I WWII ANI UV DV HUPL. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 2 Sept. Konventionen i Gastein står ännu på dagordningen, men man ärhär i alla kretsar färdig med sin dom och motser med spänd väntan, hvad nu vidare skall ske med Schleswig-Holstein. — Konventionen bär i hela sin affattning alltför mycket karakteren af ofärdigt och af förlägenhet, att kabinetterna i Wien och Berlin kunna genom densamma ha någon väsentlig nytta för sina afsigter. Alla principiella punkter vänta ännu fortfarande på en uppgörelse och förlikning. Redan de lauenburgska angelägenheterna göra vår regering stort bekymmer. För att undvika skenet af att någonsin behöftva kamrarne, ämnar hon icke särskildt sammankalla dessa i och för Lauenburgs införlifvande, och derföre har ministeren råkat på en rentaf absurd afväg. Den skiljer mellan besittningstagande och hyllning, en åtskilnad, hvilken statsrättsligt är alldeles ogiltig; ty författningen vet ingenting härom. Besittningstagandet kan, påstår man, nu försiggå; dertill behöfs intet beslut af landtdagen, utan det är ett rent kungligt prerogativ. Genom besittningstagandet blir auenburg ännu icke fullständigt preussiskt; den fullständiga besittningen inträder först i och med hyllningen, och denna kan uppskjutas ända till nästa år, således då landtdagen är samlad. Men naturligtvis sammanfalla dessa båda statshandlingar och kunna enligt sin natur icke åtskiljas. Endast det Bismarckska tidskiftets statsrätt uppfinner alltid nya teorier, och om de också äro aldrig så orimliga, lända de dock till rättesnöre, emedan det alldeles icke är fråga om lag och rätt och författning. Man förbiser äfven de tusentals olägenheter, som hvarje ensidigt åtgörande af regeringen medför just för lauenburgarne sjelfva. Om hertigdömet genom besittningstagandet blir preussisk besittning, hvilket faller af sig sjelf, komma lauenburgarne derigenom under preussisk jurisdiktion. Blott i sin nuvarande ställning befinna sig de lauenburgiska domstolarne ännu i samBand med öfverappellationsrätten i Kiel. Efter besittningstagandet af Preussen har den holsteinska öfverdomstolen ingenting mera med lauenburgaren att göra; de måtte i sina rätteförser vända sig till öfverdomstolen i Berlin, vilken äter icke kan upptaga några mål från dem, emedan ingen lag finnes, hvilken erkänner Lauenburg såsom Preussens besittning. Således bli de stackars lauenburgarne tillsvidare rättslösa. Då äfven godtgörelsesumman skall erlägge utan landtdagens samtycke, har man viare kommit på den förderfliga tanken att låta de 2!2 millionerna gå och gälla för att vara tagna ur konungens privatkassa. Hvad konungen personligen betalar angår icke kamrarne; konungen kan således efter den nyaste junkerteorien besitta ett land, utan att staten Preussen afficieras deraf. Detta allt ser så helt och hållet bismarckskt ut, att äran att vara far för dessa tankar måste tillerkännas honom, och emedan den juridiska sidan af frågan är så förfärligt skef, måste den nödvändigt ha fått sitt lagliga godkännande af vår justitieminister grefven af Lippe. Såsom alldeles förvänd betraktas åsigten, att Österrike någonsin skulle tänka på att aflåta Holstein på samma sätt som Lauenburg för en hederlig penningsumma. I Gasteinkonventionen har man sörjt för, att tyska förbundet förfogar öfver de vigtigote punkterna i Holstein. Rendsburg och iels hamn tillhöra det. Det är också blott Sstorpreussarne som umgås med dylika idter. Denna nya art politici äro affällinför ur det liberala partiet, personer, som ismarck imponerar på och som lefva i den tron, att det preussiska folket för Gasteinfördragets skul kränkningarne. De ha råkat i stor villfarelse. Huru det ser ut med folkets sinnesstämning visar rätt tydligt den demonstration, som föreföll i Gumbinnen, då representan-. ten Frenzel utsläpptes ur fängelset. Frenzel hade blifvit dömd för ett tal, hvari han belyste våra inre förhållanden, och det tjenstvilliga generalprokuratorsembetet fann dessutom i talet ett majestätsbrott: Allt detta förhindrade icke befolkningen i Gumbionen att för hr Frenzel gifva en lysande festmiddag och att på allt sätt fira honom. Vi taga penningar der de finnas.t Så yttrade Bismarck, och handelsministern har öln-Minden-banan, hvilket förskaffar regeringen 30,000,000 thaler kontant, träder i kraft den 1 Okt. Herrar aktieegare antogo fördraget enhälligt, utan att bekymra sig om författningen. Naturligtvis skall landtdagen, åtspord eller oåtspord, återkomma till detta fördrag och afgifva sitt votum derom. Beträffande rättegången om kostnaderna för representanternas vikarier har justitie-ministern ändrat tankar i sista ögonblicket och hänskjutit saken till öfvertribunalet. Besvärstiden tilländagår i dessa dagar; man är naturligtvis i högsta grad nyfiken att se, om vår högsta domstol skall återinsätta statsförfattningen i dess goda rätt eller ej. Herr von Manteuftel, guvernören i Slesvig, är kusin med f. d. ministern Manteuffel. Han hör till ultra-junkrarne. Ett utmärkande drag hos honom är hans utpräglade förakt för all s. k. konstitutionel rätt. Manteuffel har i många år varit chef för militärkabi-!; rr mm RE Rn han Sc 1 I skall glömma författnings. ort yttrandet till en sanning. Fördraget med