funnits i lägenheten såsom det tycktes med flit utkastad å golfvet för att öka branden.. Ett annat vittne extra poliskonstapeln Svens son, hvilken först varsnat elden från ett fönste i närheten, hvarifrån han hade utsigt öfver der nedbrunna gården, påstod, att hans uppmärk samhet till en början blifvit väckt deraf, att har hört liksom ett skott, och då han med anledning deraf sett ut genom fönstret, hade han observe rat hur takpannorna slungades upp och en eld stråle uppsteg genom taket. Derpå hörde har åter en smäll och ett fräsande, liksom af antänd krut, och såg en ny eldstråle uppstiga. I afseende på hustru Schutzes uppgift, att hor vid eldsvådans utbrott skulle praktiserat sig u från sin lägenhet genom fönstret åt gatan frår andra våningen, hvilken uppgift förefallit otro lig, i betraktande af fönstrets höjd från gatar och hustru Schitzes ålder, hördes ett vittne Pet tersson, hvilken var den första som anlände til brandstället och väckte de i huset boende. Har berättade, att han kommit in på gården till egen domen n:r 47 genom att från en i närheten be lägen annan egendom klättra öfver ett plank Han hade då ej varsnat någon menniska på stäl let, och hans första åtgörande hade varit at springa fram till inkörsporten. Denna fann har stängd. Han öppnade den och skyndade häref ter ut på gatan, för att knacka på husets fön sterluckor, som lågo utåt densamma. Då har sprang ut genom porten, syntes ingen mennisk: på gatan, men sedan han knackat på luckorn: och vände tillbaka in på gården igen, blef har varse ett fruntimmer, stående på gatan utanfö husets gafvel, der det fönster låg, genom hvilke Schttze skulle nedkommit. Pettersson hade di frågat fruntimret, ?om hon bodde i huset? och huru hon kommit ut, då hon svarat, att hor gått genom fönstret. Tillfrågad om Pettersson trodde detta var: möjligt, drog han saken i tvifvelsmål, och ansåg att han borde hafva hört, då Schitze hasade sit ned och, såsom hon sjelf uppgifvit, föll baklän ges i gatan, emedan han var helt nära intil stället. Fönstrets öppnande och Schitzes ned stigande skulle dessutom försiggått ganska hastigt ty från det ögonblick Pettersson först passerade stället, der sedan Schttze fanns stående, hade ej mer än 2 minuter passerat. Någon visshe har man ej hittills kunnat vinna, till stöd fö Schitzes utsago, att fönstret var öppnadt, tvär om gifver den omständigheten, att sedermera an kommet släckningsmanskap med en brandhaktc uppryckte fönstret och nedslet hela fönsterposter anledning förmoda, att Schtitzes utsago i dette fall ej öfverensstämmer med sanningen. Vitt net Pettersson uppgaf visserligen, att han vid er hastig blick uppåt fönstret, under samtalet mec det för honom okända fruntimret, tyckt sig för märka, att detta stod öppet, men han kunde e söga det med bestämdhet. Om Schttze ej kom mit ut genom fönstret, måste hon hafva gått ge nom den förbemälda porten. Denna uppläste: dock, såsom Pettersson uppgifvit, först af ho nom, och skulle Schtitze sätt ut genom den samma, kan hennes befinnande på gatan, då? Pettersson återvände, efter att ha knackat på fönsterluckorna, ej på annat sätt förklaras, är att hon nedgått utför trapporna på gården, de dolt sig i ett mörkt skjul, beläget nära por ten, samt passat på och smugit sig ut genon densamma, just då Pettersson öppnade den, oc! sprungit ut på gatan. Schätze påstår fortfarande, att hon gått ut nom fönstret samt att den dörr, hvilken lede till trappan i hennes lägenhet, innifrån vari stängd. Om den sistnämnda omständigheten eller att dörren till gångtrappan varit stängd på sätt Schutze uppgifvit, har emellertid ej någor utredning kunnat vinnas. Såsom bevis på det mindre noggranna sätt hvarpå polisprotokollerna föras, kan omnämnas att i polisremissen förekom i förbemälde Svens sons der afgifna berättelse om hans åtgörande vid branden hvarjehanda, som han ej vidkänder samt påstod sig aldrig ha sagt. Rådman Öhnell tredje afdelningens ordförande, uttryckte sin för våning öfver detta sätt att föra protokoller. Någonting af vigt förekom ej i öfrigt, och vid höll Schitze sitt nekande att hafva anstifta mordbranden eller i öfrigt ega någon vetskap om huru den uppstätt. Målet uppsköts, och hor återfördes i häkte.