STOCKHOLM den 7 Sept. Föreställningen, att en sammanstötning mellan Amerikas Förenta stater och Europas vestmakter är sannolikt förestående, uppenbarar sig för närvarande på flera olika håll och visar sig ha satt i verksamhet krafter och lidelser, bvilkas tillvaro länge varit mer eller mindre förbisedda. Till de märkligare företeelserna i detta afseende höra de hem: liga, nattliga vapenöfningar, som för närvarande pägå i Irland och med hvilka den engelska pressen just i dessa dagar börjat sysselsätta sig. Det framgår tydligen af de engelska bladens betraktelser öfver detta ömtåliga ämne, att man i England anser denna plötsligt påkomna smak för exercis stå i samband med en motsedd brytning mellan Eogland och Amerika samt utgöra förberedelser till en uppresning på Irland, understödd af Förenta Staterna. Det ligger visserligen en hel del hån uti den artikel, som Times egnar åt denna hemlighetsfulla rörelse, men tidningens ifvervatt öfvertyga deltagarne i densamma dels om deras vanmakt, dels om ohbhefogenheten af de sträfvanden, som ligga till grund för densamma, ådagakhigga tydligt nog, att saken i sjelfva Perket betraktas såsom temligen allvarsam. Det första skrämskott, som af Times användes för att bekämpa rörelsen, är en skildring af den hjertlöshet, med hvilken irländska rebeller skulle komma att af amerikanarne uppoffras sedan dessa sednare vunnit sitt syftemål att med de förres tillhjelp draga en 20 å 30.000 man engelska trupper ifrån någon kritisk punkt, der deras närvaro kunnat vara behöflig. Under förutsättning naturligtvis att en irländsk resning komme att undertryckas, gifvas åtskilliga vinkar om krigslagarnes tillämpning och om den obeveklighet, hvarmed denna skulle verkställas mot dem, som under dylika omständigheter låtit sitt fiendtliga sinnelag mot England framträda i öppen handling. Det är icke ringaste sannolikhet, menar Times, att de kunde från Amerika erhålla något sådant understöd, som kunde bereda dem en enda dags trygghet på sin ö, och de skulie innan kort finna sig nödsakade att, på ett för deras sjelfkänsla ganska förödmjukande sätt, bedja..om förskoning, eller ock gå sin undergång till mötes?. Och Amerika, tillägges det, skulle icke fälla mönga tårar öfver de lurade irländarne, sedan det vunnit sitt syfte att bereda engelsmännen någon extra förlägenhet och utgift. Sannolikheten af förräderi inom dess egna leder framhålles vidare såsom en af den irländska rörelsens svaga sidor, genom hvars påpekande Times tyckes söka att motverka densamma, Times påstår, att så snart någonting blir att berätta, skall det finnas en myckenhet personer, som för en spottstyfver tala om allt hvad de veta. Denantycging som gifves, att dylika förrädare skola så mycket säkrare förefinnas, som mången nödgas deltaga i rörelsen, vittnar emellertid, att densamma måtte vara temligen utbredd och redan ega en mäktig orgenisation, då den sålunda rycker med sig ersoner med eller mot deras vilja. Slutigen nedlåter sig också Times att söka bevisa irländarne huru föga rim och reson det finnes i deras fiendtlighet mot England, och att de i sjelfva verket icke veta hvem de önska fördrifva från sin ö. Det visar sig emellertid af allt detta huru föga Irland ännu upphört att vara en källa till bekymmer för England, så snart detta land hotas af någon allvarsammare fara, och huru det här, såsom allestädes, besannar sig. att främmande nationaliteters underkufvande snarare länder till svaghet än till styrka för deras besegrare och förtryckare. Högst märklig är denna företeelse för öfrigt såsom bevis på huru allmänt den öfvertygelsen gripit omkring gig, att Förenta Staternas regering och folk icke ämna lemna ohämnad vestmakternas under en skenbar neutralitet illa dolda fiendtlighet mot unionen under de svåra pröfningar kriget mot sydstatsrebellerna beredt densamma.