i betraktande af hvad stadsingeniören anfört derom, att banor af tuktad sten med fältstensfyllning emellan icke kunde blifva på stadens smala gator ändamålseniiga, dels derföre att det blefve så svårt för körande att hålla sig i spåret, då de skola vika undan för mötande, och dels derföre att hållbarheten af den med fältstensfyllning försedda delen vore mycket mindre än hos en med tuktad sten lagda banan, samt att kalkstensplaners användande å trottoirer vore olämpligt i anseende till den halka,j som antagligen deraf måste förorsakas, pröfvar kollegium, med ogillande af hvad drätselnämnnens tredje afdelning i berörda hänseende föreslagit, att då å Regeringsgatan och Malmskilnadsgatan befintliga sluttningar göra dessa gators beläggning med tuktad sten olämplig, och kostnaden för sådan beläggning icke kan åstadkommas med de för handen varande tillgångar, skäligt förordna, att farbanorna å nämnda gator icke må annorlunda beläggas än såsom i 9 och 10 S af af kongl. förordningen angående gator och allmänna platsers anläggning och underhålli Stocholm den 25 Maj 1849 föreskrifves, samt att trotroirerna såväl å ofvan uppräknade gator som ock i öfrigt, med undantag allena för de längre bort å malmarne belägna, icke må beläggas annorlunda än helt och hållet antingen med asfalt eller huggen sten alltJinom kantsten af granit. — — Helsingborgs folkmängd, vid sistl. års slut uppgående till 6269 personer, har så tillväxt, att befolkningen nu är mer än 4 gånger så stor som för 60 och mer än 2 gånger så stor som för 30 år sedan. in Med anledning af bevillningsutskottets beslut i frågan om franska handelstraktaten yttrar Göteborgs Handelstidning: Konstitutionsutskottet har utan votering lemnat den fåvitska anmwärkningsanledningen mot chefen för finansdepartementet utan allt afseende och bevillningsutskottet har tillstyrkt godkännande af den med Fiankrike lyckligt ingångna handelstraktaten. Så tillvida är allt godt; men i det sednare u!lekottets utlåtande har man insmugglat en mellanmening, som ej bör passera oanmärkt, enör det är ingen l:kgiltig sak om ständerna skulle utala ett klander, om också af juridiskt orkadlig beskeffenhet, der rättvisan kräfver att de uttala sitt bifall och sin tacksamhet. Denna mellanmening lyder, såsom :man torde erinra sig, sålunda: Ehuru de fördelar för landet, som man kunnat hoppas och vänta af en handelstraktat med Frankrike, icke kunna anses nöjaktigt vunna genom den nu afslutade, samt ehuru rikets ständer hade förväntat att den franska handelstraktaten blifvit underställd rikets ständers pröf. ning och godkännande, innan de bestämmelser den innehåller blifvit tillämpade, så hafva dock etc.? Här möter först den logiska svagheten i denna motivering, att man klagar öfver alt traktaten icke motlsvaret förväntningarne på samma gång man ogillar att den kommit så tidigt till stönd, att någon erfarenhet kunnat i detta hänseende vinnas; men dervid lägga vi dock föga vigt. Deremot hafva vi att mot sjelfva isnehållet göra några anmärkningar. . Hvilka hafva då de förhoppningar varit, som man hyst från den sida, som insmugglat denna mellansats? Vi hafva från det hållet icke försport annat än farhågor, och dessa af den dystraste beskaffenhet. Deremot hafva vi, handelsfrihetens vänner, hyst förhoppningar, och vi halva icke funnit dem besvikna, utan fasimer öfverträtfade. Många af oss — Handelstidningens redaktion har dock ej hört till dem — väntade dock all: tid någon minskning i tullinkomsterna, men i dess ställe har man fått flera hundratusen rår i öfverskott. — Våra skeppsredare anmäla hurusom de erfarit en högst betydlig : förmiuskning i omkostnaderva för eina fartyg till franska hamnar, och vår sjöfart dit, som tillförene varit snarare iaftagande, har rönt en ieke obetydlig tillväxt. — Också har Frankrike bhfvit mera tillgängligt för våra exportartiklar och vikänpna enskildt att underhandlingar äro å bane om genska stora affärer i denna väg, ef högsta vigt för vår jernhandtering, men för hvilkas afslutande man afvaktar ständernas beslut rörande traktaten. — Ingen enda tabriksgren har, på grund af samma traktat, blifvit ned lagd. Hvilka äro då, fråga vi ännu en gång, de I; förhoppningar, som ej bhfvit uppfyllda? Eller äillare sagdt — hvilka! äro de farhågor, om gått i fullbordan? Om ständerna besluta ett yttrande af den beskaffenhet, som utskottet tillstyrkt, så böra de åtminstone vara beredda att svara regeringen på en sådan fråga om den framställes. Men detta svar kunna de icke lemna. År det värdigt äfven den närvarande representationen att utsätta sig för den förtreten? Att ständerna väntat det regeringen skulle först förelägga dem traktatens bestämmelser till pröfning och godkännande, är icke enligt med sanna förhållandet, såvida den nuvarande riksdagen anser sig ega någon 80idaritet med den föregåendes beslut, hvilket man väl ej lärer kunna undandraga sig. Och de förra gången församlade ständerna väntade fastmer att traktaten skulle bringas till verkställighet förr än som skedde, enär de nedsatt in.-omstbudgeten med en half million om året, just med afseende å den franska traktaten. . Huru kan man då påstå att ständerna förväntat? att traktaten skulle först blifvit dem förelagd? Norges storthing har icke ogillat traktatens verkställighet innan den vunnit storthingets stadfästelse, ehuru dess bestånd var af en sådan stadfästelse beroende. I Sverge hade regeringen aldrig behöft förelägga densamma inför ständerna, ehuru, tack vare dess konstitutionella sinnelag, regeringen det gjort, Ett ogillande yttrande vore alltså här att löna regeringens grinnlagenhet ganska illa. Visserligen hysa vi ej stor ömhet om den a KD I oo AA oa ho ör sr Ito OO