1534v 6 fIRG DYRTV DUE ATGAk la hd ae VIS Tlinnet sängen, som också varit hvitt som Ihan. Intet vänligt ansigte möter heller honom här, utan endast svarta och mörka fyIsionomier, och hans tarfliga aftonvard fylller nätt och jemt bans toma mage. Trött Joch nedstämd kastar han sig på sin usla I bädd och vaknar nästa morgon till samma ihärdiga och trägna mödor som dagen förut. Så aflöser den ena månaden den andraien Isotig enformighet, i hvilken endast krogliflvets usla förströelser någon gång lemna Ihonom ett förnedrande afbrott. Kort sagdt, hans yrke är ett af de pin-. sammaste man gerna kan tänka sig. Hela veckan får han lefva i sot, och söndagen räcker knappast till för honom att tvätta sig Ihvit igen, och hvartill tjenar väl detta i sjelfva verket, då måndagen målar om hoInom till en neger. Hvilket tålamod fordras det icke att bära ett sädant öde, att umbära och försaka i dag och i morgon Joch alla dagar; hvilken ihärdighet att ur sot och damm arbeta sig upp i verlden samt Ifå sig en egen härd! Och rätt betraktadt, huru vigtigt är icke hans yrke. Huru skulle det väl gå med oss andra, om icke sotaren rensade våra kakelugnar, kring hvilka vi om vintern samlas och finna oss så väl, då stormen hviner utanför, kölden smäller il knutarne, eller regnet smattrar mot rutorna, samt hölle våra skorstenspipor rena, så att vi slippa svälta ihjäl, förskräckas af soteld och andra eldfaror. Hvilken vågar väl påstå, att icke sotarens yrke är lika godt som någon annans, som på redligt sätt förtjenar sitt bröd. Afven han är derföre berättigad att njuta den aktning, som ett ärligt arbete har anspråk på, och den ära det skänker. Och hvilken kan till slut säga, att han ej är en modig och behjertad man, kanske mera än de flesta. Se honom i ögonblick af fara, t. ex. då elden hotar att begrafva hans medmenniskors välstånd och dem sjelfva bland ruinerna. Då är han den förste, som ilar till det brinnande huset, då trotsar han allt, eld och rök, ramlaude murar och nedrasande bjelkar, för att visa att han under sin svarta drägt bär ett hjerta, hvilket är lika oförskräckt som sjelfuppoftrande, och hans handling är så mycket vackrare, som han ej väntar sig något beröm eller någon uppmuntran derför annat än af sitt eget medvetande. Detta är den mörkaste sidan af taflan, . sådan jag vanligen sett den förut. Men jag såg häromaftonen en ljusare, och den som intresserar sig för saken, kan få se detsamma som jag, om han en qväll besöker ett nybygdt hus vid Katrina Östra Kyrkogata. Det har nummer 46. Der bor en skorstensfejare, som genom skörstenspipan bragt sig upp till välstånd och oberoende, som sett sig litet omkring i-verlden och tänkt öfver sitt yrke, och han har en tafla derom. Gå dit en afton, sedan habs elever, låtom oss kalla de stackars gossarne studiosi, för att höja dem i sina egna ögon, återvändt från sitt arbete, och stig in i deras kammare. Man blir då till en början helt förvånad att befinna sig i ett gladt och ljust rum, som visserligen bär spår efter de studier här idkas, men ej heller :aer. Man ser sig här förgäfves omkring efter de svarta figurer, hvilka under dagens lopp skrämt mången liten grinolle till tystoad; ty här finnes endast några gossar, rena och je og samt iklädda byxor och blusar af vitt och blått bolstervarstyg, hvilkas ansigten blänka af belåtenhet. Förundrar man sig öfver denna metamorfos, så öppnar husbonden dörren till en liten täckt gång, hvilken leder från gossarnes kammare till ett badrum, der alla nödiga attiraljer finnas, som göra den svartaste sotare hvit, och metamorfosen förklaras, då man erfar, att gossarne hvarje qväll efter sin hemkomst genast taga ett bad, hvarefter de ikläda sig förenämnde drägter. Vända vi sedan åter tillbaka in i kammaren, så kommer just i detsamma en mängd rykande tallrikar och fat ned genom en Jucka i taket, och man känner på oset, som åtföljer denna nedhissning, att husbondens kök ligger -ofvanför. Ser man sig vidare omkring i rummet, så resa sig en mängd skåp omkring dess) vägfr men det är inga skåp. Knäpp på en ake, och skåpen nedfällas, bildande sänar, med en mycket fullständig bädd i varje, så snygg-och proper, att den lille lg mycket väl i dem kan drömma om alla möjliga beqvämligheter. Detta, rörande omsorgen om gossarne helsa, renlighet och kroppsliga välbefinnande, öfver hvilket -husbonden omsorgsfullt vakar. Hvad: deras moraliska uppfostran angår, så läser han om söndagarne sjelf med sina studiosi samt undervisar dem i både religion och annat så godt han förmår, och att hans lärdomar bära frukt, derom vittnar den -belåtenhet, som Töjes i gossarnes anleten. Sedan jag sett denna tafla, försonade jag mig med-ett af-de yrken, som förut förefallit mig odrägligt, ty jag fann att en omtänksam och välvillig fusbonde kan göra mödan lätt och glädjen hemmastadd äfven i de små sotarmurrarnes kammare. Förnöjd och belåten gick jag hem och teeknade denna lilla skizz med ett kol. oms nå. JA bh FA -— ME a af or DH Er nm mm -Er BB ee Rättegångsoch Polissaker. Å råd usrättens tredje afa EN mr VI pr