Mitt hus är min borg, säger engelsmannen, stolt i medvetandet att landets lagar och myndigheter skydda hans egendom mot hvarje obehörigt intrång. Huruvida vi i vårt land njuta af samma förmån, samt huruvida vårt lands lagar och myndigheter ega lika upplysta åsigter om eganderättens helgd är en annan fråga, den vi icke genom nu gällande expropriationslag funnit nöjaktigt besvarad, andra förordningar att förtiga. Det är naturligt att äfven den under EngJands lagar lydande medborgaren måste mot ersättning afstå sin egendom, då det anses vera för det allmänna oundgängligen nödvändigt, men innan någon fråga om expropriation der kan väckas, måste det först vara tydligen ådagalagdt att statens och det allmännas väl skulle blifva i betydlig mån lidande, såvida ej den enskildes egendom afträddes. Då eganderättens skydd är en bland de vigtigaste förmåner staten erbjuder sina medborgare, är det uppenbart att on lag, som under vissa vilkor beröfvar dem denna dyrbara fördel, måste vara med synnerlig försiglighet och grannlagenhet affattad. Vår nu gällande, år 1845 utgifna, expropriationslag har, i likhet med åtskilliga an! dra förordningar, som på sednare tider ut-! kommit, varit så misslyckad redan i uppställningen, att den efter blott tio års förlopp behöft i väsentliga delar omredigeras. : vad innehållet beträffar, tyckes icke heller detta värna eganderätlten eller gifva åt densamma den aktning, som man har rätt att fordra i ett konstitutionelt samhälle. Så säges t. ex. i 1 S, att egendom skall afstås ?Der konungen pröfvar nödigt att jord eller lägenhet, som enskild man, menighet eller inrättning tillhörer, begagnas skall? etc. Beslutet huruvida en enskild person skall lemna sitt hus och hem är sålunda helt enkelt öfverlemnadt å K. M:t, utan att några bestämmelser blifvit gifna om de förberedande undersökningar, som böra föregå ett sådant beslut. Frågan huruvida medborgaren skall vara nödsakad afs:å sin välförvärfvade egendom är icke en gång en domstolsfråga, så att högsta domstolens mening dervid inhemtas, utan den afgöres omedelbart af konungen i statsrådet, sedan möjligen någon embelsmyndighets tankar blifvit inhemtade samt karta öfver belägenheten och några andra oun gä gligen nödiga handlingar anskaftade. Vi skola här nedan genom ett exempel visa att det, äfven med förutsättning af den bästa vilja, är för en regering omöjligt att, då ärendet sålunda måste föredragas i ett mer eller mindre outredt skick, kunna påträffa rätta vägen för sitt beslut. Regeringen måste nemligen helt och hållet fota sitt utslag på den underordnade myndighetens i framställning, och då frågan icke genom le domstols pröfning eller annorledes blifvit ut-s redd, måste styrelsen uteslutande lita på ä myndigheternas mer eller mindre hastigtl hopkomna betänkanden, ifall dessa ens in-s fordras. d Vidare stadgas det i 14 Erfordras förU ändamålet att blott en del af lägenhet af-b stås, men lägenheten genom afskiljande afsi denna del blefve för egaren eller innehafvaren 1 onyttig, bör hela lägenheten, enligt nu bestämda grunder lösas, der egaren det äskar.? Meningen i denna har utan tvitvel varit alt om, genom frånskiljandet af en del af en lägenhet, densammas skötsel eller inkomsterna deraf skulle i betydlig mån försvåras eller förminskas, eller någon annan svårare olägenhet för egaren uppstå, så bör hela lägenheten lösas. Denna är emellertid så illa uppställd att den tyckes vittn: om en helt och hållet b istande förmåga vid redigerandet af författningar. Om paragralen tolkas efter ordalydelsen, behöfver nemligen ingen lägenhet lösas i sin helhet, såvida icke egaren kan visa attden återstående delen är honom till rent af ingen nytta. En sådan bevisning är i de allra flesta fall alldeles omöjlig att åstadkomma. Om, för att taga ett exempel från dagen, det Fengerska huset af jernvägsstyrelsen in g kräktats ända upp till vindsvåningen, hadeg enligt denna paragrafs vrdalydelse styrelsen fa icke behöft inlösa det, ty vindsvåningen haded alltid varit egaren till någon nytta, och det beär höfdes ej mer, för att huset icke skulle kunna li anses vara för egaren onyttigt. Vi hafva också sett att domstolarne, pån grund af ordalydelsen i denna paragraf, be-lli friat styrelsen från skyldighet att inlösa det ä ifrågavarande huset, ehuru dess källarvå-d ningar genomstry kas af jernvägstunneln samt h den skakning och det buller, som genom st tågens gång kommer att uppstå, måste mensi ligt inverka på husets soliditet samt betyd-e ligt störa trefnaden för dess invånare, för att ej nämna en mängd andra olägenheter. Vederbörande, åt hvilka det vigtiga kallet är anförtrodt att redigera författningar, borde icke förglömma att våra underdomstolar, liksom en och annan af öfverdomstolarne, tyckas föredraga att slafviskt följa den döda bokstafven i författningarne, framför det besvärliga sökandet efter deras anda och me: is ning. h: I afseende å den regeringen tillagda rätt, ) bl att, wan föregående undersökning om ej annan pe lämplig plats finnes, kunna besluta det en-vi skild person skall för något ändamål afstå lin sin egendom, kunna vi äfven lemna ett ex-loc empel. bi I den lilla staden S. skulle för något mer P. än tio år sedan ett bibliotekshus uppföras oc och en välbelägen tomt inköptes äfven för!n detta ändamål, i närheten af domkyrkan. d Men händelsevis fick en medlem af den högvi vördiga stiftsstyrelsen den iden att bibliotekshuset borde förläggas på en annan sida af kyrkan. Det blef således nödvändigt att inköpa l,, ännu en ny tomtplats för biblioteket, ochl!2 detta var ej så lätt, då egaren till den för det nya köpet ifrågasatta tomten ej utan betydlig ersättning ville afstå sin vackralq och välbebyggda egendom. Huru skulle man nu kunna drilla så att, med bibehållan et af skenet af rättvisa, man 4 komme åt den sednare tomten? k -— me nr ——— rr OA Aas Ar UUAA OP AMD HH AA A RA jr FN mms B Å ER SR TO n att egen