er mr oo MA oa om hvilka hans öfningar skulle förnyas, äro afln: samma orsak högst behöfliga, dels emedan m allt hvad man i våra dagar fordrar af eng infanterist ej kan på den första rekryttiden st grundligt läras, dels ock emedan det enl gång lärda måste upprepas, för att ej glöm ei mas, och emedan kärleken till yrket, tilllO regementet, samt bekantskapen med befälla och vapenbröder ej kan på annat sätt er-m hållas. Det är sammangjutningen inom kå v ren, som nu är mera nödvändig än någon-s sin. Individualiteten framträder cch måstev framhållas mycket bestämdare nu för tiden s än förr. Den tätt sammanpackade kolon-o nen kan j uthärda artillerieldens långt ut-s sträckta verksamhet, uppställningens djupn måste således förminskas till två tredjede-a lar, och då man skall framföra samma an-g tal folk, som innehölls i kolonnen, måste en e utbredniog deraf blifva en följd. Men ienlp sådan formation måste ju hvarje särskild g h b fi länk vara mera homogen med massan, hvad såväl kunskapsmått som sjelfförtroende vidkommer, så att befälet kan fullkomligt lita på hvarje soldat i ledet. Dessutom skulle, ld genom antagandet af nämnda treåriga exer-n cis, den fördel vinnas att, då bataljonensld styrka under fredstid, i följd af beväringslå manskapets insättande i stammens leder, s ökades med mera än fyra femtedelar, trupt pen blefve, under femton dagars årligt möte, t organiserad och öfvad på samma sätt som is fält. Hela denna organisation och denna taktik d blefve, genom dylika gemensamma öfningar, k i armåns ögon åskådligare. Befälet skulle lk lättare vänjas vid de stora bataljonerna, och lo hela materielen, intendenturen, sjukvården d m. m., hvars brister då lades tydligare i dagen, kunde bättre iordningställas. Man behöfde då ej fråga: Hafva vi detta? Finnes detta? Villervallans faror skulle försvinna, och hela nationen blifva öfvertygad, att vi verkligen egde hvad man sagt oss ega. Af det ofvan anförda kan man åter lätt li Vv u 3 L f 1 draga den slutsats, att om alla bevärings-le ag ingar skulle öfvas på detta sätt, så blefve !s ördan i hög grad tryckande, ej allenast för n staten, utan äfven för hvarje individ som är v i beväringsåldern. Ett nytt bevis på mas-s sans chimeriska företräden! Vil:e man, så-lå som artikelförfattaren föreslår, vapenöfvaly hela beväringsklassen, först i 30 dagar ocho derefter i 15, så skulle utgifterna, som nula uppgå till omkring 600,000 rdr, ökas med jv en tredjedel eller till 800,000 rdr, och sam-p ma duglighet på långt när icke erhållas som li genom antagandet af K. M:ts proposition, v enligt hvilken en fullständig öfning kunde lf vinnas och kostnaden minskas med åtminlb stone 150,000 rdr, oberäknadt de 500,000 i dagsverken, som härigenom inbesparades. II m således uttagningen af blott en dells beväringsskyldige till de årliga vapenöfnin-t öl redan nu synes nyttig och nödig, men c ramdeles, i följd af befolkningens tillväxt, a förr eller sednare måste ske, huru verkställa n densamma om ej genom lottning? Anses börle dan häraf blifva tryckande för de sålunda sg uttagne, så lemnom dessa någon billig er-s sättning derför — hvilket väl också alltid varit meningen, ehuru man ej kunnat belFE stämdt uttala den förr, än man erhållit full S visshet om huru många, som velat erlägga lo en afgift för att befrias från vapenöfnin-n garne i fredstid. Först sedan hela systemet n blifvit genomfördt, kan ersättningssumman d nogare bestämmas; men de medel, som lv genom friköpningen redan blifvit insamlade, g kunna dock genast användas för att godtgöra dem som utlottas. Enligt K. M:ts proposi-r tion är ifrågavarande uttagning föreslagen s till det ringa antalet af 5000 man af den beväriogsskyldiga årsklassen, just på det att en sådan ersättningssumma skulle kunna lemnas. I all händelse kan Sverge aldrig, . åtminstone icke i närmaste framtid och utan öfverdrifna omkostnader, i första linien eller den först utryckande armen, uppställa mer? än 50,000 man eller något derutöfver. Ba-? taljonens styrka bör aldrig uppgå till mer än 750 bajonetter. Detta är redan en hög siffra, i mina ögon; ty med starkare bataljoner, blifva dessa så ohandterliga, att all manöver blir långsam, osammanhängande l; och blott förorsakande oreda, eller ock må-; ste den sönderfalla i kompani-manövrer, I hvarigenom all kraft, till anfall som tilll försvar, försvinner i anseende till bristande 1 sammanhållning. Det olyckliga danska kriif fs Ö n d 8S F get visar oss tydligen en sådan organisationens missriktoing; Skulle åter hela bevä-lz ringsstyrkan öfvas, huru många bataljoner måste ej då ytterligare organiseras? Vi hafva två beväringsklasser, eller 40,000 man, årligen sammandragne till s. k. vapenöfning. Ville man nu ej uttaga en del af dem, utan låta alla de beväringsskyldige undergå fullständig öfning, så mäste man lj dock anskaffa nödigt befäl och underbefäll, dertill. Om endast omkring 20,000 man skulle , kunna, utan alltför stor olägenbet, införlif-f vas med våra stamregementem så måste lg I k f nytt befäl till nya bataljoner bildas och aflönas, äfven om dessa bataljoner skulle kunna ställas under nuvarande regementschefers befäl, för att sålunda inbespara chefslöner. Antalet af dessa 2 bataljoner skulle blifva vid pass 26. MHvardera af dem måste hafva 16 officerare, och om man beräknar deras aflöning till så låga belopp : som 500 rdr för underlöjtnant, 700 för? löjtnant, 1000 för kapten (lika med 2:dra kaptenslön) och 2500 för major (hvilka löner l böra anses såsom ett minimum), så ppgår 1 dock summan af denna utgift för 26 batal-? joner till omkring 340,000 rdr. Lägger man ( härtill underbefälets lönebelopp, som kan k antagas till ungefär 100,000 rdr, utgifterX för läkare och civilstat, musikpersonal, tält, f trossfordon (8 pr bataljon) m. m., så finner man snart att kostnaden för alla dessa bataljoners uppsättande och underbålllh växer till 7 eller 800,000 riksdaler ),f oberäknadt den tillökning af kavalleri, ar-h tilleri och sappörtrupp, som af dylika nya(I infanterikårers bildande blir en följd. Kanls det vara skäl att göra så betydliga uppoft-a ringar, för att få hvad vissa ifrare kalla enls stor armå, hvilken ändock ej kan erhålla sådan duglighet, att den kan jemföras med ig den som föreslås i K. M:ts proposition, der Ir sjelfva beväringsorganisationen utvisar en s ganska vacker besparing? d