RJULBVO CIBUTEUTEEBRIVAR UCUFUTRALWSCT e Letterstedtska resestipendiets öde i Lund. För att gifva våra läsare ett begrepp om den sak, som vi här ämna beröra, vilja vi erinra om att i den storartade Letterstedtska donationen äfven ingick ett kapital, som afsåg att bilda ett reseunderstöd af inemot 5000 rdr. Aldrig, såvidt vi känna, eftersträfvade den frikostige Välgöraren för sin gåfva något ynnestbevis eller någon yttre fördel; i efterlefnaden af hans testamente finnes det enda medlet att visa sin tacksamhet. Vi hafva haft tilltälle att läsa detta testamente. Det är skrifvet i en ädel och förtroendefull anda, utan några af de misstänksamma stipelationer, som uti dylika eljest icke bruka vara så ovanliga. Vi anföra derom följande, både såsom prof och såsom det den redan synes hålla på att förlora sin kraft: ?I sammanhang härmed vill jag framställa den önskan att, om någon som åtnjutit de ifrågavarande stipendierna skulle komma i en lyckligare ekono. isk oberoende ställning, han då måtte återbetala större eller mindre del af hvad han uppburit, för att tilläggas den ena eller andra stipendii-fondens besparingar.? Vi hafva nemligen hört af trovärdig person med förtrytelse berättas att dessa ord, då de för första gången skolat i Lund tjena till rättesnöre, hafva blifvit så törstådda, att en professor med 4500 rår i lön, utan familj och hvilken redan såsom adjunkt på egen bekostnad företagit en vidsträckt utländsk resa och ansedd för att befinna sig i ?ekonomiskt oberoende ställning?, nu icke allenast anmält sig såsom sökande stipendiet, utan äfven af Lunds studenters s. k. seniorer blifvit uppförd å förslag till detsamma. Ehuru vi ännu icke känna de speciellare omständigheterna och icke en gång den persons namn, som, oaktadt det auförda, sjelf ej tyckes anse sin ekonomiska ställning redan vara oberoende, bekänna vi dock att underrättelsen på oss gjort ett pinsamt intryck. Vi veta visserligen nu att det möjligen kan vara exemplet från Upsala som smittat. Redan då stipendiet derstädes sista gången bortgafs kunde det hafva varit befogadtatt göra anmärkning. Då emellertid ett efter vår mening ledsamt undantag visar sig vilja blitva regel, då det synes som man nuämnade taga steget fullt ut och göra hela stiftelsen till ett professors-stipendium, så äro vi tacksamme för att testamentshandlingen blifvit satt i vår hand. Vi anse det ej vara mödan värdt att bevisa det rentaf befängda uti förevarande fall: hvar och en kan säkerligen sjelf derom döma. Likväl kunna vi ej undertrycka följande reflexioner med anledning deraf. 1:o. Den lätthet, hvarmed universitetets professorer kunna erhålla tjenstledighet och detta — om vi ej misstaga oss — utan att afstå något af sin lön åt den tjenstförrättande, torde i sig sjelf vara en fördel, som icke vankas för statens öfriga tjenztemän. Hans lön uppgär till 4500 rdr, hvilket efter våra begrepp tyckes böra tillförsäkra en ungkarl en oberoende ekonomisk ställning, synnerligast som han lefver i en smästad. Ått åtnjuta tjenstledighet upder ett helt är och uppbära 4500 rdr oafkortade med vilkor att på utländsk botten sysselsätta sig med hvad man bör hafva kärast, månne icke detta i och för sig borde under våra förhållanden kunna tillfredsställa äfven den mest framstående vetenskapsmans rättmätiga fordringer st det allmänna? Dertill kommer ett rikestaten århgen upptager 2 resestipendier till hvartdera universitetet. Dessa lyda visserligen blott på 1800 rdr för helt och 1200 rår för holft års resa; men dessa belopp, lagda till professorslönen, gifva 6300 rdr i förra fallet och 3450 i sednare. Detta synes oss vara försvarliga reskassor för en ensam person, Att deremot en professor låter tillfället till att bekomma en sådan utrustning för en utländsk resa gå s.g förbi och aivaktar möjligheten af att för detta ändamål kunna disponera öfver 4500 4700, det är 9200 rdr, och möjligen en iiten ränta, detta innebär en så stor — lindrigast sagdt — orimlighet, att vi ha svårt att dertill tänka oss en någorlunda anständig förklaring. Kan nägon, som försmår den tyvärr vanliga ömkliga advokatyren att i nödens stund ekjuta fram förut okända ömmande omständigheter eller dylika fraser såsom skylt, kan nägon utan sådana vödfallspåhitt undra på vår förvåning? Det står dock såsom ett oafvisligt fektum att en svensk universitetsrofessor och dertill ungkarl, som förr med alfva den lön han nu innehar kunnat företaga en vidsträckt resa, nu gör anspråk på att, ?till förkofran för sina insigter?, under! et. års vistelse i utlandet kunna förfoga öfver inemot 10,000 rdr! Kommer icke detta att lemna honom ett vackert öfverskott, då påstå vi med visshet att han redan länge varit van vid lyckliga ekonomiska omständigheter eller rättare, efter vära förhållanden, vid öfverflöd. Eller böra kanske lön-. qvertalerna stå till disposition för andra anordningar här hemma? Nog kan man hitta ER 1. a