Presteståndets förste talare i dagens ple num, biskop Fahlerantz, yttrade med myc ket låg röst några ord om den öfverraskande förändring, som inträdt, sedan han begärde ordet. . Fann förslaget bygdt på en så ytlig princip, att han ej kunde bifalla detsamma. Doktor Rundgren förklarade med graflik slämma att han aldrig erfarit ett så väldig intryck, som då han i går efter slutade för. handlingar möttes af den ödesdigra under. rättelsen: voteringen har börjat hos ridderskapet och adeln?; ett intryck som fri dens man utförligt skildrade genom från kriget hemtade bilder. Adresser, deputationer m. m. hade ej på honom gjort någon verkan, men i adelns uttalade ord låg någonting mera. Talaren häfdade således ända in i sista stunden presteståndets ställning såsom ridderskapets och adelns politiska huspredikanter. — Skall jag tala eller tiga? sporde han vidare och bestämde sig för det förra alternativet med anledning aj ett yttrande af en berömd frihetsvän (engelsmannen John Stuart Mill i hans skrift: On Liberty), att nemligen sanningen skulle förlora, om skiljaktiga meningar tystnade inför de mäktiga opinionerna. Tal. klandrade förra riksdagens konstitutionsutskott, som ej velat höra talas om ändring af ett enda jota i representationsförslaget (liksom om grundlagen skulle tillåta annat än enkelt antagande eller förkastande af ett kungligt förslag !). Anförde skäl för sitt nej, bland hvilka de årliga riksdagarne spelade en betydlig roll. Man säger, att den föreslagna representationen blir en verklig representation af svenska folket, och likväl låter förslaget detta svenska folk taga sin början först vid 800 rdr inkomst, 1000 rdr taxeringsvärde 0. 8. v. Tal. jemförde härmed, hurusom å baksidan af det förut citerade arbetets titelblad, hvars framsida bär orden On liberty (om friheten), är med fin stil tryckt anmärkningen: The right of translation is reserved (man förbehåller sig härmedelst rätt att öfversätta detta arbete); en sådan reservation kan komma att låta höra sig äfven här. Den subtila liknelsen syntes ej göra synnerligt intryck å det högvördiga stånd, der den klassiska linguistiken är bättre representerad än den moderna. Talaren befarade sluthgen, att i vårt land kunde komma att höras samma hvinande, hvars betydelse meddelades en forntida furste i de bekanta orden: SNorge ur dina händer, konung !? Doktor Ljungdahl vidhåller sina bekanta åsigter och mäste, ifall af votering, rösta nejBiskop Sundberg vidhåller ock sin åsigt: men ej af trots eller öfvermod eller egenkärlek; talaren har för regeringens auktoritet efirat sin mening om de samfälda valen, och böjer sig nu för folkets opinion. Kan dock ej rösta för förslaget. Biskop Beckman replikerade lifligt och fyndigt hr Rundgren, som liknat åtskilliga förslagets bestämmelser vid ett farligt gift; li kaså besvarade doktor Sonden biskop Annerstedts jeremiader om kyrkans stundande träldom. Prosten Lindskog önskade lifligt att hans betänkligheter måtte vardä af framtiden vederlagda. Kyrkoherden Simonson, som lofvade att vara kort, talade mycket långt; klubban ekte i hr erkebiskopens och talmannens land under det uttänjda predikorecitativet, om talaren slöt med de orden : Här står ag och kan ej annat.? Men hvad han kunde ler icke kunde, det förmår referenten, hvilen lika litet som högvördiga ståndet orade höra på, ej berätta. Doktor Falk ville ej hindra exekutionen