156 GISDLULauV. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 24 Februari. Ni torde genom telegrafen känna grefve Bismarcks sednaste teaterkupp. De preussiska kamrarne blefvo i går hemförlofvade med ett såsom vanligt vid dylika fall onådigt trontal, och i förgår ajournerade man dem till i går, på det de icke skulle ytterligare fatta misshagliga beslut; isynnerhet rörande det olagliga fördrag, regeringen afslutit med Cöln-Minden-jernvägsbolaget, för att erhålla disponibla fonder. Bolagets aktier hade redan betydligt fallit, och direktörerna lära ha i förtroende yttrat, att om kamrarne i enlighet med utskottets utlåtande förklarade fördraget grundlagsstridigt och ogiltigt, skulle de för sin del icke mer anse sig bundna af fördraget. Men härigenom skulle stor förlägenhet uppstå för regeringen, och förnämligast at detta skäl har man skyndat att afsluta sessionen, hvilket man dessutom redan oe, tid haft in petto. Den af öfvertribunalets utslag förorsakade harmen i landet hotade ju att växa ministåren öfver hufvudet, och nu förestod dertill debatten om marinlånet, der det icke skulle ha blifvit någon brist på skarpa, ogillande yttranden äfven om den preussiska politiken i Slesvig: Detta allt var obehagligt, isynnerhet som ryktet mer än någonsin sysselsätter sig med planen till en stor kraftåtgärd, som Bismarck lär ämna företaga utomlands och mot Österrike. Man behöfver också i Preussen mindre forska efter de skäl, som föranledt kammarsessionens slut, än grubbla på frågan, hvarföre man i alimänhet inkallet kamrarne. Hr Twesten yttrade i förgår i det sista plenum, då en katolsk motion om en adress tillkonungen förkastades, obestridligen mycket riktigt, att kammarens diskussion öfver budgeten numera icke ens vore en komedi, då den icke kunde ingifva någon menniska en illusion. Ministeren och. representantkammaren liknade ett spelsällskap, i. hvilket somliga spelade efter reglorna, hvaremot de andra, nemligen :ministrarne; frigjorde sig från reglorna och togo i högen hvad som behagade dem. Man skulle också bedraga sig, om man trodde, att majoriteten med bestörtning mottog underrättelsen om de parlamentariska arbetenas slut; hon var innerligen trött på det henne påtrugade gycklet. Ej heller kunde det öfverväldigande intrycket af debatterna om öfvertribunalets utslag ytterlipm stegras. Kammaren hade uppnått sin öjdpunkt, och hon afträdde från skådeplatsen med den öfvertygelsen; att rättsmedvetandet under de sex sista veckorna blifvit mer stadgadt än förut under mången lång session. Landet var ytterst förbittradt. Bifallsadresser inkommo till kammaren från alla delar af Preussen, ja från hela -Tyskland. Presidenten Grabow och deaföfvertribunalets utslag i första hand drabbade representanterna ha blifvit öfverhopade med hyllningar. Det visade sig ånyo, att man väl kunde tillfoga det preussiska folket mycket, innan dess tålamod blefve uttömdt, men att två saker icke kunde ostraffadt vidröras: nemligen den fria religionsutöfningen och lagskipningens obestieklighet. Samvetsfriheten och domstolarnes sjelfständighet vill folket icke se antastade, och sjelfva junkerpartiets öfvermod skall icke kunna beröfva nationen dessa dyrbara skatter. Junkerorganerna sökte väl förmå ministåren till ytterligare steg på den olycksbringande banan; de drömma om oktrojering af en vallag, om ännu skarpare åtgärder mot pressen, ja, ifall det ginge riktigt efter deras önskningar, om suspensionaf stacsförfattningen. Men hittills har det blott lyckats dem att medelst en sofistisk tolkning af grundlagen och ihåliga teorier förvirra de makthafvandes sinnen. Huru sällsamt det än låter, tror konungen sig ännu ha lagligheten på sin sida och beskyller reON SEE ER att vilja tillskansa sig ronans företrädesrättigheter. Man får snart se, om junkrarnes redan länge hysta plan att drifva sakerna ända till ett öppet grundlagsbrott skall gå i verket. Man torde tills vidare få tvifla derpå. Möjligen skall den tilltagande spänningen i den utländska frågan komma oppositionen till hjelp och tränga gerlacharnes och deras konsorters mörka planer i bakgrunden. Mellan Preussen och Österrike börjar det alltmer och mer likna sig till en brytning. Såsom edra läsare torde erinra sig från mitt förra bref, hade Preussen i depeschen af den 26 Januari beskyllt Österrike för fördragsbrott samt så godt som uppsagt fördraget. Östefrike åberopade i sitt svar af den 7 Febr. Gasteinkonyentionen, och bestred Preussen rätt att inblanda sig i Holstein. . Sedandess har krisen tilltagit. Muntliga öfverläggningar mellan ministrärne och sändebuden å ömse sidor ha ännu mer förbittrat sinnesstämningen. Man försäkrar, att Preussen verkligen i tysthet vidtager militära förberedelser samt att order om mobilisering af några armåkårer redan ligga färdiga. Den sista österrikiska depeschen har ännu icke blifvit besvarad. Preussen samlar ytterligare klagopunkter och förbereder en slutförklaring, som skall på det ena eller andra sättet afgöra saken, genom attantingen medföra en definitiv brytning med innehafvaren eller en förlikning till fromma för de preussiska planerna. Detta är nu, enligt de tillförlitligaste uppgifter från väl underrättade kretsar, den preussiske premierministerns program. De närmast följande veckorna skola medföra den ytterligare utveckligen. Vi skola få se, om Österrike gifver efter. I fråga om Frankrikes och RyssJands neutralitet tyckes man här vara lugnad, huruvida med rätta hvad Frankrike beträffar, kan dock ingen med säkerhet afgöra. Jag har här endast velat konstatera sakförhållandena och antyda fälttågsplanen. I alla händelser får man ej underskatta ställningens allvar. Afven den nya förvecklingen i östern kommer hr von Bismarck väl till vass enliot