BEATRICE? Boman Ii tvenne delar. AF Julia Kavanagh. Tänker ni väl på min, sir?? frågade mr Gervoise. Fortfar ni inte i er envishet, er grymma envishet att påstå, att hafsluften i ormandie skulle vara skadlig för henne? Nej, sir, ni har visat er obarmhertig mot detta stackars sjuka fruntimmer; vänta er inte någon barmbertighet af mig.? Och utan att gifva mr Rogerson tid att hemta sig från sin förvirring och öfverraskning eller att endast yttra ett ord, gick mr Gervoise hastigt sin väg. Doktor Rogerson blef stående i stum förvåning och såg efter honom. Han skulle verkligen varit mycket blind och slö, om han icke hade insett på hvad sätt han hade försyndat sig, men denna insigt förbättrade icke sakernss ställning, utan gjorde olyckan endast ännu mera viss. Blek som en vålnad och skälfvande i alla leder gick han tillbaka in till sig, der mrs Rogerson satt och väntade, medan hon hängaf sig åt de ljutvaste drömmar om ännu en tjugopundsnot. som den vänlige mr Gervoise frivilligt erbjöd dem. Bara nu Rogerson är så förnuftig att han tar emot den!? tänkte hon. Det var i detta ögonblick som doktor Rogerson trädde in, blek som en vålnad; men ) Se A. B. nr 183—197, 199, 201—207, 209, 211216, 218—222, 224-227, 229—233, 235— 237, 239—243.