Skall .man väl tro; att. medan han var i deta tillstånd af oro för. sin favoritplan, kom mr Casenower och bad honom. om ett vänskaphgt samtal; underrättade honom, att han beuudrade mrs Mayfield på det högsta och hade något skäl.att tro, det hon ej var honom obenägen, samt anhöll nu om faårmerns bevägna medverkan. Fördöme den hexan! tänkte :Hathorn, Yhar hor nu också lagt ut: sina nät för den här med: hon tar väl lifvet af mig, innan jag kommit på det klara med henne.? Han svarade emellertid häftigt, menkoört, att han ej förstod sig på qvinfolk, att hans tankar nu voro upptagna med skörden, och att han boppades det mr -Casenower ville ursäkta hovom och sjelt -pröfva sin lycka — som alla de andra, tillade den gamle med en viss bitterhet. Skörden närmade sig sitt slut; ladorna tycktes färdiga att brista afsin gyllene skatt och den ena stätliga stacken efter den -andra reste sig bakom dem lik en skyddsvakt, tills det en klär, brännande het dag i September endast återstod ett litet bohvetefält att inberga. Hemma i huset voro mrs; Hathorn och pigorna i fulit bestyr med skördekalaset; på gården höllo-Casenower och-gamle-Ha thorn på att diskutera em landtbruksfråga; den varma ångan af en solig Septemberdag läg som ett skimrande flor öfver fälten: de små grisarne gingo förnöjda omkring iblsud halmen på gården, rotande -och smågrymtande; dufvorna sutto i flockar på det spetsiga ladutaket; då och då kom en f dem flaxande och slog sig ned på en halmkärfve; och litet emellan hördes dänet ar hästernes hofvar mot det ekplankade; olfvet i någon lada, då de drogo den tungt lastade vagnen in deruti