LyYTEL Lapib. — — En prests yltrande om de svenska sjö snännen. Vid den installation af en bethel kapten som för några dagar sedan egde rum i Göteborgs domkyrka, tillät sig den tjensstörrättande presten, en kommunister allen, att inför en mycket talrik församling af åhörare uttala några, lndrigast sagdt, högst oblida omdömen om de svenska sjömännen. Detta utfall mot en hel samhällsklass, som med rätta ötverallt i landet åtnjuter stor aktning för redbarhet och tro fast manlighet, har på siället framkallat en liflig harm och af stadens tidningar behandlats som det förtjenar. Denna ovilje har äiven gilvit sig luft i ett par till nd. ningen Förposten insända artik dr, afhvil. ka vi återge följande: Vid installationen, förliden söndags e. m. aj kapten W. Fleetwood, sasom en af sjomannasäll. skapets bethelkaptener. blefvo flertalet at närva rande sjötarande medlemmar af nämnde sällskap på det obehagligaste ötverraskade at den dåliga tanke, komminister Hallån, som fått i uppdrag att förrätta installationen, tycktes hysa samt fann för godt at. yttra om sjömän i allmänhet och svenska sjömän isynnerhet. och hvilken han uttryckte i ungetär foljande ordalag: att det är allmänt kändt, att sjömän mera än andra menniskor äro begifna på de lägsta laster, susom fylleri, svordom, otwkt m. m., samt att svenska sjömän äro så illa kända utomlands. att om någon ser en sjöman öfverlastad af starka drycker eller hör någon häda Gud genom svordom eller lättsinnigt tal, man genast säver: Se der går en svensk sjöman ! Hade dessa hr Hallens åsigter icke blifvit yttrade vid ett så högtidligt tillfälle och inför en så stor församling at åhörare, at hvilka de flesta torde mindre känna till eller varit i beröring med den utpekade samhällsklassen och således lätt kunde tatta ett dåligt och oriktigt begrepp om densamma, kunde man låtit det passera oanmärkt, lemnande dessa hans anmärkningar åt sitt värde; men som nu törhållandet var, vore det orätt att, emot bättre vetande, lemna hr Halln såväl som dem, hvilka möjligen satt tro till hans utgjutelse, i den oriktiga föreställning. de derigenom fått, om en både nyttig och, öfver hufvud taget. aktningsvärd samhällsklass. Den taktlöshet, att ej säga oförsynthet, hr Halin ådagalagt. att, sedan han blifvit tillbjuden och emottagit det hedrande uppdraget af ett sällskap sjömän, att installera en bethelkapten, begagna sig af detta tillfälle, för att på ofvanbeskrilna sätt, utan skäl, anfalla dem. som gifvit honom detta uppdrag, torde ej behöfva påpekas; och till hans ursäkt kan endast gölla en lörmodan, att han med den allmänna benämningen sjömän endast menat de lägre af dessa grader eller matroserna, ty med ändå större egenkärlek och inbilskhet, än hr Hallentyckes besitta, vore det knappt tänkbart att han icke borde inse, att bland befälet inom denna klass finnas män, af hvilka många mäste stå jemngoda med hr H. i bildning och karaktersrenhet, och flera ganska säkert öfver honsm. Hvad matroserna angår. så kommer man till den slutsats, itall hr H. bedömt dem efter egen erfarenhet, att han måste hatva kommit i beröring med den allra sämsta dräggen af dem eller, om han endast tormerat sitt omdöme efter andras beskrifning. han handlat lindr sagdt både dumt och obetänksamt och, prestman. alldeles icke i sin Mästares det han dömt en hel samhällsklass ohörd och, efter blott berättelse af ar.dra. på så sätt som skett nedsmutsat densamma. Hr Hallåns skamliga och osannfärdiga nedsättande af svenska sjömän isynnerhet väckte både harm och medömkan; ty det är för dem, som haft det minsta att göra med sjömän, noga kändt, att de svenska matroserna stå högt öfver sina yrkesbröder hos ändra nationer, och äro allmänt omtyckta och eftersökta af främmande kaptener och skeppsredare för sin goda diciplin, redbarhet, lydnad, ordentlighet och nykterhet. Troligen har hr H. påträffat någon eller några enskilda individer. hvilka motsvarat hans beskri.ning, och han har efter dem bedömt hela klassen, utan att tänka det oriktiga häruti eller att det uti alla samhällsklasser finnes undantag. Hvad skulle hr H. tycka om, ifall det fölle någon in att begå den obetänksamheten att bedöma heia presterskapet efter någon giftblandare, kyrkotjuf eller drinkare, tillhörande nämnde stånd? Nog skulle han, med rätta, tycka att detta vore både dumt och clakt. Vi taga oss emellertid friheten att råda hr H., att en annan gång tänka, förrän han talar, om saker och menniskor, som han icke känner till, och att fästa hans uppmärksamhet derpå, att med sådana orättvisa och opassande tillmälen, han icke, om också iklädd kappa och krage, förskaflar sig hvarken aktning eller förtroende af någon som helst och minst af Sjömän