Hj tull-lagstiftningen ett stort steg framåt. Talare I förordade slutligen på det varmaste andens oc I tankens frihet, såsom de vigtigaste faktorer isam I hället. I Expeditionssekreteraren Loveån ansåg, att nå I gon skiljaktighet i fråga om representationsför ländringens vigt och nödvändighet ej borde upp Istå hos de tvänne folkvalda stånden, och hop pades att man nu gick denna ingripande reform: fullbordan till mötes. Skulle förslaget falla, må Iste han beklaga detta, ty fordringarne och an I språken skulle derigenom växa å motpartiets sida Joch han trodde, att de vådor, som häraf skull I blifva en följd, stodo klara för en hvar, som inon denna krets kunde komma i åtanka att väljas Med hänseende till handelssystemet uttalade h I Loven den grundsats, att der utrymme gifves fö Iden största handelsfrihet, der följer ock den stör Ista välsignelsen. Erfarenheten och de statistisk: fakta vi hafva att tillgå, visade detta allrabäst ikaså visade erfarenheten, att de ekonomisk: vådor man förespeglat af en friare näringsla Istiftning och handel, antingen alldeles utebli vet, eller ock förvandlats till bestämda, fakti ska fördelar. Hvarje tillbakagående vore svag het, och all återgång till det gamla skulle för: oss längre tillbaka äm vi voro förut. Om er leller annan vid förändringarnes genomförande blefve lidande, funnes andra och bättre utvägar att afhjelpa olägenheterna än ett tillbakaskridande. Dit hörde statsanslag för tekniska ai stalter, förbättrade kommunikationer och en lä tad samfärdsel, associationer mellan kapitalisten och yrkesidkaren o. s. v. Med hänseende till den af hr Bergström väckta frågan om anskaffande af bättre gevär, erinrade talaren om den fosterländska plan, som nyligen blifvit framlagd i detta syfte (Husqvarna), hvilken brist således vore på god väg att afhjelpas genom enskild företagsamhet. Grundskatternas förenkling fordrade tid, och bland de mest tryckande onera för jordbruket vore skjutsskyldigheten, som under flera riksdagar varit föremål för öfverläggning, varande det talarens hopp, att staten förr eller sednare skulle fullständigt öfvertaga bestyret härmed. Rörande tillkomsten af kommunalförfattningarne, kunde visserligen sägas, att den i dem uppställda census icke grundade sig på menskorätt, men den valcensus, som blifvit stad ad, hade för tillfället inneburit den enda m igheten att genomdrifva denna institution. Ä ven i detta fall vore det talarens öfvertygelse, att klagomålen deremot skulle behjertas och föranleda behöfliga ändrimgar. Hr Brink fick häreftter ordet och yttrade, att han öppet ville förklara, att han ansåg sig icke ha fyllt sitt riksdagsmannakall vid förra riksdagen så som han vellat och hans valmän haft rätt att fordra af honom. Men han fästade uppmärksamheten derpå, attt det icke blott varit den första riksdagen, hvari han deltagit, utan han hade äfven imkommit midt under riksdagen, hvilka omständigheter i någon mån torde ursäkta honom. En viss blygsamhet hade äfven hållit honom tillbaka, men san lofvade nu sina valmän att icke blifva så blyg vid den kommande, om deras förtroende föle på honom. I fråga om ntationen vore lans åsigt densamma som gående talarnes: men beträffande tullfrågan hyste han en någo motsatt åsigt. Han vore dock icke prohibitist, men ville icke att man skulle rusa vildt fram. De svenska fabrikaterna behöfde ännu något skydd, för attstadga sig och med framgång kunna itäfla med utländningen. Aven jordbruket vore ii behof af skydd. Femio öres skatt vore dockt alltid en liten hjelp för vonden, som han fick lägga ned på vägarne, ). sv. För öfrigt anssåg han öfverflödigt att närmare utveckla sina politiska åsigter, men lofvade att handla som hteder och samvete bjuda. Sedan man öfverenskcommit att ej anställa nåsot profval, upplöste ordföranden sammankomsten, efter att ha betyrgat sin ledsnad öfver att ngen af motpartiet — hvars medlemmar han rille kalla återgångsmäm — infunnit sig, hvarken rid detta eller föregående sammankomster. Det kulle för herr Schwan varit en glädje att se några af dem uppträda i öppen och sakrik diswussion, så att man kunnat få veta hvad de bära skölden. Han visste nogsamt att motståndare ; unnos, men dessa gå sina egna, tysta vägar, Ii nmärkte han, lemnande oss alldeles åt oss , jelfva. Valmötet, som börjat klockan 6, upplöstes klocan half 8.