— Den Sparreska telegrafapparaten. Af denva rya uppfinning lemnar eu brefskrifvare till Blekingspoeten följande närmare beskrifning: Grefve Ambjörn Sparre har till sjöförsvarsdepartementet inlemnat en af sina signaleller telegrafapparater, ämnad att anbringas å fartyg, för 2tt meddela kommando-ordea från befälhafvaren å däck till de underlydande i maskinrummet eller vid rodret 0.8. Vv. Apparaten utgöres af en lång, smal slang af guttapercha, som i ena ändan slutar i ett päronformigt handtag, så att när man trycker på handtaget, minskas volymen af detsamma, hvarföre den luft det innehåller trycker på luften i slangen och åstadkommer en ögonblieklig lyftning af en bricka, som ligger mot slangens andra ände. Samtidigt härmed ringer en liten klocka och en fyrkantig plåt af tunn metall upplyftes. På plåten står kommandoordet och klockan tjenar till lystringstecken. Naturligtvis skall det ställe, hvarifrån signalen gifves, vara försedt med så många handtag och dertill hörande slangar, som olika kommandoord kunna komma i fråga, och likaledes stället dit man signalerar hafva lika många inrättningar för att visa kommandoordet. — Dromatiska teatern. I går afton gafs Björnsons ?De Nygifta? för tredje gången för fullt hus och red det lifligaste bifall. Spektaklet bivistades af konungen, drottningen samt hertigen och hertiginnan af Östergötland. Utförandet af rollerna har vunnit betydligt sedan första gången och det torde utan öfverdrift kunna sögas, att få stycken af en så fin art blifvit här bättre gifna än detta. Fru Hvasser hade betydligt modererat och förädlat sitt spel i första akten. Bortlägfondet af det röda yllelifvet och smörgåsnapringen skulle dock varit en alliför stor eftergift; ehuru det mäste medgifvas att äfven den sednare nu skedde på ett mindre i ögonen fallande sätt. I andra akten utvecklade den utmärkta konstnärinnan en betydande talent i sträfvandet att gifva sammanhang och relief åt den något gåtlika och af författaren i temligen obestämda drag tecknade figuren. Efter styckets slut hördes en storm af applåder, som framkallade alla de spelande; men oaktadt hela salongen och sjelfva konungen lifligt deltog i dessa bifallsyttringar, måste de fortsättas i nära fem minuters tid, då omsider de i stycket spelande iramträdde — utom fru Hvasser. Detta hade naturligtvis till följd att fru Hvasser särskildt framropades, och som efter någon stunds väntan också framkom samt blef af publiken helsad med lifliga applåder. Derefter gafs Heibergs bekanta lustspel De oskiljaktige. Hela intrycket af detta stycke beror på det sätt, hvarpå hufvudpartierna gifvas. Den framgång stycket rönt i Köpenhamn kom — utom ef det der långt mera än här grasserande förlofningsväsendet — af det sätt, hvarpå Phister utförde Klisters roll. Afven på Djurgårdsteatern framkallade det genom Pierre och Fredriks Delands spel högtider af skratt. Hr Almlöf d. y., ehuru ljest en i sanning eminent 1(alent inom den komiska genren, var här icke rätt på sin plats och hr Rroman såsom Hummer kunde icke ersätta Pierre Deland, Fru Almlöf var deremot ypperlig såsom Malla.