Litzen, der konung Gustaf II Adolf stuade. P Sedan den 15 dennes är det ?evigt odelbara? Schleswig-Holsteins delning fullbordad. Österrike regerar i södra delen geom general Gablenz och Preussen i den orra genom general Manteuffel. Den förre har invigt sitt tillträde till guvernörskspet med en proklamation, som skulle ntgöra ett godt framtidslöfte för det hårdt pröfvade folket, om nemligen dylika löften egde något värde i våra dagar. Det är emellertid icke utan intresse att jemföra språket i Gablenz proklamation med det i Manteuffels samma dag daterade proklamation. Denne sednare gör alldeles icke några liberala löften, han aktar sig visligen att vidröra folkets rätt att styra sig sjelf och vädjar icke till landets förtroende; han nöjer sig med att korrt och godt tillkännagifva för schleswigarne att de i kraft af Gasteiner-konventionen ära ställda under en särskild administration, lydande under preussiska konungens auktoritet. Generalen lofvar väl att göra afseende på folkets intressen, dock med det vilkor att de lyda konungens befallningar.? ITALIEN. Från Florens skrifves den 10 September: Kammarens upplösning och inkallaudet af det nya parlamentet till Florens har öfverallt väckt den största belåtenhet; endast synes man i några delar af landet, särdeles i Lombardiet, befara att den uppretade sinnesstämning, som förnämligast framkallats genom införandet af den högst misshagliga skatten på lös egendom, gifvit ytterlighetspartierna ett alltför fritt spelrum. I sjelfva verket uppträda också radikala och klerikala kandidater redan i stort antal. Från Florens skrifves den 12 September: Hr Pouza di San Martino har i sitt valmanifest fordrat att italienarne skola utesluta från nästa parlament alla: 1) som lånat sitt understöd till omoraliska och oärliga handlingar; 2) som ha begagnat sin ställning såsom deputerade för att erhålla värdigheter och pekuniära fördelar; 3) som icke äro nog oberoende för att icke vara utsatta för lockelser; 4) som genom svaghet och sgervilism vid voteringarne gjort sig ansvariga för den mnuvarände finansiella ställningen, och 5) som ha förnekat na:ionalprogrammet. På detta sätt betecknar Ponza di San Martino de män af majoriteten, som ha försvarat Septemberfördraget, och Lanza är af hans mepving. Denne har nemligen förklarat, att han i sin egenskap af minister försvarat konventionen af den 15 September, men blott såtillvida som densamma icke gjorde någon ändring i nationalprogrammet. Nu väntar man på ettcirkulär från Natoli till prefekterna, hvilket skall innehålla regeringens politiska program. Det ifriga försvarandet afstatus quo såsom ögonblickets politik i Azeglios manifest, hvilket äfven den officiella tidningen tycktes godkänna, har på mänga ställen och inom många kretsar gjort ett dåligt intryck. Derför måste regeringen förklara, att hon intet ögonblick ämnat öfvergifva national-programmet. — Valagitationen har börjat, och det är icke osannoliktatt många nya namn skola framkomma ur valurnan. NORD AMERIKA. Från Newyork skrifves den 6 September: Negermorden i södern fortfara. General Slocum har utfärdat ett förbud mot bildandet af milis, som skulle ha till ändamål att , tillintetgöra guerillabanden i staten Mississippi, och har anbefallt ett allmänt aflevererande af vapen. Staten förblir till en början under en militärisk förvaltning. Tvistigheterna i Tennessee fortfara. Utsagorna af de vittnen, som blifvit hörda i rättegången mot föreståudaren för fängelset i Andersonville, kapten Wirtz, öka ohyggligheterna i skildringarne af fångarnes behandling i detta fängelse. Afven sergeanten Boston Corbett, densamme som sköt presidenten Lincolns mördare, stod som vittne inför domstolen. Enligt hans uppgift hade han med fjorton andra krigsfångar förts till Avdersonville, och af dessa hade utom honom blott en enda kommit med lifvet ur fängelset. Han sade att den så kallade döda linien?, gränsen som icke fick öfverskridas, bestod af ett 4 fot högt lank, som var nedbrutet vid floden; han ade sett att fångar der blifvit skjutna. Två bröder, L. D. och Jacob B. Brown, omtalade flera mord, som de sjelfva åsett. Ibland andra hade en enbent krympling bedt kapten Wirtz att släppa nt sig; kaptenen hade icke svarat honom, utan helt kort ropat till skyldtvakten: ?Sijut ihjel den enbente yankedjelfvulen!? Skottet aflossades och den olycklige dog inom några få minuter. Flera dylika fallskildrås. Enligt Josef D. Keysers utsago blef en fånge skjuten, emedan han öfverskred ?döda linien? för att upptaga ett ditkastadt mögligt bröd. Martin E Hogan förklarade, att hän sett huru kapten Wirtz kullslog en fånge, som för sjukdom under en marsch icke kunde hålla jemna steg med de öfriga, och trampade på honom, hvarefter den misshandlade snart afled. Vittnet sjelf hade blifvit jagadt med blodhundar och äterfördt samt för sitt försök att fly under 68 timmars tid fastbundet vid en påle. Wirtz hade befallt att man icke skulle lemna honom någon föda, men hans kamrater gålvo honom i hemlighet lifsmedel, hvilka de stulit åt honom. Dr Veanderkrett beskref det fasaväckande tillstånd, i hvilket 2000 från Andersonville återkomna fångar befunno sig, hvilka han lemnat läkarevärd i Annapolis. — Och gentemot sådana ohyggliga detaljer vågar ännu konfederationens f. d. statssekreterare J. P. Benjamin söga i ett bref till Times, att orsaken till fångarnes fasaväckande tillstånd vore att söka i deras egen oförsigtighet.