tig punkt, i hvilken man måste mot de båda författarne uppträda, och i hvilken de, ännu beklagligare, hafva ett stöd i den kungliga propositionen i ämnet. Denna punkt är: förslaget, att då en fjerdedel af hvarje beväringsklass uttages till en fullständigare öfninvg, skulle den öfriga delen, tre fjerdedelar af beväringen, lemnas utan all vapenöfning. Förf. i Dagligt Allehanda yttrar vid behandlingen af beväringsfrågan, att ?K. M:t har i det haufvudsakligaste gillat landiförsvarskomitens förslag och på grund deraf! gjort en framställning till rikets ständer?. Sjelfva statsrådsprotokollet i ämnet yttrar likaledes, altförslaget är i lika riktbing med lendiförsvarkomitens förslag?. Men dessa yttranden äro icke egentliga. Att lemna en så stor del af beväringen utan all öfning måtte vara en hufvudsak, och den har icke af landtförsvarskomiten blifvit föreslogen; tvertom, har i dess beräkningar hela beväringen upptagits. Ja, man trorsig veta, attett sådant förslag aldrig inom denna komite varitifrågssatt, således icke i dess betänkande kunnat blifva till bemötande upptagen. Vid förf:s i Aftonbladet uppgift att: ?den stora mängden af beväringsynglingar har hos insigtsfulle militärer väckt tanken på att i fredstid öfvå blott en del deraf: — fårjag anmärka, att flertalet af de insigtsfulle männen hos 0s8 önska en fullständigare daning för en del af beväringen, men ingalunda att öfva blott denna del och lemna den öfriga alldeles oöfvad. Mindretelet af desce män : Kunna omöjligen, om de äro militäriskt insigtsfulle, hysa åsigten att släppa öfningen för alle, Sunorlunda än såsom ett medyifednäa för ätt vinna framgång åt tanken om en-fullständigere öfning för en del. Men detta medgifvande är af den vådligaste art. Det skakar beväringsinräitningens grundvalar. Det upphäfver den hitintiilsvarande, under ett halit århundrade med villighet äf landets alla klässer hyllade grundsatsen om allas vapenpligt, icke blott på papperet, utan i verkligheten, i utöfningen. Sverge ör det enda kind i Europa, sdin, . jezite det att ega en stående frivillig krigshär, äfven låter öfva beviringens alla män. Andre land hbafva icke gjort detta. De hafva ej behöft det. De hafva ej kunnat det, Deras folkrikhet skulle föra huvdratusental. i hverje -beväringsklass under fånan. . Sådana. massor. äro söfverflödiv a. Vi kunna uten stora olägenheter öfva alla män och vi beböfva dem. Det är en stor grändsats uttalad ef ett litet folk och väl värd litet -penniogar, -Vi-hefva icke många stora.grunäsatser i våra . organisationer och hafva --ej råd att släppa de få. Denna grutdsäts, en görg upphäfd, tror man, i likhet med den kopgl. proposiliohen, den vara lätt att återinföra, om erfarenheten visade -behofvet deraf? Näppeligen! De-båda förfine i-Aftonbladet och Dagl: Alleh-nda uppskatta alltför ringa den nuvarande beväringsöfningen af 30 dagar, fördelad på 2 år, . Det-är ganska sannt ait den är ofullständig. Men den är dock ågotoch ej så litet. Den är, blott derigenom att den förer ynglingen till trupp, til: befäl, till fanan, till allvarlig öfninpg med vepen i.hand, till åsyn af disciplinens verkningar, till känslan af dess makt — ojemförligt mer än intet. Det må för mången vara lockande, att från ovanliga håll 1å höra talas om hundratusentals förlorade dagsverken? genom beväringens öfning, om Pnödig lindring i. den fredliga krigsbördan?, om 7den allmänna krissdaniovgens öfvertagande af skoloina ochskarpskytteföreningarna?;men man her iogen säkerhet att ej de lockade taga af dessa farliga satser hvad dem bäst lyster-och, om ej vid denna riksdag, möjligen till en kommande, gömma dessa ord i sina bjertan, taga steget ut, logikens steg, och yrka: den stående armens indragning till en blott ram för bevärivgen, bibehållande nemligen blott officerare, underofficerare, korporaler oeh vice -korporaler samt några man af hvarje kompani, all b. väringsöfnings upphörande, :och den allmänna kriged ningens? foötande ensamt på de af föri. uppställda båda stolparne:-.skolorna och de frivilliga skarpskytteföreningarna. Hara kan förf. inrymma ännu någon krigsdanande kraft åt skolorna, der alldeles icke krigsöfningar äro allmänneligen genomförda? I alla fall.och i bästa. fall kunna endast de jemnförelsevis få, -som genomgå elementarskolorna, åt-hvilka gevär kunna anskaffas, erhålla egentlig vapenkunnighet; folkskolorna, der folkets massa bildas, kunde åtmingtöne tör den närmaste framtiden ej erbälla gevär, och bestå ju endast af barn. Icke må man behöfva eridra förf. om skilnaden mellan gossars ganska nyttiga och för framtida krigsdaning beredande vapenöfningar och mäns under fanan? , Och huru kan författaren vilja ännu låta ?folkets allmänna krigsdaning öfvertagas af de frivilliga skarpskytteföreningarne?, om hvilka han sjelf (i Dagl. Alleh.) säger, att ?det erfordras oundgängligen att de antaga en fastare organisation än den närvarande, d. v. 8. att dess medlemmar måste åtaga sig att någon bestämd tid — längre eller kortare — i föreningen qvarstå, ty detta förutan kan härpå i längden ingenting byggas: Huru kunta egentligen sådana kårer begära något understöd och några anslag, om hvilka man icke med någon säkerhet kan veta om de i morgon finnas till?? — Detta är hans egna ord. Märk: Ingenting ilängden byggas! Och likväl vill förf. härpå bygga ingenting mindre än folkets allmänna krigsdaning?, som skulle öfvertagas af dessa föreningar, i stället för såsom nu af den allmänna beväringen, och detta just i morgon, då man ju, enligt.förf:s utsago, icke visste om föreningame voro till? Och i morgon är det ju som den nya beväringslegen önskas antagen? fn stor organisation, landets försvar, skall väl icke i sin grundval: folkets allmänna krigsdaning, läggas på något som icke ännu är befintligt, men önskvärdt, och icke ens beroende hvarken på konungs eller riksdags makt alt framkalla? Men görom författaren (i Dagligt Allehanda) den fuila rättvisan, att han sjelf anser denna del åf sitt förslag otillförlitlig. Omedelbart efter sin framställning om folkets allmänna krigsdanings öfvertagande sf AA -— ——L tm ua vt AA RS mt a GÖ un oc RR mm rt FA JV fä Jr JE AR AN mA sn dn mm mn