till belåning mottagit inteckningen. Blomqvist hade vid tillfället varit i Löfgrens sällskap och derigenom blifvit i saken inblandad. Till bemötande af stämningen anförde Löfgren, att han ej ansett sig skyldig återställa recepisset, förrän han enligt öfverenskommelse fått full valuta för inteckningen. Brostedt hade för ett lån å 6000 rdr på 6 månader i ränta och provision räknat sig tillgodo en summa af 720 rdr, hvilken han afdragit vid affärens uppgörande. Dessa anspråk kunde Löfgren ej godkänna. Sedan allmänna åklagaren stadsfiskal Silfversparre, efter tagen del af handlingarne, jkat ansvar å Brostedt för ocker, meddelade rådhusrätten förliden gårdag utslag i målet, hvarigenom Löfgren och Blom qvist frikändes från dem yrkadt ansvar, men käranden Brostedt sjelf deremot dömdes att för ocker böta 600 rdr till de fattiga, vara räntan förlustig samt utgifva 150 rdr vill Löfgren. Rättegångskostnaderna qvittades parterna emellan. Förre grundläggaren och husegaren Alexander Öberg, häktad såsom misstänkt för mordbrand. För några dagar sedan omtalade vi huruledes en bokhållare Nilsson högg en timmerman med knif. Under ransakningen härom kom det i dagen att Nilsson, hvilken varit bokhållare hos ofvannämnde Öberg, hade sig mer bekant om den eldsvåda, som den 4 Aug. förlidet år timade i Obergs egendom n:r 59 vid Södra Tullportsgatan, än hvad han vid polisförhören derom i somras ville tillstå, och han fick fördenskull ånyo berätta omständigheterna vid denna brand och hvad dermed hade sammanhang. Han omtalade således nu att Öberg om det nedbrunna boningshuset sistlidne vår yttrat att den som ville tända på kåken skulle få 150 rdr? samt att, då i höstas en brädstapel höll på att uppläggas invid den efter eldsvådan qvarstående stallbyggningen, Oberg befallt brädernas bortflyttande, emedan stallet också skulle komma att brinna, äfvensom att en arbetskarl, vid namn Emanuel Olsson, också haft samma utlåtande om stallet, med tilllägg att 100 rdr vore bra att få. Öberg, förliden gårdag i anledning häraf uppkallad, till poliskammaren, nekade såväl att ha fällt ett sådant yttrande som att det legat några bräder invid stallväggen; men då flera personer sade sig hört detsamma som Nilsson, och en bokhållare Svedberg, hvilken också varit anstäld hos Öberg, intygade att denne redan sommaren 1862 önskat att det vore eld på hela tutten, samt året deretter, på erinran af bokhållaren att kakelugnarne vore så usla, svarat: ?Elda på du; nog kan du rädda dig sjelf och din kaffert, s blef Öberg förklarad skyldig att träda i häkte. Under ransakningen med Oberg blottades dessutom åtkilliga skojerier i affärer dem han beått. Så har han pä ett ställe köpt fönsterglas ör 2000 rdr och på ett annat socker för 4000 rdr, samt på båda lemnat värdelösa inteckningshandlingar såsom hypotek. Angående den brandskadade egendomen hade Öberg, innan han i höstas gjorde cession, försält densamma till annan erson, men påstod nu att köpet återgått, hvilet dock den nye egaren bestrider. Det å tomten nybyggda huset har Öberg låtit brandförsäkra till 35,000 rdr; men det har vid derå i dag anställd besigtning förklarats icke, när det blir fullt färdigt, vara värdt mer än högst 16,000 rdr. — En poliskonstapel tangifven för fylleri och förolämping. Konstapeln vid detektiva polisen Paul Berg hade i söndags afton berusat sig och, under inflytelsen deraf, förfördelat ett i Kungsbacken gående fruntimmer. Då några manspersoner skyndade till för att hindra ofoget, kom han i handgemäng med dem, men blef öfvermannad och förd till vaktkontoret i Adolf-Fredrikstrakten. Då egentliga målsegaren icke är känd och de öfriga förklarat sig icke vilja föra någon talan, kommer Berg till en början endast att befordras till disciplinärt straff. — En industririddare. A detektiva polisens kontor inkom från ett par skräddaremästare anmälanden derom att en obekant mansperson hos dem tillnarrat sig diverse kläder, samt att bedrägeriet tillgått på så sätt att, sedan han upp: gjort handeln, hade han bedt att en lärpojke skulle få följa honom hem till hans logie för att lemna plaggen och mottaga liqvid, men att han, då de inkommit i de hus vid Westerlånggatan, der han uppgifvit sig bo, frånryckt pojkarne klädespersedlarne och begifvit sig ut genom de Åt Prestgatan varande husportarne. På beskrifningen hans klädsel uppspanades han och befanns vara förre bryggeribokhållaren Carl Adolf Oscar Sjögren, nyligen hemkommen ifrån Hamburg och under loppet af förra året straffad i Köpenhamn för en resa stöld. — Falun. Natten mellan d. 23 och 26 Januari bortstals genom inbrott uti bränvinsmagasinet i Smedjebacken en summa af omkring 180 rdr. Atskilliga omständigheter tyda på att flera personer deltagit i denna stöld; sålunda hade en större trappa till tjufvarnes beqvämlighet nedförts från faktor W. Carlbergs gård, sedan derörinnan den grind som förer tili tomten, hvarirån inbrottet skedde, blifvit aflyftad och framförd till magasinets fönster, men, för detafsedda indamålet befunnits för kort: Ännu har man, så vidt vi veta, icke lyckats upptäcka våldsverKarne. — En äfventyrare. Från Warberg skrifves d. 3 gennes: Under vintermånaderna har en person, som uppgaf sig heta Sylvan, uppehållit sig härtädes, föregifvande att han var extra ordinarie tammarskrifvare och som sådan tjenstgjort vid söteborgs tullkammare. Mannen hade ett finare ;ttre och i sitt sätt något modest och förekomnande, som gjorde att man svårligen kunde misstro honom. Hos tullförvaltaren anmälde han ig för erhållande af anställning som extra kam: narskrifvare; men då fråga blef om att han i sådant hänseende skulle dokumentera sig, hade an icke papperen med si men lofvade återcomma med desamma, hvilket dock gång efter nnan uraktläts. Slutligen erhöll någon underättelse om, att mannen skulle hafva ett annat amn, nemligen Sernblad, och då han dermed illtalades. förrådde han genast en viss förlägenet — och en timma derefter (en dag i förra eckan) sågs han till fots vandra ut ur stadens orra tull, iklädd bottforer och ytterrock, tagande ägen åt Göteborg. Under hans några månaders istande härstädes hade han emellertid vunnit illträde i åtskilliga familjer och förskaffat sig tskilliga bekantskaper, uppgifvande för dem. att an var inskrifven som extra såväl i tullen, om postoch telegrafverken, samt att han deremte hade arbete för åtskilliga landtmätare. Jnder tiden gjorde han naturligtvis skulder här eh hvar. an vill veta, att han skall hafva arit betjent någonstädes; någon visshet härom aknas. För öfrigt uppträdde han vanligen 1 vart hatt och handskar, stundom i mössa medI n bred guldtrens, såsom tjenstemännen vid tul A n och postverket bruka, gagnande långa mutascher och polisonger, hade brunt, kor slippt I n mm mm AE Vv Mm mm OO 1 OC fö M re mm S-—