åboars alla inoch utegor, och enskiftet lä komma att genomföras så snart ordning oc skick hunnit återställas bland de vilseledda. — Löjtnant Muhls arrestering. Vi meddel: efter Handelstidningen den förklaring, son blifvit af chefen för Göta artilleriregemente öfverste Berg afgifven till rikets ständer ombudsman, med anledning af den extr: judiciella bestraffniog hr öfversten ådöm underlöjtnanten Muhl: Till rikets ständers herr justitieombudsman. . I skrifvelse den 20 sis lidne Januari har her justitieombudsmannen. tillkännagifvit. det mig emnades tillfälle att inkomma med de upplys ningar, till hvilka jag kunde anse mig befogar till följd af en utaf underlöjtnanien vid kongl Göta artilleriregemente A. G. Muhl inlemnac anmälan om förloppet vid honom ålagd extr: udiciel bestraffning, och får jag med anledning äraf anföra följande: Sedan jag erfarit att underlöjtnanten Muhlaf rest från Stockholm och uppehöll sig i Halland, och det tillika sades mig, att han sannolikt icke ämnade återvända till riksdagen, utan hade återlemnat sin pollett, så aflät jag till honom en skrifvelse, hvari han anbefalldes att inställa sig här till afgifvande af förklaring huru han kunde vistas i Halland utan mitt tillstånd — jag förut satte dervid att riksdagspolletten var återlemrad — och hvarför han ej uppgifvit förändrad adress — Att det skulle erfördras något tillstånd afmig för underlöjtnanten att lemna riksdagsorten, hvilket han anför i sin anmälan till herr justitieombudsmannen, har jag aldrig satt i fråga; det är tydligt af min skrifvel-e till honom, äfvensom af sjelfva sakens beskaffenhet, att tillåtelsen icke kunde afse annat än vistandet i Halland, under förutsättningen att hans riksdagsmannakall uppört. Den 2 Januari infann sig underlöjtnanten Muhl i chefs-kansliet härstädes, för att afgifva den infordrade förklaringen, hvarvid det upplystes. att han ännu innehade sin riksdagspollett och med hr landtmarskalkens tillstånd lemnat riksdagsorten, äfvensom att han icke till chefsembetet gjort någon anmälan — en sådan kunde antagas möjligen hafva förkommit — om sin vistelse i Halland eller uppgifvit förändrad adress. Förhörets ändamål var endast att i nämnda afseenden vinna upplysning, och efter dettas slut erhöll underlöjtnanten tillsägelse att i den närbelägna högvakten, der officerarnes ordresrum ligga, afvakta resultatet. Af den sålunda verkställda undersökningen fann je att underlöjtnant Muhl felat, dels mot Kongl. Maj:ts nåd. förordning den 29 Mars 1859 ångående förmanskap och extra judiciel bestraffningsrätt, hvarest, ati6 2 mom, lit. F säsoni ordningsmål upptages då officer eller underofficer underlåter att i stadgad ordning göra anmälan om stället, der han under åtnjutande af tjenstledighet sig uppehåller, samt om de förhållanden i öfrigt honom åligga att rapportera; dels ock mot föreskriften i Kongl. Maj:ts nåd. tjenstgöringsreglemente. för dess armå, 1:a delen, 154 och 6 mom., hvarest stadgas angående skyldigheten att uppgifva adress. Till förklaring af eller ursäkt för dessa begångna fel har underlöjtnant Möhl icke kunnat förebära annat än fillätelsen af hr laändtmarskalken att lemna riksdagsorten. Det är sålunda uppenbart att han missbrukat sin riksdagsmannarätt för att under dess förmenta skydd undandraga sig åligfrön hvilka icke 1 ringaste afseende lade and på eller inskränkte det fria utöfvandet af hans riksdagsmannakall. Jag har icke bestridt nnderlöjtnant Muhl rättigheten att, så länge riksdagspolletten af honom innehafves, vistas utom riksdagsorten, ehuru jag anser en :sådan rättighet, genomförd till dess yttersta konseqvenser, leda till missbruk och icke öfverensstämma med frandlagarnes hvarkeh bokstaf eller arida; men väd jäg bestrider, det är en sådan rättighets begagnande med åsidosättande af dervid fogade skyldigheter. ! Genom det anförda tror jag mig hafva visat, det jag egde laga skäl att ådöma underlöjtnant Munhl någon lindrigare extra judiciel bestraffning, motsvarande de b-gångna felen, och jag öfvergår nu till berättelsen om förloppet vid sjelfva arresteringen. Sedan underlöjtnant Muhl aflägsnat. sig från ehefs-kansliet, infann sig der divisionschefen, öfverstelöjtnanten m. m. Mörner, som erhöll befallning att å mina vägnar ådöma underlöjtnant Muhl 8 dagars arrest utan bevakning och utan jenstgöringsskyldighet; derför att bemälde undertöjtnant missbrukat sin riksdagsmannarätt i så måtto, att han vistats i Halland utan att hafva derom gjort anmälan och utan att hafva uppgifvit gin adress. Tillika erhöll divisionschefen nin tillsägelse att, derest underlöjtnant Muhl anmälde att han utan uppskof ville begagnasig af sin rätt som riksdagsman, så skulle straffet icke få sättas i verkställighet, utan dermed dröjas till riksdagens slut, äfvensom att jag i alla händelser-afvaktade divisionschefens rapport härom. Efter någon stund återkom bemiälde hr divisionschef till chefs-kansliet och anmälde: att uhiderlöjtnant Muhl vrskade genast få undergå den ålagda ärresteri, hellre än att vänta derpå till dess han återkommit från riksdagen.? — En sådan begäran ansåg jag mig icke halva rätt att afslå, hvarför underlöjtvant Muhls arrest tog sin början. Genom någon missuppfattning af det bestämda straffet skärptes detsamma med förbud att mottaga besök, hvilken missuppfattning likväl, då jag dagen derpå erhöll kunskap derom, genast genom divisionschefens försorg rättades: ; ... Sedan uhderlöjtnant Mahl varit tvehne dågar i arrest, aflät han till mig en skrifvelse med anhållan om afbrott i arreststraffet, tilldess hans riksdagsmannarätt upphört. Härtill kunde jag icke lemna bifall, dels emedan lag stadgar, att ett påbörjadt straff icke får afbrytas, och dels derför att underlöjtnant Muhl, enligt den anmälan jag emottagit, sjelf begärt att genast få undergå de ådömda åtta dagarnes arrest, och att straffet endast på denna grund tagit sin början före riksdagens slut. Då det ligger i tidens anda ett bemödande att lossa på disciplinens band och rubba den fasthet, som utgör ett hufvudsakligt vilkor för en arm6s styrka, ett regementes duglighet, så har jag så mycket mer funnit mig af min pligt manad att vid detta tillfälle, liksom vid alla andra, icke blunda för ett begånget sjelfsvåld, som beklagligen icke saknat sin uppmuntran; och här. met har jag den äran att till rikets ständers hr justitieombudsman öfverlemna denna min nu afifna förklaring samt återställa de remitterade andlingarne, Göteborg den 5 Februari 1866. Ch. Berg, Öfverste och chef för kongl Göta artillleriregemente — Väderleken, Uti en trädgärd vid Malmö här man den 8 funnit utslagna snösippor; blom: mande hängen till atre (Alnus incana), blomkål med hufvud, frodiga och i knopp varande ringblommor oely gossen i det gröna, kaprifolliiqvistar med nyss utslagna blåd, bladbärande grenar