sjömanskap, mellan att föra iartyg alten cert och fartyg af en annan. Det fordrades också ett annat sjömanskap att föra monitorer och inomskärsfartyg, och specielt hvad monitorer anginge hade talaren någon erfarenhet. Talaren påminte om hur vid förra tiders sjöstrider gått till, om Finlands förlust, hvartill en bland orsakerna var den, att fienden var mera sjövan än vi. Något i den vägen kunde hända oss ännu en gång, och öfvervägde man detta, vore det allt skäl att vidtaga åtgärder, som satte oss i jemnhöjd med fienden. På denna grundprincip hade det ifrågavarande förslaget blifvit uppgjordt; visserligen inginge deri infanteriexercis, men detta kunde ej undvikas. Skärgårdens befolkning hade tagits med i räkningen, ty den är kraftig och kan göra stor nytta. Der ha vi skärgårdsvapnet; vårt land behöfver utvcckla två sjövapen: på hafvet och i skärgården, Instämde med utskottet och anhöll att ståndet ville omfatta utskottets hemställan. Frib, Klinekowström ville ej ingå i detaljer, då han ej. förstode dem, med dock prata litet. De, som uppgjort förslaget, ha tänkt att i dessa pansarbåtar gifva armen ett bistånd; men man skulle snarare tro, att de vore afsedda att bli en brygga för armåns reträtt, ehuru han trodde att armen skulle betacka sig för detta bistånd från skärgårdsartilleriet, om den fick öka sitt anslag med de summor skärgårdsartilleriet kostar. Talaren tyckte vidare att de, som uppjort förslaget — ehuru de utan tvifvel ansett det r det bästa de kunnat påhitta — likväl skulle funnit lugnande, om de vid en så på djupet gående reorganisation haft en komite af sakkunniga män att stödja sig vid. Det vore naturligt att tal. betänkt sig, innan han åtoge sig det moraliska ansvaret för den nya organisationen, och tyckte tal. att det vore öfverflödigt att rikets ständer yttra sig derom, då konungen ju har rätt att gilla den. För att ej genom att godkänna organisationen dela det moraliska ansvaret derför, föreslog talaren att ståndets beslut måtte formuleras så, som presteståndet gjort, eller att ständerna, utan att ingå i pröfning af det förslag till organisation, som K. M:t upp: gjort, bifalla att de för befälsoch underbefälsersonalen nu anvisade medel må fortfarande och amgent bli använda. i Hr Brakel. Således var det statshushållningsskäl, som föranledt grefve von Platen att ändra åsigt. Den synpunkten borde icke vara den första ledande stjernan för en sjöminister; men äfven ur densamma kunde talaren icke inse någon statshushållning derigenom att flottans officers-: kår delas i två kårer med särskild verksamhet; detta vore ju blott detsamma som om ingeni kåren delades i pontonier-officerare och sappö officerare — ingeniörkår vore det ju i alla fall. Greftve von Platen hade undrat öfver att stän-). derna blandat sig i en organisationsfråga, men då sjöministern vid föregående riksdag nära nog tiggt och bedt dem göra det, så måste de väl ha skäl dertill. Grefve von Platen hade sagt, att den nya organisationen vidtagits till följd afl ständernas beslut vid föregående riksdag. Detta l: beslut fattades i företärkt statsutskott, men här och hos presteståndet föll frågan, och derför anl: såg talaren att ståndet borde vidhålla sin då ut-! talade åsigt. Detta vore ett moraliskt nederlag ! för grefven, och eftersträfvade talaren intet anl: s j 1 nat... Sedan må grefven göra hvad han vill, men adeln borde vidhålla sitt beslut. — Mången hade sannolikt undrat på, att talaren så intresserade sig för flottan, då han ej tillhörde detta vapen; : men man kan intressera sig för landtbruket, fast s man ej kan sköta plogen, man kan älska indu-J: strien, fast man ej är industriidkare, och talaren ! hade alltid älskat sitt fosterland, der friheten se-J: dan urminnes tider hade bosatt sig, och han1 hade ofta tänkt på hvad det har att göra förattjs det ej skall behöfva uppgifva sin politiska bety-t delse och för att kunna blanda sig i mensklighetens stora angelägenheter. Bästa medlet der-s till vore sammanslutning med en nation, som lf har samma språk, samma seder och samma inc 1 1 Å tressen som vi; men derför hade talaren ansett i nödvändigt för oss att ega en marin, som kan förena våra långa kuster med dess många öar. Gustaf Il Adolf hade ej vågat gå öfver vill Tyskland, om han ej haft en marin, som skyddat s våra kuster; Carl X hade ej vågat att gå öfverji till Seland för att förvärfva oss Skåne, Halland ; och Blekinge, om han ej haft en marin, som l( skyddat hans öfvergång, och då Carl XI vidls fredssluten återfick sina länder, ej till följd afl. segern vid Lund, utan genom Frankrikes makt :j språk, insåg han att enda medlet att bevara dem l vore att återskapa den marin, som danskarne unIi der kriget förstört. Och om talaren ginge tillbaka 1 till de sednaste händelserna, trodde man väl att( Slesvig kommit till Tyskland, fast det förklarats att våra dyrbaraste intressen låge i Slesvig, trodde 1i man väl att detta skulle skett, om Nordens marin s varit sådan, att den kunnat förjaga några öster-( rikiska koryetter och preussiska kanonbåtar? Om s vi haft en flotta, som kunnat möta den ryska ll redan i Finska viken, så hade vi varit skyddade. t Men ehuru Rysslands flotta, både hvad persona1 len och isynnerhet hvad materielen angår, tilll4 följd af landets rikare resurser fått en sådan (q tillväxt, att vi ej längre kunde mäta oss med jl densamma, så hade talaren dock trott, att det för )1 oss vore af stor vigt, isynnerhet då Preussens s flotta får utveckla sig, att ega en marin, som lt kunde värna vår handel och våra kuster Hvadle ginge deremot grefve von Platens förslag ut på? 1 o, på att inskränka vår flotta till det minsta g möjliga. Detta skärgårdsartilleri blir, när de nu-: varande sjömannabildade officerarne utdött, blott fästningsgarnisoner, och derför skulle talaren ill sista stund motsätta sig grefvens förslag. Talaren hade ofta kömpat mot grefven på detta rum, hvarvid grefven baft ställningens öfverlägsenhet och detaljkunskapen på sin sida, och om talaren nu ålstode från sin proposition, vore det blott för att förena sig med hr Skogman, och det gjorde han för fäderneslandets bästa. Hr Adlersparre trodde på nyttan afden föreslagna delningen af sjöförsvaret och kunde derföre ej undgå besvara de anmärkningar 2 föregående talare framkastat. Hr Brakels yttrande om de föreslagna snabbgående korvetterna, ansåg han dock både rätt och väl sagdt, samt frambar honom för detsamma sin aktning, hvaremot han nödgades uppträda emot det öfriga hr Brakel anfört. Han måste bestrida hr Brakels påstående att våra monitorer ej kunde vara till nytta utöfver försvaret af vissa inlopp och strategiska punkter i vår skärgård. Fan påstod att våra monitorer kunde, lika väl som våra linieskepp fordom, i förening med allierade, uppträda hvar som helst på andra sidan om Östersjön, och äfven gå ötver Nordsjön. till Norges nordligaste kust samt der bevaka våra intressen. Han måste äfven bestrida hr Brakels yttrande att de nya pansar-kanonbåtarne ej kunde blifva af nytta annat än i Stockholms skärgård och Mälaren. När krigshistorien visat att våra fordna roddkanonslupar kunnat vara af nytta längs hela vår kust, måste de Pansarkiädas mycket mer fulländade nya båtarne kunna göra detsamma, Han måste förneka befogenheten af hr Brakels påstående att sedan de från örlogsflottan till SÅ RESTE transporterade officerarne en gång afgått, så blifva officerarne vid skärgårdsartilleriet i saknad af allt sjömanskap och odugliga till att sköta de små fansarkenom båtarne. Han var säker att om styrelsen kan uppfostra dugliga officerare för örlogsflottan, der det fordras det högsta sjömanskap, så skall samma styrelse äfven kunna uppfostra officerare till det mycket mindre sjömanskap som fordras vid skärGran Han måste äfven bestrida frih. inckowströms yttrande, att de herrar sont vilja hafva ett skärgårds-artilleri generöst afse detsamma endast såsom en hjelp åt armån. För siv del ansåg han skärgårds-artilleriets förnämsta pligt vara att försvara de vigtigare delarne af vår skärgård, att der understödja våra befästningar, och dervid använda såväl sitt artilleri, som minor, stängsel och torpedo-båtar m. m. Han trodde äfven att sedan nositionerna i skärI Ke 06 EN mL Bh 9 oc oc Kr RET för RYPRA Et oc ER FE OR fyr Rote frns At fn INET Bort ft fn EE Re TT ÄT OT