gifva, att författningsakten i sin helhet och i trots af väsentliga modifikationer icke innehåller omedelbara förändringar af öfvervägande vigt?; men han har dock fått betänkiigheter i afseende på tidpunkten: visserligen är den k. danska regeringen, utan all gensägelse, den bäste domaren med hänsyn till tidpunktens lämplighet; men refve Manderström kan dock icke underåta att hysa betänkligheter? — 0. s. v. Och sålunda fortsättes alltjemt i depeschen. I en enskild förhandling vore man tvifvelsutan mer än benägen att karakterisera detta som hållningslöst, som brist på begrepp; men af den förntgående utvecklingen skall det, enligt hvad vi tro, blifva påfallande, att det inom det diplomatiska skriftställeriet måste erhålla en helt annnan benämning, och blott beteckna det som ett konseqvent genomförande af den från gamla tider ärfda metoden. Den littaste delen af vårt arbete återstår nu. Efter att ha kastat en blick på de ledande åsigterna och den metod, efter hvilken de utformas, skola vi i det följande försöka att, medelst biträde af de föreliggande aktstyckena, visa, i hvilken ställning de satte utrikesministern till händelsernas gång under den dansk tyska striden. Vi skola dock icke trötta läsaren med en fullständig skildring af densamma; dertill saknas också ännu den erforderliga kunskapen om de åverkningar under hand som göra sig gälande de roi å roi. Men det tarfvas icke heller då afsigten med dessa uppsatser allenast är att lemna en rent litterär-historisk öfverblick af grefve Manderström såsom diplomatisk författare.