HEJ EZONOMISKT. Uti en här utkommande liten tidning, finner man rätt ofta prof på dåligt lynne öfver de under denna rubrik förekommande artiklar som behandlat bankfrågor. Det synes icke vara de utaf oss uttalade åsigter, som störa lugnet, utan fasthellre att vi tillåta oss behandla dyliks frågor och att vi vid behandlingen söka göra gällande några principer i och för banokväsendets utvecking: Under flera år bankernas ställmnug hvarje qvartal blifvit offentliggjord, och ingen tidning har gjori sig mödan att beledsaga dessa siffror med några reflexioner. Vi trodde det ligga vigt uppå att alimänheten tager någon kännedom om bankvä sendet, ty det är numera rent af oumbärligt. Genom den nya banklagen har den fria täflan blifvit erkänd och då redan åtskilliga nya b.nker stiftats, så att man snart tiäffar ett eller flera bankkontor i hvarje stad, vore det besynnerligt om det skulle betinnas olämpligt att uti den periodiska pressen dis kutera bankfrågor. Med stöd at dessa tänkesätt ämna vi fortfarande delgifva allmänhefen de tilldragelser och de åtgärder som röra vankväsendet hvilka vi finna förtjenta af uppmärksamhet; andra obetaget att tillägga oss hvilka lumpnåa bevekelsegrunder som helst, blott det visar sig utt de af oss uttalade åsigter lemnas oberörda emedan de ej kunna: med framgång bestridas Vår sednaste onsdagsartikel förklaras innefatta klander emot riksbanken för det att densamma upp: och utlånat penningar till samma ränte ot. Vi hafva deröfver uttalat vår förundran och begärt få veta hvilken annan statsbank som kuude ästadkomma nägot dykt. Vi hafva jemväl trott oss spåra en väsentlig skilnad i handhafvandet af denna gren af banksflärer och det sätt på hvilket riksbankens egna banksedlars värde upprätthålles, Artikelförfattaren uppgifver att frågan om diskontots höjande i riksbanken till 5!2 procent har hvilat på bordet hos riksbankens direktion, ända sedan torsdagen den 21 September?, samt upplyser att ?Eoskilda banken har ungefär en million rdr stående orörda i riksbanken?. Vi känna icke med hvad rätt den iriksbanken väl hemmastadde författaren uppgifver hvad som ligger på bankotullmäktiges bord, men vi veta bestämdt att han saknar all befogenhet alt uppgifva de belopp, som riksbavkens räkningshafvare möjligen der kunna hafva innestående. Hvad nu beträffar sjelfva frågan, diskontots förhöjande, så finna våra utta lade äsigter ett stöd icke uti buukofulimäktiges beslut, utan i de ytterligare räntestegringar, hvarom sedan i ousdags upplysningar kommit oss tillhanda. Diskonto är nemligen i Hamburg 6!a och har numera i London blifvit höjd till 7 procent. Att diskonto inom 8 dagar i London stegrats från 4 procent till 7 procent är en oerhörd tilldragelse. Då man känner att Londons penningemartnad är centralpunkt för en stor del af handelsverldens altlärer, så kan det ej annat än ingifva oro vär man förnimmer en sä hältig fluktuation, hvilken tvifvelsutan hotar mången handelstirmas existens. Det är under sådana förhållanden ej nog med den betungande ränteskilnaden som låntagarne få vidkännas. En hög grad af försigtighet gör sig vid dylika tillfällen gällande hos bunker ocn diskonthus. och de svagare aflärsmännen få knappt diskontera till något pris. Det var att förutse, att de amerikanska förhållandena ej skulle kunna återvända till en lugn och jemn utveckling, utan att först hafva vällat svåra brytningar. Det är troligt att spekulationen tog för gifvet, att med krigets afslutande amerikanska folkets konsumtionsförmåga skulle betinnas lika betydlig, som före kriget. Förråderna voro uttömda cch oerhörda beställningar och reqvisitioner gjordes, och det skall icke förvåna oss, om man i nästkommande Febrnari eller Mars månad, skulle i Amerika kunna köpa europeiska fabrikater till billigare pris äa i Europa. Orsaken till den så hastigt försämrade penvningställuingen må emellertid vara hvilken som helst, och den härflyter säkert af flera orsaker. Sjeltva faktum får icke förbises, och klokheten bjuer, att icke taga för gilvet det denna rörelse skulle blifva utan ull inverkan på våra iohemska förhållanden. Att penniugtillgången här på hösten är k auppare, är föröfrigt ingenting ovauligt. Låt fakta tala. Våra läsare torde erinra sig huru protektionisterna under förra äret, då den seder mera lyckligtvis afslutade handelsoch sjöfartstraktaten med Frankrike förbereddes, angrepo regeringen för den minskuing i statsverkets inkomster, som i följd af traktaten skulle uppkomma och hvilken uppskattades till millioner riksdaler årligen. Det var denna, ständerna oåtsporda rubbning af budtan mm skdar vlla andra Ooböl Ant un