TIS BEEN På UCUNB frilifeg IVA I vLeB vrättar Wenersborgs Tidning: Sedan lokomotivet blifvit uppeldadt satte maskinen i sakta fart under passerandet a kurvan på Wassbottensbanken. Inkomna Pp Lockerudskogen ökades småningom farten, till maskinen gjorde en fart af 2 mili timman. De natursköna trakt, som banan här genomskär, ä ett nytt herrligt sceneri för den resande, sor sommaren med sin löfskrud och sina böljand sädesfält ännu mer kommer att förhöja. Vår stadsboer få här ett rikt val af passande utflykts orter under sommaren; och vi förutse, att fler sommarnöjen å denna linie komma att anlög gas, då Lockerud, Öxnered och Botered äro vackraste nejderna häromkring. Banans sträck ning vid sidan af Öxneredsjön förökarsännu me behaget af färden på banan. Räls äro utlagd till Grunnebo och dit gick äfven nu lokomotivet förande flera rälsfyllda lastvagnar. Den nära: mil långa hemfärden gjordes på cirka 10 minu ter, ehuru full maskin icke var tillsatt, hvilke banans ojemnhet icke tillåter. När lager oci maskindelar blifva tillnötta lärer farten i betydlig mån kunna ökas, så att vi, om icke uppehål göres, på 25 å 30 minuter kunna, då banan bli färdig, räcka handen åt våra Uäddev vänner. Arbetet med en svängbro af jern öfver sunde härstädes påskyndas, hvarigenom kommunikatior mellan de särskilda bandelarne vinnes. Den blid: väderleken gynnar företaget och redan nästa som mar kommer trafiken häremellan och Uddevall: att öppnas. — Norrmännen och lapparne. Underdenne rubrik läses i Luleä-tidningen Norrbottens Kuriren: Det är ju i allmänhet glädjande företeelser, när jordbruket gör framsteg, när nya bonings platser resa sig uti förr okuitiverade trakter och när nya fä:t upptagas och läggas under plogen. der förut blott obygder funnits? Det finnes dock en nationalitet inom länet, för hvilken dessa företeelser äro allt annat än glädjande och hvilken derföre med oro ser och motser dem. Vi mena Sverges nomader, lapparne; hvilka årligen se fasta boningsplatser uppstå å de ställen och i de trakter, hvarest de från urminnestider haft sina tillfälliga hviloställen och sina årliga flyttningståg. Hvilken känsla måste ej bemäktiga sig lappen, då han t. ex. vid ankomsten med sin renhjord till ett ställe, hvilket han 9 å 10 månader förut lemnat och der han städse varit van att uppslå sitt tält, för att der en tid af våren och sommaren vistas, ser det försedt med fast boning, ser det så att säga inkräktadt af en annan familj, hvilken åt sig utvalt just denna plats för den växtlighetens skull, som är ett utmärkande kännetecken på och en säker följd af att lappen der bott och derinvid samlat sin hjord? Några getter, ja! kanske till och med en ko, födas nu af den växtlighet, som lappen framkallat; men dalen, platsen, är kringgärdad, renaime få ej inträda på sitt gamla viste och lappen har svårt att komma förbi inhägnader, utan att skada af hans hjord föröfvas: Dessa betraktelser äro egentligen föranledda af det spända förhållande, som uppkommit emellan lapparne uti Torneå lappmark och kustboarne uti Norge, dit dessa lappar hvarje vår måste nedflytta, för att erhålla bete åt sina renar, under den tid då fjellen ännu äro betäckta med tjock och hård snö. När lapparne blifva nekade att vistas i Norge, när de blifva bortdrifna från sina gamla betesmarker, när vägen tillstänges för em, när till och med deras rendjur nedskjutas, är det ej underligt, att de klaga och klaga högJjudt, för att erhålla skydd af lag, för att erhålla rättvisa. Det är på grund af sådana klagomål och äfven till följd af amtmannens uti Finnmarken gång efter annan gjorda anmälan om den skada renkreaturen orsaka för dem, hvilka uppslagit sina bostäder efter norska kuster, som K. M:ts befallningshafvande uti länet utlyst sammanträden med lappska menigheterna inom Torneå och Luleå lappmarker under nu stundande vinterting, på det nämnde myndighet må blifva satt i tillfälle noggrannt erfara, dels på hvilket sätt lapparne blifva behandlade uti Norge och dels, pågrund deraf, kunna föreslå lagbestämmelser, varigenom orsakerna till split och förvecklingar för framtiden må kunna hälvas. Uti Finnmarkens amt finnas nu 3 skilda nationaliteter, norrmän, finnar och lappar. De begge sednare ökas årligen genom inflyttningar. När finnen icke längre får någon äring af sin jord på denna sidan Kölen, beger han, sig af till: Norge, intager ett lappskt viste vid hafvet och blir fiskare; när lappen förlorar sina renar, gör han på samma sätt. Detta har gjort, att befolkningen tillväxt betydligt, att den norska nationaliteten hotar att gå upp i 2 andra och att boningsställen äro spridda öfver allt efter kusten. Huru svårt skall det ej, under sådana förhållanden, vara för den renegande lappen, när han kommer med sitt flycnivgståg till hafvet, att kunna hindra renarne göra skade på gräsvallar och egor, synnerligast som Norges bergformation hindrar honom att följa höjderna, och tvärtom tvingar honom följa vissa floddalar ned till hafvet och sidan af dess strand, för att uppnå tjenliga betesmarker. Jti Norge föregår nu en strid emellan de olika nationaliteterna och deras likställighet, hvilken fråga äfven är föremål för storthingets öfverläggning. Vi tro och förmoda dock, att vid storthinget intet kan afgöras rörande våra lappar; ty denna fråga är en mellanriksfråga. Uti ett bihang till den år 1751 upprättade och ännu gällande gränsetraktaten emellan konungarikena verge och Norge, lapparne beträffande, uti hvilket deras rättigheter och skyldigheter på det nogrannaste äro bestämda, förekommer följande S, vilken vi aftrycka: ?Althenstund Lapparne behöfva begge Rikens land, skal thet them, efter gammal sedvana, vara tillåtit höst och vår att flytta med theras Renhjordar öfver gräntsor in uti ett annat Rike, och hädanefter, såsom tillförene, lika med landets undersåter, undantagande på sådana ställen, som här nedanföre anföras, få betjena sig af land och strand till underhåll för theras djur och sig sjelfva, tå the vänligen skola emottagas, beskyddas och hjelpas til rätta, äfven uti krigstider, hvilka uti Lappväsendet aldeles ingen förändring skola gjöra, och aldraminst skola de främmande Lappar varda exponerade för plundring eller något slags tvång eller öfvervåld, som krigstiderhe medbringa, utan altid blifva såsom egne undersåtare ansedde och handterade, på hvilken sida the tå sig såsom främmande uppehålla.7 De ställen, som ej af lapparne få beträdas, äro fredlysta skälfång och fågelduns samlade, som på norska kallas Kobbeveide, Fugleoch Dunvär. nn — Göteborgs tulluppbörd. Under Januari månad innevarande är har vid Göteborgs sjö. tullskammare influtit i uppbörd vid inkommande afdelningen 25,958 rdr 61 öre och vid utgående afdelningen 1433 rdr NR öre, eller tillsammans 27,392 rdr 53 öre. — Under samma mänad förlidet år utgjorde uppbörden rdr 22,826: 87, alltså rdr 4565: 66 mindre än i år. — En post på villovägar. Under denna rubrik skrifver en insändare till Göteborgs posten följande: Natten mellan sistlidne julafton och juldag stördes innevånarne på säteriet S—arp i sin nattliga slummer af gärdshundens skall, som föranledde en af drängarne att se efter hvad som oroade den trogne väktaren. Utkommen finner drängen en förspänd kära, hvari en mansperson yrvaket reser sig utan att dock våga stiga ur, då han anmodades att i drängstugan söka skydd emot den arge gårdvaktaren. Sedan hunden lyckligt och väl kommit i band, tog gårdsdrängen reda på resenären, som befanns vara den verson hvilken fått sis anförtrodt att föra No