ningen af en och annan bland de vigtig frågor, som med dem sammanhänga. Djupa näktiga behof i vetenskapligt afseende haiv: med ständigt ökad styrka under de sednar åren låtit sig förnimmas, ehuru de trängt tillbaka af den stora inre, numera lycklig lösta, politiska frågan. Så fort denna fråg: var löst, gåfvo sig ock dessa behof ord oci uttryck i det förslag om en akademi i Stock holm, om hvilket väl med all rätt torde kunna sägas att det låg färdigt inom de allmänna medvetandet, äfven om det änno icke hunnit fullständigt formuleras. Riks dagsbeslutet om offentliga medels anslående för offentliga föredrags hållande i Stockholm, förberedelserna i Goteborg för en fri akademis ordnande derstädes, de flerfaldiga motioner som såväl vid föregående riksdagar som vid den nu pågående väckts om universitetsflyttning eller om nytt universitets upprättande; allt detta har varit uttryck för dessa nya, allmänt kända behofs tillvero. Betrakta vi nu denna fråga i dess mnärvarande skifte, så framställa sig oivunget följonde syppunkter eller frågor: Böra de gamla universiteterna flyttas? — Vi tro icke, att man, vid närmare betraktande af den frågan, skall besvara den jakande. Avwt flytta hela gamla institutioner af den beskaffenhet som universiteterna äro, skulle svårligen motsvara flyttningskostnaden, å framt man icke med detsamma af-. ser deras ombildning. Men dermed är frågan inne på ett helt annat plan. Dessa gamla institutioner kunna väl svårligen ombildas utan att i grund ordnas ånyo, och mången anser att det föranleder större svårigheter och kostnader till en dylik ombildning än till nybildning, utan att man för det nya ombildade, som sålunda åstadkommes, just har mycken uwigt att det skall blifva bättre. Dessa institutioner äro dessutom, — man säge om deras organisation hvad som helst, — redan genom sjelfva sin ålder alltför vördnadsvärda, för att man väl gerna vill våga sig på en sådan ombildning. Rätta sättet synes sålunda vara det, hvarOm man numera synes bafva, om äfven mer eller mindre uppenbart, öfverenskommit, — att nemligen, oberoende af dessa gumla institutioner, upprätta nya, väl vetande, att, om dessa nya ordnas på ett mot tidens behof svarande sätt, de gamla nog så smöningom flytta in i de nya. Närmest synes frögan sålunda inskränka . sig till, huru den nya föreslagna instita-l. tionen skall inrättas? — Skall den endast i blifva en anstalt för föreläsningar, och förl, hvilka vetenskaper, eller skall den tillika utförda viteord? — Skall den grunda sig på). enskilda medel och sålunda bildas på denjj frivilliga associationens grund, eller skallj, den ordnas med tillhjelp afstatsmedel, och, li i sednare fallet, i huru vidsträckt måns skall den söka att motsvara statens kraf?! Det framträder genast temligen klart, att; alli detta är frågor af den mest genomgri-l4 pande art, lisa svåra som vigiiga att be-le svara. j Hvilka vetenskaper den förnämligast skulle) behandla? Man svarar: dem som mest och s bäst behöfva behandlas, d. v. 8. dels så-1 dana Bom de gamla univergsiteterna bebandla1 antingen alltför ofullsiändigt eller — i följd 1 af deras särskilda beskaffenhet och ande —i!r rent af illa, — dels sådana som den nyai tiden företrädesvis behöfver utvecklade;!s och, misstaga vi oss ej alltför mycket, sy-(f nas de första rummen i detta fall böra tillerk kännas de vetenskaper som afse det statsbury gerliga medvetandets utveckling. c Skull den nya institutionen endast blifra jla en inrättning för föreläsningar, eller skall den tillika utfärda vitsord? ht Det synes ligga nära tillhands på denna c fråga det svaret, att, då men bibehållerg de gamla universiteterna, vitsord, diplom,lr betyg, eller hur man vill kalla det, må utfärdas af dem. Men — hvad hindrar attlä äfven den nya instilutionen utfärdar dy-n lika? Dessa vitsords kraft beror väl dock f alltid, borde åtminstone bero af den somln dem utfärdar. Vi känna ju ganska väl ln hvad åtskilliga af de gamla universiteterva, po 6 s enligt deras statuter och former, utfärdade vitsord i månget fall betyda, eller ätmin stone förr och icke för så länge sedan betydt. En verklig och med skäl ansedd ve-If tenskapsmans betyg? skall alltid kommaln att göra sig gällande, institutionen som han Ia tillhö. eller formerna för vitsordets utfär-;f dande må vara hvilken eller hvilka somle helst. Det kan föröfrigt — i förbigående g sagdt — vara tid att komma något ifrån detta belygsoväsen, som i grunden gifver så föga garanti för de redbara värden som la dermed afses. En genomgående reform är b utan tvifvel i detta fall påkallad, och detin är att hoppas, att denna skall genom denlu nya eller de nya institutionerna möjliggö-r rag, — de må nu till en början endast blifva Il föreläsnings-institutioner. Vi skilja nemli-i; gen mellan dessa institutioner och yrkes-g skolorna, dessa må gälla uppdragning afldq rester, läkore, embetsmän, egronomer, skolIp ärare, ingepiörer eller hvilka andra yrken lg gom helst. De nya institutionerna skola julti i hvad fall som helst, till en början ätmin-sl stone, blifva rent vetenskspliga. d Om de nya institutionerna — vi tala omla u a li a n flera, eftersom dylika äro påtänkta böde för Stockholm och Göteborg — skola grundas; på enskilda medel eller med tillbjelp af statsmedel? — Det förefaller temligen tydligt, att, i ett land med så ringa kapitaltillgångar hos den enskilde som vårt, bidreg af statsmedel svårligen skola kunna undvaras. Staten bör ju dessutom alltid I bidraga till sådana institutioner, då statens ändamäl, hvartill utbrednirg af vetenskap-l, lig bildving hörer, derigenom befrämjas. Men — om staten för dessa bidrag fordrar, att institutionen skall ordnas på ett enligt några dess speciella, eller såsom sådana ansedda, ändamål bestämdt sätt, och friheten i vetenskapligt afseende derigenom skulle komma att lida något intrång? Om, för a:tS belysa frågan med ett exempel, den vetenskapliga kritik, som blir en af dessa