Iman attordrar dem, efter en ordentlig plan ut?tages, torde de dock i en framtid kunna gifva ?större afkastning, än den beräknade?. När man erfarit allt detta och inser att förhållandet, med god vilja, kan så mycket förbättras, då må det ej kallas orättvisa, när jag, såsom en inkonseqvens af hr N. ansett hans förslag, att befolkningen borde företrädesvis söka hje ? af andra näringar (af hvilka?), för att erhålla kapital och kraft, så att åkerbrukets förbättrande derjemte kunde möjliggöras. Jag har ju också antagit nödvändigheten af jordbrukets RR RR och anser att innan ett väl vårdadt erb; uppstår i dessa bygder, Wvarest förhållandena ej heller torde vara ogynnsamma derför, har man ej något bevis på t.lltagande oOmtanka och välstånd, men jag har påstått och skall nu ytterligare bevisa, att det just bör bli SBkogarne, som lättast lemna ett öfverskott af förtjenst utöfver utgifterna, hvilket man bör önska nedlagdt på jordens uppodling. Jag måste derför med hr N. afhandla utvägarne, att mest möjligt SS den nuvarande ER LT nyttig. Hr N. har nemligen klandrat mina förut i detta afseende uppställda beräkningar, som han ansett innebära tadel af hans redogörelse inför konungens befallningshafvande, men (jag upprepar det ännu en gång) hr N:s iakttagelser och pe har jag ingalunda bestridt, utan endast egagnat, för att deraf draga slutsatser, olika dem, hr N. kommit till. Då det är kändt, att man i Filipstads bergslag och er andra håll kan få 1 storstig kol al 180 kubikfot fast vedmassa, så kan det också efterhand låta sig göra i andra delar af provinsen. Derigenom kunna således vid kolningen utaf nu använda vedqvantum erhållas YFiterligaress ss sssesdesstsrenrdr ide 6,055 storstigar. Om bättre kol tillverkas än för närvarande och om det lönar mödan att bättre inrätta och vårda smidesverkstäderna samt tillverkningssättet, så bör vid stångjernssmidet och manufaktureringen besparas åtminstone 14,309 : Sågaffallet bör äfven förblifva så som förut af mig antaget ... 16,000 36,364 storstigar. Då hr N. icke kunnat förneka möjligheten af de 2 första posterna, är det egentligen den sista vi måste behandla. Hr N. anser den mer än behöflig, för att fylla behofven för glasbruk, färgerier, ångmaskiner m. fl. industriella inrättningar samt till kalk-, tegeloch stålbränning m. m.;, men att denna sammanlagda konsumtion, jemförd med qvantiteten af sägalfallet, utgör en obetydlighet, torde vara lätt att fatta, då man håller sig till hr N:s egna uppgifter: Glafva glasbruk anges konsumera 4500 vedkaster. ida dito , 1800-50 Flje dito , . 400 . artyg på Wermelen ...s....... 250 6950 kaster, ?och åtskilliga tegelbruk en äfvenledes känd mindre qvantitet ved, men som kunskap saknas öm förbrukningen till största antalet sådana inom dessa härader, och detta belopp äfven föga inverkar på resultatet af beräkningarne för det hela, så hafva de blifvit utelemnade?. Om man nu frikostigt ökar denna vedqvantitet till 10,000 kaster, så motsvarar den ätminstone ej mera än 1,000,000 kubikfot fast vedmassa. Men nu befinnes att hr N. för Gillbergs och Ostmarks härader beräknat till husbehof 250 kubikfot, i stället för 235, som annars ansetts lagom. Det torde vara svårt att inse någon orsak, hvarför den redan enorma medium bränsleåtgånen här skulle ökas, hvarför, om den, så som ör, nedsättes till lika, som på de andra hållen, uppstår en beräknelig tillgång af. 342400 kubikfot. Om dessa afdragas från förstnämnde 1,000,000 kubikfot, återstå derefter 657,600 kubikfot. Men affallet vid försågningen af 48,000 tolfter bör, såsom kändt och såsom förut af mig omvämndt, ge 19,200 storstigar kol. Då nu blott 16,000 upptagits, så återstå 3200 stigar å 180 kukubikfot vedmassa, motsvarande 576,000 kubikfot. Således-skulle ändock fattas 81,600 kubikfot, men för denna lilla brist finner man rymlig tillgång deruti, att hr N., som uppger. att det mesta. sågtimret blott håller, 8 å 10. verktum i topp, likväl beräknat stockarnes massa .till 15 kubikfot, -eller : motsvarande 11 tum i lilländan, under förutsättning att längden vore 20 fot; men, som man vet, minskas blockarnes längd vanligen samtidigt med grofleken och att en högst betydlig del endast håller 12 å 16 fot, visa de nedkommande plankorna. Således får br N. för glasbruken, Hille m. m. tillräckligt bränsle och jag får behålla i räkningen 16,000 storstigar från sågarne. Vi komma nu till beteshagarne. Jag hade, i saknad af annan utväg att få besked om häradernas arealer, npptagit dem så, som det skett i landstingskomitens betänkande och der de finnas her pina efter afdrag af sjöar. Att hr N. ej heller ar någon auktoritet att stödja sig vid för sina uppgifter om sarealens rätta beräknande, ser man väl. äfvensom han sjelf ärligt erkänner det i sitt utlåtande till konungens befallningshafvande, der han ej allenast omnämner att materialierna för hans arbete varit ötillräckliga ; utan ock upp jer att skögsarealerna, till största delen blifvit opjemkade. dels från socknekartor oeh delstrån de sammandråg, som kommunalstyrelserna på hr Norrbys ppmnoR välvlligt insamlat?. För några härader hade-arealen tagits efter Hahrs statistiska tabeller, och, hvad inrösningsjorden beträffar, synes hr N. alldeles icke hafva tagit besked om dess vidd. Det var således ett nog ljerft försök af hr N., att, sedan jag velat visa sannolikheten deraf, att skilnadendmellan lands lingskomitens uppgifna areal för häraderna och hr Norrbys EN borde utgöra inrösningsjord, så svarär hr N., att denna skilnad till vida största delen upptages af sjöar. Skulle det till och med vara omöjligt att, uti de sammandrag, som kommunalstyrelserna åt hr N. uppgjort, de med löfskog beväxta inhägnade f. d. svedjefallen hade blifvit antagna såsom inrösningsjord? Jag 5fverlemnar detta till hr N:s eget öfvervägande; men, som vi å ingendera sidan stå på säker boten för uppförandet af beräkningar i detta afsende, så är ej värdt förlora möda med denna vist, helst den angår, huruvida jorden skulle medge en ytterligare afverkmng; men i afseende oå hvilken vi båda äro. öfverens, att den redan ir för stor och hvarför jag i stället alltigenom yrkat att man bör rikta uppmärksamheten och mtankan åt utredandet af bästa sättet att tillgologöra den större eller mindre vedmassa, som må li afbrukad. De en gång tillkomna behofverna åta icke lätt tillbakavisa sig; men om de kunna wöjaktigt uppfyllas genom hushållning, så att nindre virkesmassa åtgår, så kan ju vara tänkvart, att till och med ett öfverskoit uppstår för ndra nyttiga användanden. Jag har visserligen förut påpekat, huru man ör vänta att den enskilda omtamkan borde finna itvägar att förminska den uppgifna husbehofsörbrukningen; men efter man börjat bestrida nina åsigter, kan det vara skäl att något närnare utveckla förhållandet med den nuvarande . k. husbehofsbränningen af ved och virke inom n del af Wermland. Hr Norrby beräknar denna husbehofsförbruking till 235 å 250 kubikfot på person. Hr hofägmästaren af Ström uppgjorde en beräkning fver konsumtionen af skogseffekter, hvilken selermera upptagits både i Forssells statistik och nvändts i skogskomitåns betänkande 1856. Derti beräknas till bränsle för hvarje person 1famn ; 100 kubikfot fast vedmassa, och till husoch obyggnader, slöjd, rdesgårdar m. m. 28 kuikfot. Efter denna beräkning, som må höjas ill 135 kubikfot, (ehuru förbättrade bostäder och ldstäder samt en ny stängselförordning märkbart ninskat förbrukningen af skogseffekter) och som nom Filipstads bergslag visar sig mer än till-;