13 ä LR KLAN BÖR 20 JNH. Engelska skattkammarkansleren Gladstones nederlag i Oxford tyckes längt ifrän ha förminskat sympatierna för honom, och de liberala engelska tidningarne innehålla artiklar, som visa, huru mycket de liberala glädja sig öfver, att tories i Oxford ej omvalt mimstern och derigenom gifvit honom friare händer att för framtiden verka för den liberala saken. Genom telegrafen blef det först på måndagen den 17 dennes bekant i Liverpool att Gladstone skulle infinna sig såsom kandidat till en af de tre platser i underhuset, hvilka der tillsättas, och underrättelsen gick såsom en löpeld genom staden. Redan på tisdagsmorgonen belägrade tusentals personer i Liverpool dörrarne till de särskilda komitelokalerna för att få inträdeskort till det mute, som var utsatt på aftonen på en teater, dertilloppet af menniskor också blef så sturt, att blott ungefär en tredjedel med stor svårighet kunde bana sig väg in. Gladstone helsades vid sitt inträde med en bifallsstorm, som varade i flera minuter och höll ett långt, med ständiga bravorop helsadt föredrag, hvari han talade om sin ställning till universitetet och partierna i parlamentet, samt i allmänhet uttryckte sig med mycken anspråkslöshet. Efter 18 års förbindelse var han nu skild från universitetet, men skilsmessan var framkallad af politiska skäl. De flesta lärarne i Oxford, sade han, ?de, som använda sin bästa tid på att utbilda ungdomen, ha äfven denna gång blifvit mig trogna. Jag kommer pu till Lancashire, min hemort, och frågar, om man här vill taga mig till representant. Jag är medlem af en liberal regering och nära förbunden med det! liberala partiet, men har dock aldrig öfvergifvit de sannt konservativa syftemål och sträfvanden, med hvilka jag inträdde i det offentliga lifvet. Jag älskar mitt lands institutioner ännu innerligare, än då jag som gosse sprang omkring på Liverpools gator, men eriarenheten har undervisat mig; jag har insett, att det är en klok politik att visa förtroende till folket, oklokt att visa misstroende. Jag har icke varit blind för tidens tecken, och när man säger, attsinnesstämningen i landet i ordets bästa betydelse är konservativ, d. v. s. att folket förstår värdera landets lagar och institutioner, så bör man tillstå, att detta resultat åstadkommits genom en liberal lagstiftning. Syd-Lancashire har i en lång följd af år legat uteslutande i händerna på de konservativa. De tre kandidater, eom denna gång trädt inom -skrankorna, voro, de tre gamla konservativa medlemmarne Egerton, Legh och Turner; öch deras liberala motståndare voro Glådstone, Heywood och Thompson. Val :a blefvo Egerton, Gladstone och Turner. De flesta rösterna erhöll Egerton eller 9189; dernäst kom Gladstone med 8800 och sist Turner med 8784. Äfven en liten del af de konservativa röstade för Gladstone, likasom han också utan tvifvel understöddes af de katolska valmännen just på grund af de åsigter, för hvilkas skull han fallit i Oxford. Denna framgång är så mycket anmärkningsvärdare, som den: erhållits i ett grefskap, der lord Derby besitter ett mycket stort territorielt inflytande, ytterligare förhöjdt af den roll, han spelade i Manchester, då fabrikerna stodo stilla till följd af krifet i Amerika; vidare derföre att de mycet konservativa arrendatorerna utgöra massan af valmanskåren och klandra Gladstone, för det han ej nedsatt tullen på humle; slutligen derför att skattkammarkansleras kandidatur kom i sista stunden och han måste undantränga en af de tre konservativa, som hittills representerat grefskapet i parlamentet. Men han och hans vänner utvecklade en utomordentligt stor verksamhet och lyckades genom sin energi reparera motgången i Oxford. Bland de många tal, som på sednare tiden hållits vid valförrättningarne i England, förtjenar sir Edw. Bulwer Lyttons till valmännen i Hertfordshire omnämnas, i hvilket han bland anntiat vidrörde Englands förhållande till den danska frågan. ?Sedan jag?, yttrade talaren, öppet uttalat hvad jag gillar i regeringens utrikes politik, vill jag så kort som möjligt förklara hvad jag nödgas klandra; och jag måste så mycket mer oförstäldt göra det, som hennes fel mot en olycklig utlandsk nation har samma karakter som det, bvilket jag sedermera måste påbörda henne att ha begått mot sina egna landsmän, Det är felet att ha väckt förhoppningar, som hon svikit, och att ha gifvit löften, som hon brutit. Häruti felade hon i afseende å Danmark. Jag vill ej öfverdrifva; je säger ej, att så positiva löften om miitärisk hjelp gåfvos Danmark, att en slug lagkarl ej kan bortadvocera dem; men sto.a nationer böra handla mot:svagare makter icke såsom sluga lagkarlar, utan :såsom ärligt handlande lojala gentlemen, som äro måna om ej blott att icke lofva, utan äfven att icke bli så förstådda-som om man lofvade, der ett löfte ej kan uppfyllas; men när en sådan nation som England säger till en svag makt såsom Danmark: ?Lemna er i våra händer och följ vårt råd?, då är det, ifall rådet följes, ett löfte å rådgifvarens sida, att den svaga makten icke skall lemnas aft strida och blöda ensam. Danmark följde vårt råd; det återkallade sin konstitntion, det bytte om sin regering, det äfventyrade sin tron, det drog sig tillbaka från den stridsterräng, det sjelf skulle ha valt sig, allt på vårt råd; och på slutet lemnade vi det stympadt och plundradt, nödsakadt att underkasta sig vida svårare vilkor, än det skulle ha gjort, om det ej hade följt våra råd och förlitat sig på vår hjelp.? na a mn AA t f r F