holländarnes sällskap, men han hade intet af vigt att upplysa. Sedan barnets lik blifvit obduceradt och förhör hållits med kaptenen på Franzn och öfriga, hvilka kunna om saken ha sig något bekant, skola vi dertill återkomma. Örebro den 7 Oktober. Hos länsman Flykt anmäldes den 4 dennes af biljettförsäljaren vid Kumla station Frans Nikolaus Stenström, hvilken för tillfället på hr ÅA. Ugglas ansvar förestod stationsinspektorstjens:en vid Kumla sta tion, att inbrottsstöld der blifvit begången, och att omkrinv 115 rdr tillgripits. Vid undersökning härom blef utredt, att ingen annan, än Stenström sjelf, gjort tillgreppet, hvadan han införpassades till länsfängelset, för att afbida ransakning. — Stenström säges vara 17 till 18 år gammal och Jär halva varit på uppbördsbalans, som han sålunda velat betäcka. Wablströmerska målet. 1 Göteborgs Handelstidning skrefs förl. lördag: Detta mal har i dag åter förevarit inför rådhusrätten. dervid dels domprosten Wieselgrens ombud, häradshöfding Berger, bestrilde ärandens rätt att inqvirera alla möjliga personer, med hvilka domprosten W. kunnat samtala, för att uppleta någon anledning till beskyllningar: dels ett skriftligt vittnesmål upplästes trån m:ll Louise Ekman, deri hon, under edlig förpligtelse, upplyste att hon aldrig hört domprosten W. yttra ett ord med afseende å de mot honom af löjtnanten W. riktade anklagelser och sålunda anhöll att blifva frikallad trån personlig inställelse vid rätten, derifrån hon nu vore af sjukdom förhindrad. Den ridderlige löjtnanten påyrkade i alla fl m:ll E:s hörande, hvarefter en lång protokollsjustering egde rum, derunder hr W. hade en mängd mer eller mindre rediga anmärkningar att göra. Såsom nytt vittne hördes nu boktryckaren S. A. Hedlund, som aflade vittneseden, hvilken hr W. ville hafva honom särdeles lagd på hjertat. Hr H. anförde, att då han först förnam anklagelsen mot domprosten W., var han orolig det något yttrande i det enskilda brefvet, som domrosten påräknat skola hållas i helgd, kunnat örekomma, hvilket skulle kunna af en samvetslös part användas till väckande af en injurieET äfven om uppgiften varit sann, då man ikväl ej får med bevis styrka densamma. Denna sin oro hade vittnet vid ett sammanträffande meddelat domprosten W., hvilken dervid förklarat att han ej hyste minsta farhåga för hvad han skrifvit, hvilket han då omtalade och hvilket var detsamma som hans ombud nu inför rätten anfört. Detta vore allt hvad vittnet kände i saken. Vittnet fordrade 10 rår i ersättning för sin inställelse, hvilket hr W. fann billigt, då det i alla fall blefve domprosten, som finge betala ersättningen. Vittnet anhöll att medlen måtte lemnas till Räddningsinstitutet för vanartade gossar å Hisingen. Löjtnant W. begärde 3 månaders anstånd med målet, men rätten resolverade att det skulle åter företagas om 14 dagar, då mill E:s vittnesmål skulle af henne emottagas i hennes hem.