Den medicinska frågan. TH. I afseende på behandlingen af den förevarande frågan finner men, att ständernas skrifvelse tidigt blifvit remitterad till Karolinska institutet, enär detta läroverks utlåtande afgifvits redan den 14 Mars 1864, hvaremot fakulteternas utlåtanden äro daterade, det ena den 10 Januari och det andra den 21 Februari 1865 och slutligen kansleras den 4 April sistnämnda år. Man skulle kunna föranledas till allehanda gissningar i anledning af ett sådant förhällande, om ej kanslersembetet, hvarifrån remisserna utgålt, borde, såsonumera öfverstyrelse för ej blott universiteterna, utan äfven Karolinska institutet, vara höjdt öfver all partiskhet i åtgöranden, om än dess åsigter äro mest gynnsamma för de förstnämnda institutionernas anspråk. Det må emellertid härmed vara hur som helst: de ifrågavarande utlåtandena äro aktstycken, som väl förtjena att tagas i betraktande och onekligen ära rätt upplysande. Stävdernas framställning afsåg att ställa de rivaliserande läroverken på lika fot, genom at. medgifva älven Karolinska institutet, lika väl som fakulteterna, rätt till både teore tisk och praktisk läkare-examen (medicine kandidatoch licentiat-examen). (Såsom man erinrar sig, får, enligt kongl. brefvet af år 1861, kandidatexamen afläggas endast vid universiteterna.) Det är härom, som dessa läroverks målsmän haft att yttra sig. Fakulteten i Lund har varit ganska kort: dess utlåtande upptager endast ungefär ett fjerdedels skrifvet ark, och afstyrker den föreslagna förändringen på den grund, dels att de nu gällande föreskrifterna för den medicinska undervisningen nyligen tillkommit och inga olägenheter deraf visat sig, dels att genom den föreslagna ändringen Karolinska institutet skulle få ett bestämdt företräde, då fakulteterna för närvarande sakpa rätt att sjelfve utan biträde af klinisk undervisning i Stockholm genomföra och fullborda den praktiska läkarebildningen, samt slutligen derför, att denna förändring, långt ifrån att befordra samverkan mellan läroverken, snarare skulle upplösa densamma? ; ech anser fakulteten, att ändring af nu gällande föreskrifter föret då bör ske, när universiteterna nått den utveckling, att den praktiska undervisningen vid dem kan och får i allo fullständigt utföras?. Man måste rättvisligen erkänna, att fakulteten klart .och enkelt, utan onödigt ordsvammel, framställt sin mening; och det är derför vi föredragit att först taga detta utlåtande i skärskådande. Uti fakultetsmedlemmarnes särskilda anföranden till protokollet, som blifvit bifogade, finner man för öfrigt motiverna med större utförlighet utvecklade. Endast decanus har reserverat sig mot beslutet och för sin del förordat ständernas förslag, på de uti detsamma anförda grunder. Hvad nu det första och tredje af de anförda skälen beträffar, vilja vi gerna åt dem inrymma allt det afseende de förtjena. Det kan visserligen synas såsom skulle det vara tidigt nog att vidtaga någon förändring uti det ordnande af medicinska undervisningen, — om det får kallas ett ordnande — som för endast något öfver 4 år sedan infördes ; men om anordningen redan ifrån början varit misslyckad — och att så är förhållandet, skola vi framdeles försöka ådaalägga — finnes intet skäl att ej ju förr desto hellre afskaffa densamma, och någon evighet för dess pröfvande behöfves visst ej; helst erfarenheten i det fallet redan tillräckligt talat. Hvad angår ?samverkan? mellan de särskilda läroverken, så är otvifvelaktigt att, med lika rättigheter och skyldigheter för alla, denna samverkan? måste komma att gifva rum för inbördes täflan? ; och fakulteten uttalar icke otydligt sin mening, att denna sednare skulle komma att utfalla till förmån för Karolinska institutet. Institutet, heter det, skulle få ett ?bestämdt företräde?, genom sina större lärarekrafter och genom de i Stockholm befintliga stora sjukvårdsanstalterna och den dermed förbundna kliniska undervisningen — ett erkännande, som vi vilja taga fasta på. Men det ser ut som skulle fakulteten i alla fall anse att allt vore väl beståldt, om densamma blott hade rätt att utan biträde af klinisk undervisning i Stockholm genomföra och fullborda den praktiska läkarebildningen?; — det ser ut som skulle bon vara helt villig att, blott denna de-s rätt? bevaras, uppoffra denna samma kliniska undervisning, förutan hvilken praktisk läkarebildning är omöjlig! Till sådana resultater leder skråandan, som icke ser på sak, utan blott på eget bestånd och egna rättigheter?. Litet längre fram heter det visserlien, att fakulteten förklarar sig ingenting afva emot att den föreslagna förändringen Pförst då bör ske, när universiteterna nått den utveckling, att den praktiska undervisningen vid dem kan och får i allo fullständigt utföras?; men hvilken inser ej det otillfredsställande — vi hade nästan sagt machiavellistiska — i detta medgifvande? Ty om, såsom vi måste antaga, detta vilkor helt simpelt är omöjligt, hvad är hela medgifvandet annat än ett försök att slå dunst 1 ögonen på folk? Eller kan någon på all. var inbilla sig, att de förhållanden som i en större stad, såsom Stockholm — oberoende af både statsmakter och läroverk — betinga de yttre fördelar (såsom tillgång på sjuka, på dissektio.:sföremål m. m.), som man i fråga om danandet af praktiskt skickliga läkare måste sälta i främsta rummet, kunna någonsin komma att i lika grad finnas i en småstad? Väl har en af fakultetens medlemmar yttrat, att ifrågavarande förhållanden kunna genom tillräckliga anslag och ändamälsenliga anordningar framSV a