men det skulle vara ännu mera exempellöst, om folket icke begagnade sig af denna offert, och likväl trodde hr Malmsten, att många med ifver arbetade på att göra saken om intet. Ändå exempellösare skulle det vara, om något motstånd mötte inom det stånd, till hvilket man vant sig att vädja i alla frågor om framåtskridande, och som mest utvecklat och utvidgat sitt politiska inflytande till följd af grundlagsförändringar i den riktning, som reformen åsyftar. Utan tvifvel funnes det delade tankar om reformens nytta och nödvändighet, och man borde icke förundra sig öfver att det funnes personer, som anse det gamla godt, grundande denna tro på genomlefda förhållanden, under hvilka de grundlagt sin lycka och njutit af ärfda företräden. Men dessa personer borde dock betänka, att ju längre saken uppskjutes, desto häftigare skola partistriderna blifva. Och hvem vore det som dervid finge sitta emellan? Jo, fäderneslandet, som skulle kastas emellan partiernas händer, lidande vådorna af allas ytterligheter. Detta borde göra äfven dem benägna att önska den stora frågan löst på en lugn och fredlig väg, nu då en lösning deraf är lätt och möjlig. För framtiden kunde ingen svara. Det vore odisputabelt, att förslaget hade brister, liksom allt menskligt, men författningen af 1809 hade ännu större brister, af hvilka många blifvit afhjelpta, och det vore icke sagdt, att vi heller i evighet skulle bibehålla denna författnin, oförändrad och oförbättrad. Vi skulle väl också göra något i morgon. Ville man, såsom vissa roschyrförfattare, frambålla de möjliga vådorna af allt nytt, så komme man in på ett område, som öfverstege alla menskliga beräkningar. Vi skulle då icke ens t. ex. kunna bruka vår fria vilja, af fruktan för de missbruk menniskor deraf göra. Följde man en sådan åsigt, skulle man komma till det resultat, att man måste förkasta allt. Talaren trodde, att man tvärtom just nu borde begagna sin fria vilja och begagna den på det sätt, att man med allvar såge till, att man finge representanter som, derest förslaget vid den stundande riksdagen komme att falla, uppriktigt och fast stode på folkets sida (bifall), och att man valde sådana män, att man i dem egde en säker borgen för, att motståndet till reformen, om den fölle, icke skulle få långt lif. För Sverges kommande öden vore denna riksdag af oberäknelig vigt. Ginge förslaget igenom, så utgjorde detta ett glädjande bevis på, att vissa samhällsklasser högre älskade fosterlandet än ärfda företräden och privilegier, vidrörande tal. med några ord presterskapets sjelfskrifvenhet såsom riksstånd, hvilken han ansåg lika oberättiad som skadlig för dem sjelfva. I den hänelse, att reformen vunne seger, kunde det vis-. serligen inträffa, att brytningen mellan det !; gamla och det nya under några år kunde föror-: saka ett och annat brydsamt förhållande, hvilket dock skulle r sig sjelf. Men fölle förslaget deremot, skulle stora olyckor för landet blifva en följd deraf. Det rätta bryter sig alltil väg fram: men hvad som är rätt, om det för es, tager icke alltid den rätta vägen, utan gör sig ofta gällande genom — revolution (Hör), som alltid medför mångfaldiga obehag och missöden. Beträffande andra frågor, t. ex. det fria utbytet, förvånade det icke talaren, att en och annan fabrikant af eget intresse stred pro aris et fovis för en återgång till det gamla. Han önskade dock erinra en hvar om huru betungande alla dessa indirekta skatter, som skyddssystemet pålade oss, i sjelfva verket voro, äfvensom om de X talrika statistiska bevis vi hafva derför, att många industrigrenar t. ex. i afseende på kläde, porslin m. m. just uppblomstrat efterden friare tull-lagstiitnivgens tillämpning. Jordbrukarens ifrande för skyddstullar och hans begär att skylla allt ondt på den fria tull-lagstiftningen, ville tal., med sin terminologi såsom läkare, kalla en mo nomani. Sjelf vore hr Malmsten jordbrukare, han hade blifvit det mot sin vilja, men för sin del kunde han ej inse, att skyddet af 50 öre eller 1 rdr på tunnan spanmål, uppvägde fördelarne af den ostörda transaktionen mellan jordbrukaren och köpmannen. Den sednare kunde under en fri tull-lagstiftning säkrare göra sina beräkningar, till fromma för både sig och säljaren. Hr Malmsten yttrade slutligen, att han trodde det alla de nu församlade med tacksamhet erkände de personers för.jenster, hvilka vid närmast föregående riksdag representerat kretsen, uch sade sig för sin del önska att två af dessa tre, lirrk Schwan, Lovwven och Brink måtte väljas. Hufvudsaken vore att vara eniga om hvilken af de två sednare man tänkte välja, ty han tog för afgjordt, att hufvudstaden äfven vid denna riksdag önskade se en af sina representanter såsom talman. Han vore för pri villig att förena sig med pluraliteten om hvilkendera som helst af de d andra båda, som valdes, antingen hr Loven eller I hr Brink. Fabrikören Bergström satte. liksom båda de föregående och etterföljande talarne, representationsförslagets genomidrifvande i trämsta rum-t met, sade sig i fråga om frihandelssystemet visd serligen ej önska en återgång till det gamla, men trodde att export och import borde sättas i större harmoni med hvarandra än fallet vore för mnärvarande. Det system man nu följde kunde gåjl? till en tid, men skulle icke bära sig i längden.2 För öfrigt fäste hr Bergström uppmärksamheten i på en fråga, som han ansåg vara af största vigt, nemligen att våra soldater försåges med tidsen-, liga gevär. Han sade sig känna att andra länders I armeer voro försedda med gevär, med hvilka deras soldater kunde skjuta 5 å 6 skott, medan 1 våra sköto ett. Under sådant förhällande vore den c E t 2 mö SS PI PA AA FJ rr DB rm aldra bästa trupp underlägsen en bättre utrustad fiende, och hvarken mod eller bravur kunde ersätta bristen på dugliga vapen, erinrande hr Bergström om den sorgliga erfarenhet danskarne, som varit försedda med gevär konstruerade lika med våra, vunnit under det sista kriget. Målaren Lindborg sade sig icke skatta frivilligheten af det representationsförslag regeringen framlagt så högt, då folket i femtio år arbetat o att blifva qvitt ståndsväsendet, en statsförfattN ning som knappast i våra dagar kan godkännas )? ens af Barbareskstaterna. Under de sednare riks5 dagarne hade visserligen nya elementer inkomla g nt fö mit i stånden, men dessa hade varit med om att skapa de obilliga kommunalförfattningarne, hvilka icke vore mycket att tacka för med sin nuvarande valcensus. I afseende på de privilegier, som ännu enligt vår grundlag finnas qvar, förvånade det talaren att dessa icke för längesedan försvunnit. Ve Det vore nu alldeles icke för tidigt. Pa hvilken go rättsgrund hade dessa privilegier tillkommit och!) hvarpå grundade de sig väl i våra dagar? Vidare st ansåg talaren den nu pågående starka emigrationen utgöra ett talande bevis på, huru t kande skattebördorna voro samt visade nödvändigheten af att återupptaga frågan om jordränfö tans och naturaprestationernas afskaffande. Ordel nandet af vårt försvar hörde äfven till dagens li stora frågor; men detta ville han skulle ske så, att anslagen dertill icke ökades, utan minskades, anförande hurusom krigsbudgeten under de sista P 30 åren slukat minst 500 millioner rdr. I fråga sl det friare sy: n på sednare tiden gjort d