Statskreditoens missvårdande. Under denna rubrik inflöt i Aftonbladet för den 8:de och 22 sistlidne Januari några anmärkningar, med anledning af riksgäldskontorets lån negociationer i allmänhet och isynnerhet den punkt af det senast afslutna jernvägslånet, som medgifvit en förhöjning uti svenska statsobligationernas räntefot från 4!2 till 5 proc. Göteborgs Handelsoch king var af den mening, att en förhöjd räntefot På statsobligationerna icke skulle medföra någon olägenhet, och anförde såsom stöd för den högre räntefotens berättigande, dels att penningräntan i allmänhet stigit, dels en tabell ur Economist, som vi återgifvit i Aftonbladet för den 5:te Februari och som skulle visa huru fördelaktigt för Sverge 1864 års statslån varit i jemförelse med åtskilliga andra statslån, Vi anförde deremot, att ehuru den s. k. diskonträntan stigit, vi icke trodde det vara fullgiltig anledning att förhöja obligationsräntan för en tidrymd af 65 år, under hvilken långa man otvifvelaktigt kommer att få se åde högre och lägre diskontränta. Vi trodde att man borde söka bibehålla svenska statsobligationernas räntefot vid 4, proc. och der så oundvikligen erfordrades vid låns upptagande i stället göra en uppoffring genom en förhöjd kapitalrabatt. Nu har Göteborgs Handelstidning i denna kontrovers ånyo uppträdt och såsom skäl anfört: Den insigtsfulle författare, som i Aftonbladet skrifver under rubrik Ekonomiskt, framstälde häromdagen några allvarsamma anmärkningar mot riksgäldskontorets fullmäktige derför att e tillåtit negociatörerna af det senaste svenska jernvägslånet utsätta de nya obligationernas räntefot till 5 proc., under det våra föregående obliBat oner egt en räntefot af 4!2 proc... Han ansåg att det varrikets ständers mening, att den senare räntefoten ej borde öfverskridas, och anför såsom bevis att riksgäldskontorets fullmäktige uppfattat ständernas mening sålunda, att i föregående lånkontrakter fullmäktige föreskrifvit, att obligationerna ej finge ställas med högre än Aa proc:s. ränta. I förbigående vilja vi anmärka att denna upp; attning at saken ej är fullt exakt. Visserligen säges 1 det af förf:n åberopade lånkontraktet af den 3 Februari 1858, att kotrahenterna för-! klarat att de skola använda annuiteten under ! de för densamma bestämda 40 åren till inrät-( ande och utgifvande af ett 4!2-procent-lån? etc. ; — men i samma kontrakt talas några rader, förut om ?den af lånets öfvertagare bestämda äntefot?, hvadan det är tydligt, att sedan man ? lifvit blott öfverens om annuiteten och tidrymlen för dess utgående (hvilket är det hufvud-!l akliga), så har det stått lånets öfvertagare fritt 1 itt anordna sina obligationer till valör, indel-( ning och antal (se 7 i samma kontrakt), så1 om det synts dem lämpligast, då de sedermera örklarat att de ämnade utställa obligationerna ! ned 42 Proc:s ränta. Och detta anse vi vara 4 ulldeles i sin ordning.? i Härvid göra viförst den anmärkningen att ittrycket i 1858 års lånkontrakt det kon-g rahenterna förkl. rat, att de skola använda l nnuiteten till inrättande och utgifvande afls tt 4!l20 procents-lån? icke innefattar, attll le kunnat bestämma hvilken siffra som li elst, ty då denna förklaring intagits ikonraktet, så var den ju för långifvarne binj ande och kunde icke vara för låntagarnea bekant, för såvidt de studerat kontraktet nnan det underskrefs. Men hvarför harä cke Göteborgs Handelstidning låtit till sina f isares kunskap komma den af oss urjg 864 års lånkontrakt citerade paragraf 9,k e d om lyder sålunda: ?Uppå hemställan af lånöfvertagarne är