STOCEHOLM den 25 Aug. Ett och annat ur fotkskoleinspektörernas berättelser. Hu. Näst berättelsen för Linköpings stifts norra inspektionsdistrikt är redogörelsen för Göteborgs stilts norra inspektionsdistrikt (hela Göteborgs län och domprosteriets norra kontrakt inom Elfsborgs län), afgifven af hr C. J. Meijerberg,den utförligaste. Den bestär, utom af en kortare samlad öfversigt af det allmänna tillståndet, af specialredogörelser för hvarje skoldistrikt och skola inom inspektionsområdet, lemnar således den mest detaljerade och noggranna ledning för skolstyrelser, folkskolevänner, efterträdande inspektörer 0. 8. v. Ur denna berättelses rikhaltiga innehåll ha vi utvalt och påkalla nu våra läsares uppmärksamhet för den näpna idyll ur det inre af vår folkskolas historia, hvilken med osökt åskådlighet är tecknad i följande utdrag ur protokollet öfver det af skolläraren Berg i Askim den 8 Januari 1862, i hr Meijerbergs och skolstyrelsens närvaro hållna förhör med skolbarnen. Början skulle ske med undervisning i sång, hvarvid Berg förklarade, att han der med aldrig sysselsatt sig, egde deri ingen kännedom och kunde ingen deri undervisa. Derefter företogs innanläsning och rättstafning, hvarvid det gaf sig tillkänna, att Berg icke kände någon stafningsregel och kunde ej påminna sig hafva hört något sådant omtalas, stafvade ordet ljuslett? med ?slätt?, osktadt han flera gånger påmindes om det orimliga häruti. Sedan förekom svenska historien, dcri han saknade all kunskap, hvarpå såsom exempel må nämnas, att han trodde Ansgarius vara Sverges förste kristne konung. Härefter öfvergicks till geografi, då fråga blef om hvilka landskap gränsa till Kattegatt, hvarvid han ej kunde uppgifva något samt ej bestämma hvilket län han sjelf tillhörde, men trodde det vara ?Westergötlands?, kunde ej nämna en enda stad vid vestra kusten, trodde att Stockholm liger i söder härifrån samt Carlskrona i Söermanland, kunde ej skilja mellan elf och kanal, samt uppgaf att Göta elf kommer från Östersjön Derefter svenska språket, hvarvid Berg ej kunde upplösa den enklaste sats, ehuru han begagnade lärobok, utan var han i den delen alldeles okunnig. 5Se; dermera företogs undervisning i räkning, och hade Berg deri liten eller ingen insigt. Så t. ex: vid uppställning af. division i bråk skref han divisorn till venster om dividenden och påstod att han alltid brukade göra så, men kunde ej nu uträkna det gifna talet, lika litet som han kunde besvara frågan: huru många man kunna erhållas till ett arbete mot 30 rdr, då hvardera erhåller 23 rdr, hvarefter fråga uppstod om nya myntets o. s. v. förhållande till det gamla, hvarvid visade sig, att Berg ej hade reda på hvilket som vär pytt eller gammalt, hvilket han oupphörhgt förvexlade, och kunde ej förvandla 75 tunnor till kubikfot, om hvilket sednare mäl han ej egde nägot begrepp, antingen det var större eller mindre än tunnan, hvilken han påstod innehålla 100 kannor. I geometri var han alldeles okunnig och hade intet begrepp om huru arealinnehället skulle kunna utrönas af en oliksidig fyrsiding, utan försökte att deri inskrifva en qvadrat. Samma förhållande var det med naturlära. Berg kunde ej uppgifva, hvilken lärobok i detta ämne han läst på seminariet, och trodde luften blifva. så ?tjock? i rum, der många menniskor äro samlade, att ljusen hafva svårt att brinna. Slutligen förekom katekes och biblisk historia och var Berg i dessa stycken ganska klen, så påstod han att döpelsens sakrament instiftades på samma gång Jesus lät sig döpa af Johannes, hade ej reda på hvad sakrament är och sade det vara af samma beskaffenhet som ett mellan två personer afslutadt förbund, ansåg den helige andes gåfvor och nådeverkningar vara liktydigt och påstod att tro var detsamma som lävgtan och känsla, samt kunde ej läsa Luthers katekes åtminstone vid detta tillfälle. En person, som något derefter frågade Berg om orsaken till hans okunnighet, fick till svar, att han, Berg, straxt efter det han tagit skollärareexamen, sålt sina böcker till en seminarist, utan att sedermera skaffa sig Däpon bok igen.? et var, som sagdt, ej för ett sekel utan för tre å fyra år sedan denna sorgligt märkvärdiga examen egde rum. Hvilken uppfattning af folkskolans vigt och hvilken föreställning om laglydnadens pligt måste: ej råda hos dem, som 1842 års folkskolestadga ålägger att föra en ?sorgfällig uppsigt? öfver folkskolan — presterskap, skolstyrelse, samt biskop och domkapitel! Vi behöfva knappt anmärka, att inspektören förklarade Berg oskicklig som lärare och uppmanade skolstyrelsen att vidtaga de åtgärder, som enligt skolstadgans föreskrift ålåge densamma, Inspektören säger i sin berättelse om den ifrågavarande skolläraren, att han ej är ensam i sitt slag?. i vända oss nu till berättelsen om Linköpings stifts södra inspektionsdistrikt, omfattande: Tuna läns och Sevedes, Aspelands, Norra och Södra Tjusts, Norra och , Södra Wedbo, Kinds, Ydre, : Göstrings, Lysings och Hammarkinds härader. : De i skolstadgans 8, mom. 3 påbjudna förhör med sädana barn, som undervisas hemma, förekomma regelbundet endast i 22 församlingar af de 104, som inspektionsområdet omfattar. Samma stadgas 9, mom. 2 föreskrifver att lärarne ide flystbara skolorna böra under den tid, som är bestämd till skolans hållande i en af rotarne, sävidt sig göra låter, stundom besöka äfven de öfrioa. för att vid utsatta förhör utröna. hu