fest. Man ser väl folk. nog. på. gatorna, de! ha såsom förr brådtom med inköp af jul . gåfvor till slägt och vänner, men man ser ; inga glada ansigten. En tryckande tyngd. hvilar öfver hela befolkningen, som afspeg: lar sig i hvarje enskilds uppsyn. De bittra minnena från Danevirke och (Als, i förening med en mörk aning om, hvad framtiden kommer att medföra. ha förjagat den! vid jultiden sedvanhga festivitas. Folk jagal väl efter nöjet i ännu högre grad än förut, : men glädjen flyr undan och endast en viss lascivitet, som troget underhålles af ?Den sköna Helena? på Folkteatern och Pied de mouton på Alhambra, förmår för en kort tid fängsla den på förlustelser begifna Kjöbenhavnska ungdomen. Mot den ohöfviska ton, som mer och mer griper omkring sig å våra sekondteatrar, har den bättre delen af vår hufvudstadspress uttalat en bestämd protest. Häraf har föranledts en rättegång mellan ?Dagbladet? och den skådespelare, som utför Kalkas roll i ?Sköna Helena?. Som Dagbladet nemligen yttrade, att den antydde skådespelaren genom en eller an: nan gest sänkt den slippriga pjesen från lättfärdighetens djup ned i gemenhetens sfer?, blef denne högligen förnärmad och vwidtalade straxt en sakförare, som redan börjat föra sin klients sak i Feedrelandets spalter. För den kränkte skådespelarens skull vill jag emellertid hoppas, att hans sak måtte bli bättre förfäktad inför domstolarne, än i nämnda tidning, ty eljest förlorar hen processen — såsom han för örrigt ganska visst förtjenar. Ett företräde lär eljest utförandet af Sköna Helena? ega framför i Stockholm, det nemligen att bjeltinnan här alltid uppträder med kläder ä; men om det är mer än dygd af nödwändighet, skall jag låta vara osagdt. i Dess värre, är vår tid ej olik den romerska kejsarperioden, då folkets lösen vår — panem et circenses. Deraf ha vinoghos oss; ty hvarje atton spelas på fem teatrar här i staden, för att ej tala om den oerhörda mängd cafes chantants, som kransa vägen från Vesterbro ut till Fredriksberg, och hvilkas oharmoniska ljud-utgjutelser äro egnade att bibringa en främling, som är obekant med förhållandena, de besynnerliaste föreställningar om ,vår hufvudstad. är man skall passera denna väg efter kl. 7 på aftonen, får man godt tillfälle att be:sanng fru Gyllembourgs or!, att ingen konst är så påträngande som mnsiken?. Våra politieci hålla för ögonblicket julferier, hvilket deock i höggrad kunna behöfva; ty de ha nu i nära två år rastlöst och osfbrutet varit i verkeamhet i riksförsamlingarne. Frågar man, hvad de uträttat, så är resultatet endast mycket ringa. Man har talat ganska mycket och förspillt mycken trycksvärta; men ser man på vinsten, så är den högst tarflig. Man har — som kongeljpresidenten grefve Frijs brukar säga, hvar gång han på riksdagen öppnar munnen — åvägabragt en öfverenskommelse i författningsfrågan, men denna öfverens: kommelses resultat är något hvarmed samtliga parter äro lika missbelåtna. De som vunnit mest äro ?Augustinerna?, ty konseljpresidenten hör till deras krets. De resa också i detta ögonblick omkring i landet och hålla festmältider, dervid de utbasina Christan IX:s, hans ?vivs? och alla kungliga Srinsarnes? ros, samt utrusta dem med alla de herrliga egenskaper, om hvilkas egande dessa höga veaerbörande sjelfvå visst aldrig drömt. Ministeren synes vara besjälad af den naiva tron att, om den blott häller sig stilla och afvaktar, stekta sparfvar skola flyga den i munnen. Att den med stekta sparfvar förstår Behleswig-Holstein? i persönalunion med konungariket, är otvifvelaktigt. Vi höppas att denna tro skall svis kas; ty klärt är att personalunionen, isynnerhet under en odansk dynasti, skulle betyda detsamma som ätt Danmark uppslukas st Tyskland. Ministeren har för öfrigt Du fått en farlig allierad i schleswigholsteinarne sjelfva; ty efter hvad jag ur säker källa erfarit, har den bekante Hansen-Grumby wändt sig till de nordslesvigska ständerdeputerade med förslag om att samverka med honom för hertigdömenas återförening med Danmark under samma dynasti. En föreningspunkt finnes väl mellan de danske slesvigarne och slesvig holsteinarne: hatet mot den gemensamme fienden, men jag är fullt öfvertygad om, att nvordslesvigarne af slå den erbjudna alliansen och lugnt vänta, tills de genom att införlifvas i konungariket kunna bli verkliga medlemmar af ett danskt rike i stället för en tysk-dansk bastardstat åer tyskeriet finge öfvervigten. Tyvärr har man ej öfverallt här i konun sriket samma politiska trosbekännelse som i Nordslesvig. Personalunionen räknar e få anhängare, särskildt inom aristokratien; vilken kommer att spela en alltför sto) toll under den nya författningen. En förening, som nyligen bildats af stor: och små bönder? och af hvilken bland an dra J. A. Hansen är ledamot, synes speciel ha till uppgift att arbeta för personalunio nen, och en samverkan mellån den dansk och den holsteinska aristokratien. unde Scheel-Plessen å eva och J; A. Hansen sam Hansen Grumby å evdra sidan tyckesinga Hunda höra till omöjligheterna. Vi Int emellertid på, att det nationella sinne, 80r alltid utmärkt det danska bondeståndet, ska göra alla dylika makinationer fruktlöea. —2