föran-, ledt opposition mot boken från de många, , för hvilka hvarje tanke som ej sättes i di, rekt förhållande till det religiösa är förkastlig och varchelig, från alla dem, som ej kunna läsa två rader efter hvarandra, när , ej den ena innehåller ett bibelspråk eller l. en uppbygglig fras. Mot boken uppväxte en sådan storm, att intet litterärt arbete i vårt land sedan Welhavens. ?Deemring?( varit utsatt för maken, en storm som — sans comparaison för öfrigt — i åtskilligt! liknade det sätt, hvarpå de rättroende katolikerna i Frankrike uppträdde mot Renans I bok. Låge paradisets nycklar i våra rättrognes händer, så betviflar jag på det högsta att Jensen finge slippa in der, åtminstone ifall han komme gående med läseboken under armen. Korståg mot boken pre-. dikades af insändare? i landsortstidningarne, och jag beklagar nu högeligen att jag ej från början inrättade en samling af dessa utlåtelser, hvilka skulle egt ett varaktigt värde både såsom bidrag till kultarens och upplysningens historia i Norge år 1865 och Säsorn ett förträffligt medel mot. hypokondri i ensliga stunder. Vid sidan häraf började en mera dold opposition i de konventiklar, som ständigt och jemnt hållas rundt omkring i landet, och å hvilka de fromma själarne önsesidigt styrka hvarandra, om just ej i kärlek till nästan, så dock i hat till ?denna verlden? och allt hvad den tillhörer. Det kan svårligen förnekas att de, l; hvilkas pligt det i främsta rummet måste vara att verka upplysande och lugnande, under dessa rörelser uppträdde temligen lamt, hvilket emellertid finner sin förkla. ring, om ej precist sin ursäkt, i faran — och kanske äfven gagnlösheten — af att söka tygla den religiösa fanatism; som pål sednare åren blossat upp öfverallt och som väl måste ha sin behöriga tid för att brinna ut och förtära sig sjelf. Jag hade trott; att år 1865 skulle skänka 088 slutet på denna tragikomedi, men finner till min bäpnad, att man på det nya året fortsätter, der man slöt under det förflutna. Till något praktiskt resultat kan agitationen mot läseboken numera neppeligen leda; när man likväl fortfarande roar sig med att besvärja fan att vika dädan och redigerar bannlysningsbullor, så är det väl af den rent fysiska orsaken att hvad hjertat — ller i detta foll kanske rättare: gallblåsan — är fyldt utaf deraf, talar munnen. Jag kan ej neka mig det nöjet att anföra n prof påen af de sednaste exorcismerna, hvilken i sin helhet är en så bitande satirl: dubbelt effektfull genom sin naivetet — som någonsin kan önskas öfver det religiösa vanvett, som likt en farsot utbredt sig från bygd till bygd och som snart skall ta lifvet af den sista svaga qvarlefvanaf klart och nyktert tänkande. Att det föranleder förargelse hos de väckte?, att i läseboken, i ett litet vackert .stycke om skönhet i naturen och konsten af filos. professorn M. J. Monrad, talas om en återstod af Guds beläte och om någonting godt hos ossX, är naturligt nog; den rätta, ortodoxt-pietistiska läran kan ju ej finna ord nog att uttala, hur Sorena och döda vi äro, en och hvar. Men mera märkligt är det motstånd, som från första stund då boken utkommit riktades mot henne derföre, att utgifvaren deriupptagit ett par folkäfventyr efter J: Moes och Asbjörnsens utmärkta bearbetning. Denna bannlysning af folkets egen poesi är ganska betecknande. Efterdyningarne af en försvunnen -kulturriktning gå här igen, såsom en författare just af denna anledning träffande anmärkt, i samfundets lägre lager, dit de först efter slägtleds förlopp hunnit fram. I rationalismens blomstrande dagar ansågs det för en af prestens eller folklörarenst 6, rg uppgifter att utrota den bland allmogen rädande vidskepelsen, i hvilken många dåtidens predikanter sökte ettsurrot för den då föga tidsenliga mörkrets orste, om hvilken bibeln talar. Men efter att denna missförstådda nitälskan aflösts af en kärleksfull vård om minnena af folkets ursprungliga lif och åskådningggätt, och sedan dessa af de bildade klasserna uppfåttats och begagnats såsom ett stöd för det nationella medvetandet, ha skollärare och andra halfbildade lekmän öfvertagit den roll, som förut var presternas och embetsmännens, och som -nu kan spelas med en viss värdighet, emedan deras uppgift sammanfaller med den missförstådda och fanatiska religiositeten. TFK Ag a RT VR Na l oc It oh bien lör kt NR NA cm bet RA. kg be kkp Rn I ——— —