FINLAND. I sin veckokrönika den 26 Febr. skrifve Helsingfors Dagblad bland ennat följande: Det är ingen glädjande syn, som företer sig då man kastar blicken kring Finlands af hårda ste armod och nöd hemsökta bygder. Hvart man vänder sig, idel klagan möter en öra. Der uppe i norden har redan det värsta a allt — förtviflan — gripit befolkningen. Den b faste har sitt knappa bröd, som kanske icke rä ker ens till våren, men dubbelt snabbare förstö Tes den sista biten, då den obesutna allmoge dagligen klappar på dörren, tiggande om gäst frihet. I lördagens officiella blad finner man er af guvernören i Uleåborgs län gjord skildring a nöden i Kajana härad. I denna officiella berät telse förekomma helt visst inga falska dagrar? ingen målning?, — och dock är det en hems tafla man deruti ser skildrad: Denna svärm a obesutna, som likt en skara egyptiska gräshop Por slår sig ned öfver hemmanens förråder, dessa 200 (säger sjuhundra), hvilka uttagit sina flytt ningsbetyg från en enda socken — de tala dess: fakta. Och tyvärr utgöra dessa inga enstaka fall. Snart skall ett hundratusental menniskor — såvida de icke redan äro det — vara på van Arande fot här i Finland, dels ströfvande från gård till gård, dels sökande sig en väg åt grän serna, för att i grannländerna söka sig arbete. Tusentals personer skola sålunda redan utvandrat till Olonetzska guvernementet. — Hvilka baksteg andet nu tager kan ännu ingen beräkna. Till hungersnöden bar en förtviflad affärsställming sällat sin hemska vålnad. Från alla delar af landet inströmma bittra klagomål emot finansförvaltningen, som lemnat aflärsverlden i ett så tryckande — kanske ohjelpligt — trångmål, som det närvarande. Fallissementernas rad torde tyvärr komma att ökas i skrämmande grad. — Sent omsider har man skaffat sig en fattig million från Rothschild och den har man finurligt, i all sköns sekretaste tysthet, lagt i händerna på en mäklare, som skall minutera ut den, — icke emot god säkerhet, utan åt associationer (det synes vara den udd, med hvilken man ernar besvärja stormen). Kommer någon för att bjuda säkerhet för ett lån, svaras det honom: ?Vill herrn vara så god och förena sig med någon !? — Men jag har ju på min ort ingen att associera mig med! — Angår mig icke; jag har order härom.? Huru långt man numera tror sig komma med denna million, som torde stå att fås den 1 Mars, isynnerhet om en månad ytterligare skall förgå i associationskrångel, är lätt att inse, Trävaruexportörerna hafva gjort sitt bästa för att få behjertad sin billiga och för ögonblicket så nödvändiga anhållan, om exporttullens och sågningsafgiftens afskaffande, men i dess ställe hafva de fått nöja sig med — föreläsningar. Man vill i finansstyrelsen gerna tala om hvad som helst, men icke om den saken. — Men medan man hos oss icke vill förstå och icke vill göra någet härutinnan; kommer det plötsligen i H. T. en underrättelse från England att det närvarande Parlamentet tros komma. att afskaffa importtullen 4 plankor och bjelkar. Det vore helst väl det. ÖOnskligt vore blott att skogskonserveringsifvern här i Finland icke hittade på den luminösa iden att Pproportionsvis — höja exporttullen, Den 1 Mars, qvartalernas gyllene dag, torde rifva klafven till silfverutvexling i banken. Tjenstemännen lära komma att få sina löner till en femtedel i klingande markstycken. Det underhaltiga pennimyntet utgifves härvid icke ur kronans kassor ens till tio marks belopp. För att kunna tillfredsställa den stora efterfrågan, arbetar myntverket dagligen till sent på natten och slår ända till sextiotusen myntstycken i dygnet. Våra eldsvådor i uthusbyggnader synas redan hafva blifvit ett kroniskt lidande för Helsingfors. Afven den sednaste brasan var af samma slag — och så hafva de alla 15 varit, om hvilka den frivilliga brandkåren sedan sin stiftelse varit med. Om ett sådant ständigt klämtande skulle ifrågakommit för några år sedan, hade man känt sig djupt oroad. Nu deremot är man ovanligt lugn. Man bergar knappt nog alls från de närmaste husen, man håller sig på behörigt afstånd från elden och låter de förträffliga brandkårerna och finska gardets alltid hurtiga, alltid flinka och sega manskap sköta släckningen. Det går tyst, utan buller — endast en och annan tager sig af gammal ovana rätt att befalla —, det går raskt att få upp brandseglen (denna afdelning af frivilliga brandkårens manskap äro viga som kattor), raskt att få sprutorna i gång, och innan man vet ordet af är det förbi med branden, Finlands presterskap består för närvarande, enligt en uppgift i Hufvudstadsbladet, af 236 kyrkoherdar, 388 kapellaner, 40 sockneadjunkter, 39 slotts-, stadsoch brukspredianter, summa 703 prester. Af dem äro 108 medlemmar i finska missionssällskapet.