hade vid priskjutningen äfven hunnit 112 points, men tappade vid omskjutningen. Efter lyktad prisutdelning utbragte landshöslingen ett lefve fö konnngen, hvarpå defilerins egde rum. och kåren af öiverbetälhafvaren altackades. A rådt var derefter en enkel fitmiddag arrange hvilken be främman ie voro inbjudna. Den 30 September hölls den första! ana prisskjutningen ed Wahla härads skytteföreningar, i närvaro at länets hötding grefve Cronstedt, vid Nora kyrka. Priserna voro tre. Det första ett målskjutningsgevär af Wredeska modellen, andra priset 3 specier och tredje priset 2 specier, till hvilka statens målskjutningspremier för året jemte ett mindre till: lägg gåfvo medel. Skyttarnes antal var 35. Ingen fick deltaga i målskjutningen, som icke förut vunnit den färdighet, att han på 4-ringad tafla med skjutna 8 skott fått 20 points. Målskjutningen börjades kl. 12 på middagen och räckte till kl. 2 e. m., hvarefter landshöfdingen utdelade priserna — Första priset erhöll kompanichefen Kuylenstjerna från Huddunge, andra priset skarpskytten Er. Eriksson trån Nora och tredje priset skarpskytten Sandquist från Harbo. — Insamlingen för gubben Lås. I Östgötha Correspondenten berättas: Den af en för nöden ömmande man inom Askeryd församling i tidningen Hvad Nytt meddelade berättelsen om förre landtvärnisten och förstärkningskarlen Anders Lås i Sjöstugan af Askeryd socken, hvilken berättelse infördes i nämnde tidning för den 22 sistl. Aug., har haft den glädjande verkan, att till gubben Lås inkommit gåfvor till ett belopp af 35 rdr 21 öre rmt. Den glädje, som af de ädle gifvarne framkallats hos gubben Lås, var sannt barnslig; den kunde kallas löjlig, om den ej hade framkaltat farhågan att hans förstånd skulle rubbas. Yrande af glädje, skrek och kommenderade han: Först till Norge, sedan till Finland, detta ska vi aldrig släppa. klå ryssarna, sedan till Tv: land, å de ska ha stryk, bara jag finge styrkan i benen och armarna, nu har jag till krut och bly, men först måste jag köpa mig tröja. och gevär får jag af kungen.? — Men derefter inträdde lugn, då gubben Lås med hänförelse hopknäppte sina händer mot höjden och sade: Nu finner jag att det är många hjertan qvar inom mitt kära fosterland, som ömma för en gammal krigare: jag dör nu lugnare. då Herren behagar kalla mig. Hustru! du skall med mig nedkalla Guds välsignelse öfver dem, som gifvit oss pengar. öfver kung och fosterland; Gud välsigne der, tack för eder godhet emot den fattige Anders Lås. Hustru! läs nu psalmen nir 2877. — Den ålderstigna hustrun yttrade under strida glädjetårar sin tacksamhet.