g öfver Klarelfven och midt genom det er Nilsbyberget till Frykerud med en enskild bibana. Med så många resurser för bergslagen att förbinda sig med södra linien, torde något hvar kunna inse att härigenom tillkommit ytterligare skäl emot det norra alternativet. De omnämnde bruksegarne få visserligen icke tre, men dock tvenne alternativer, hvarigenom de få förbindelse med Nordvestra stambanan, utan att denna behöfver förvridas till Norum: 1:0 det enkla att göra en liten bibana till Skattkärr, och 2:o det mera konstlade, men för hvilket vederbörande synas vara mera böjda, neml!igen den fiffgt uttänkta bibanan Filipstad—Frykerud, hvar dan all den konsideration, på stora principers bekostnad, en del nästan vill pocka på för enskilda bruksintressen är häfd, och hvarigenom Norumslinien förlorat äfven detta sitt lilla stöd. Det förfärliga öde som tit. Sjögren förespår Carlstad och Kristinehamn om Nordvestra stambanan Kl kommer till Norum, lärer väl icke blifva så särdeles tungt att bära, oaktadt det tvärsäkra i spådomen. I affärsverlden spelar fantasien en högst underordnad roll, och affärerna bedrifvas på de vägar der de kunna uppgöras med största fördelen, och trots tit. Sjögrens erfarenhet, så tror dock ins., och säkert många med honom, att de stora, ja de största Wermlandsaffärerna, hädanefter som hittills, komma att gå öfver Carlstad och Kristinehamn, äfven sedan nordvestra stambanan kommer att stryka fram derigenom, och såsom bevis för denna sats må blott häntydas på hvad här förut är nämndt, nemligen att de stora bruksbolagen, Bergviks och Storforss, äro skarpt prononcerade emot bibanan Norum— Filipstad, detta enda halmstrå, hvarmed man kan försöka att hålla Norums-linien uppe, hvilket har ändå större betydenhet, då man betänker att Storfors bruk, med tillhörande grufvor och hyttor är beläget just i trakten af Filipstad. Wermländning.