hettade ansigte hade ett smäktande uttryck, och hela hennes yttre vittnade om en ovanlig inte oro. Hon är kär i honomX, tänkte mrs Gervoise och satte sig så häftigt upp på soffan att Beatrice väcktes ur sina drömmar. t CHvad är det, min älskling?4 frågade hon. Låt oss gå till sängs, kära bara, De sade hvarandra godnatt, och Beatrice ick ned till sitt rum. Hon tänkte på Gilert, men med större lugn än hennes mor föreställde sig. Hon undrade hurudan han i verkligheten var, och om det kunde vara så stor skilnad mellan den gamle och den nye Gilbert som det såg ut. Hon kunde icke uthärda att tänka att så var — att den Gilbert, som nu sof under hennes tak, betraktade henne med en främlings kalla blick, i stället för en väns varma ömhet. Han måste hålla af mig så som han förr fjordeta tänkte Beatrice förtrytsamt, i det on nedlade sitt hufvud på kudden. Derpå ick hon i tankarne tillbaka till mötet i iblioteket för ett par timmar sedan, och då hennes ögonlock föllo ihop af trötthet, drömde hon att hon var hos honom i Verville. Det snöade starkt, då Beatrice viknade den följande morgonen. Kanske att bantågen inte kunna gå och att mr Gervoise inte kommer, var hennes första glada tanke. I alla händelser måste jag söka draga den bästa möjliga fördelen af denna morgon. Hon skyndade att kläda sig och gick red. Hon visste att hennes mor, som steg sent upp, ännu icke hade kommit ned, och hon hade bört Gilberts röst. cHan är i biblioteket, tänkte hon och begaf sig genast dit. Gilbert var icke i biblioteket, men i rum. met bredvid, i laboratoriet, som Beatrict