börjar läsa öfverskriften på hvarje bref, så här: Min älskade Mercedes. — Mitt lifs af gud. — Min tillbedda Merceditas. — Ojem förliga Mercedes. — Merceditas, mina ögons ljus. — Min Mercedes, mitt lifs stjerna. — — och så hela vägen — ötver tusen bref; det skulle aldrig taga slut om jag läste upp dem alla.? cOch huru långt har ni hunnit med era memoirer, seflora 2? I går började jag beskrifva den dag då jag törsta gången föll i barnsäng. Hvilket vigtigt kapitel? Ja, det var ett af mitt lits märkvärdigaste stunder. tFörlåt, sefiora, är det icke något ganska vanligt? Oh, det var ytterst märkvärdigt. Förestäl er alt jag hela tiden gjorde vers och visste ej ens ar den kris som pågick. En beundransvärd kroppskousti:ution! t5å fick jag min äldsta son. Hälften är på vers och hälften på prosa. Hvem? Gossen? Nej, arbetet, förstås — memoirerna. sAhls Men den narren Rivera kallar dem dåliga.s Han näste vara mycket kall 4 Som snö; och materialistisk som en sten. SOch prosaisk sedan!4 Javisst; att ej vilja läsa och ej förstå verserna ätminstone?4 sEn man utan hjerta. cSög att han är en narr och ni har sagt allt, Bello.4 Med tillåtelse, sefiora, så skall jag visst säga alt er man är en narr. Det är hun också. Men, ser ni. jag vill sjei! så ha honom. Hverje morgor går han till torget och köper allt hvad han vet att jag vill bafva. Han väcker mig med smekningar och lägger allt hvad han köpt å min säng. Dessntom, om han någon gång blir ond, så blir han snart god igen. Det är en förträfflig anordning. fitet. Jag SJa, men den tjevar till så