Du skugga från andars osynliga verld, För nutid ett ledande minne! Gjut in af din kraft uti tidernas flärd, Och skänk åt ditt Sverge ditt sinne! Då lefva vi trygga hur seklerna gå, Då blommar den frihet du värnat också I skogar, på berg och i dalar. M. Hr. I Lund firades dagen af dervarande studentkår medelst en festlig tillställning å akademiska föreningens mindre sal. Föreningsbyggnaden var praktfullt illuminerad och erbjöd en särdeles imposant anblick. Festen tog sin början kl. 8 e. m. efter afslutandet af den sedvanliga lördags-soirn i akademiska föreningens sociala afdelning och fortsattes under den angenämaste sinnesstämning till fram emot midnatt. Skålen för Engelbrekt Engelbrektssons minne föreslogs af e. o. biblioteks-amanuensen filos. dr E. Tegner, hvarefter afsjöngs den välbekanta Orsamarschen : ?Mandom, mod och morske män?, öch G. Wennerbergs kör: Frihet bor i Norden?. En skål för fosterlandet föreslogs i entusiastiska ordalag af filos. dr C. W. Widerström, och för Sverges frivilliga skarpskyttekårer talade adjunkten vid dervarande katedralskola, filos. dr H. Wendell i ett improviseradt föredrag på vers. — Under aftonens lopp afsändes ett telegram till Örebro, innefattande Lunds studenters varma helsning till deltagarne i den fosterländska festen. Stadens borgaresångförening firade äfven dagens minne genom en enkel fest. Företrädda af sin fana, tågade sångarne under afsjungande af fosterländska sånger ned till Stora torget, der ett. niofaldigt lefve utbragtes för den svenske frihetshjelten Engelbrekt Engelbrektsson, dervid folksången afsjöngs, hvarefter aftonen tillbragtes å Knutssalen. der tal och skålar till dasens minne omvexlade med hvarandra. I Helsingborg hade de aktiva såväl som de passiva medlemmarne af stadens skarpskytteförening samlats om aftonen på sollennitetssalen för att bringa en hyllningsgärd åt minnet af den store frihetshjelten. Dr Sturzen-Becker utbragte i ett varmt och genialiskt föredrag ett lefve för Engelbrekt. Dagens fosterländskt sköna betydelse inspirerade flera andra talare att träda fram. Så talade 2:dre löjtnanten vid skarpskyttekåren, lasmästaren Liedholm, för enighet bland skarpskyttarne, på det nationalförsvaret en gång, när det gäller på fullt allvar, må visa sig vara ilika ög grad en lefvande sanning, som på Engelbrekts dagar. Redaktören Kleverström talade för len svenska demokratien, hvilken äfven på en id, då feodalismens spindelnät spänt sina trådar öfver snart sagdt alla europeiska länder, likväl Idrig böjde sin nacke under oket. Possessionaen Nordin erinrade att våra dagars Sverge icke örtjenar att kallas ett demokratiskt land förr än tåndsskrankorna blifvit nedbrutna, och anknöt ågra vackra ord för vårt grannrike Danmark, om, i motsats till hvad från ett visst håll ofta påståtts, just under sin sednaste demokratiska veriod varit inbegripet i en liflig och mångsidig veckling. Slutligen talade doktor Sturzen Becer för alliansen emellan intelligensens och handingens män. Skålarne åtföljdes af fosterländska ånger, utförda af skarpskytteföreningens sånare.