WVecko-krönika. Hvad är väl jag för Hecuba, hvad Heenba lör mig?? sager Hamlet. På samme sätt, käre landsman, sunde ni for nåra dsgar sed n, då A:tonbladet efter Journal des Debats meddelaue butfvuddragen ut den meliav Frankrike och turstendömet Monuct nyhgen afsiutade haudelsoch sjölartstraktaten, ha frågat: Phvad äro vi svenskar for Monaco, hvad Monaco för 0s8?? Hvarpa jog skulle svarat: ?wycket, käre landsman, mycket.? Numera inser ni det sjelf, förmodar jag. Denna monacanska traktat her slagit ner som en bomb 1 det protektionisuska lägret, splittrat motständet mot vår regerings handel-pohtik, förmått PneuixkomwpanieV? att sträcka gevär och låta sma hämdplaner för nederiaget i represeatationsfrögan falla, samt tillvanvit den svensk: franska handelstraktoten att börja med bevillniogsutskottets enhälliga bifall, likvissi med aeo ganska välgrundade anmärkningen, att de fördelar för landet, som man kunuu vänta och hoppas al en dylik traktat, Icke kunde anses nöjaktigt vunna genom den nu afslutade — en anmärkuwng, hvars skarpsinnighet verkligen forefa ler beundrausvard, när man besingar att den fraoska traktaten redan haft hela ävta månader på sig föratt Kr seklerg förvillelser och misstag. utvudsaken är att Sverge genom iträga varande traktats godkännande at ständerna blir ett lika gynnadt land som Monaco, deua lyckiga Monaco, som eljest skulle varit det mest gyouade? land på jorden, en tanke, som den kungliga sveaska afuu den omöjligen kunde fördraga. Trow vara sa na iniressen?, det lag buudna statsskicket?, de stora etatsekonumerna Rydqvist och Egidius och Nya Dög. ligt Alievauda har twaktaten således gä igenom, att börja med hos bevillniogsutr skodet. Men det kan ingen föreställa sig hvad det arma utskottet lidit under dessa dagar, som det båilit på dermed. Professo Wistruud har ofortruiet rullat sitt erratisko sienbl ck vppiör det berg at motständ moi hang förslagsvosum, som bildats af utskot t-ts majoritet, medan friherre David Schult aerbeim iika oforirutet susträngt sig föra hos vederbörande inplanta hvar David köpte ölet. Man her talar om Thors bockar och pälvens skägg, om käringen, som hade er skinn els, om bärlednvingen af namnet Bar dius från egiden, en med getskinn öiver drogen sköld, och slutligev på irsgan on förbud och skydostuliar ullämpat den nur ska presiens jjufliga och klara likneise, då han jemförde menbiskan med en skinnfäl full ned hverjehenda: ?Mioe born?, ropads han på predikstolen, ?Mennesket er ligt