farande hög räntefot på den allmänna penningmarknaden. Slutligen har bomullsnöden under de sednaste åren vållat en ofantlig minskning i de vigtiga näringsgrenar, som sysselsätta sig med förarbetande af denna råvara. Låter man med anledning häraf, såsom sig bör, bomulls-spinnerieraas och väfveriernas tillverkningsvärde vid en jemförelse utgå ur räkningen, så visa sig framstegen inom den öfriga fabriksnäringen ännu starkare. Det ärliga tillverkningsvärdet vid öfriga fabriker var under åren 1855—57: rdr 51,689,316. År 1864 uppgick värdet, med uteslutning likaledes af bomullstillverkningen, till 63,484.235 rdr, utvisande en tillväxt af 11,794,919 rdr eller nära 23 procent. Under ett enda år, 1861, har fabrikernas hela tillverkningsvärde varit större än 1864, eller 74,606,857 rdr, och någon torde mähända tro, att åtminstone från den tiden en återgång egt rum. Verkliga förhållandet är dock, att det är just efter nämnda år som bomullsbristen inträdt, och att om man frånräknar bomullstillverkningen både 1861 och 1864, så befinnes det, att öfriga fabriker tillverkade under det förstnämnda året för 55.936 866 rdr, mot 63,484,235 rdr under det sednare. Tillverkningsvärdet hade således vuxit med 7,547,369 rdr, eller nära 13!2 procent från 1861 till 1864. Ser man åter på den vid fabrikerna använda personal, så ger kommerskollegii sednaste berättelse vid handen, att antalet egare, innehafvare och arbetare vii fabrikerna stigit från 30.757 personer, som det var 1860, till 31,165 år 1864, och detta oaktadt det förstvämnda året sysselsattes i bomullsindustrien 5627 personer, mot endast 3001 under år 1864. fen vid fabrikerna använda drifkraften beräknad i hästkrafter har på samma gång blott på ett enda år, eller mn 1863 till 1864, stigit från 6936 till Detta om fabriksnäringen. Vill man göra sig reda för ställningen inom bandtverkerierna, så visar det sig, att handtverksidkare med gesäller, lärlingar och andra arbetare utgjorde under 1860 ett antal af 50.125 och 1864 ungefär lika många, eller 50,069, oaktadt samtidigt de s. k. Nar försörjarnes antal stigit så högst betydligt, att då detta antal förstnämnda år utgjorde 6765 personer, uppgick det 1864 till icke mindre än 15,877, Detta är nägra af de rön som erfarenheten gifver vid handen rörande förhållandet med våra näringar sedan tiden näst före 1857. I hvilken grad många näringsgrenar gått framåt i afseende på tillverkningarnes beskaffenhet, hade man tillfälle att något litet iakttaga vid förlidet års utställning i Malmö, och man får nytt tillfälle dertill i år här i hufvudstaden. Vi förmoda att ingen skall kunna misstaga sig derpå, ättjust erfarenheten, hvilken skyddstullsifrarne så högljudt åberopa, sålunda ovedersägligen bevisar, att det är en lögnaktig framställning till allmänhens förvillande, då dessa statsekonomer af Allehandas skola, som nu göra så mycket väsen at sig, uppträda och förklara att någon del af våra näringars utveckling och välmakt blifvit tillintetgjord. Det är på denna fräcka osanning, som hela deras bevisföring grundar sig, och den ramlar objelpligen med grunden. ; Det är för öfrigt icke mindre osannt än allt det öfriga, att de fria iderna? först fingo inträde i vår statshushållning omkring året 1857. Man hade då redan i 30 år gått sakta, men stadigt framåt i samma riktning, genom att plocka bort det ena förbudet efter det andra och nedsätta den ena tullatgiften efter den andra, alltjemt, och vid hvarje sådant steg, under lika högljudt skrik om näringarnes undergång, som det hvilket nu upphätves af Dagligt Allehanda och de s. k. statsekonomer, för hvilka det värda bladet så flitigt ?bugar sig-?