förbättring. Härvid anmärktes, att i allmänhet sådana församlingar, som för folkundervisningen uppoffrat litet eller intet, äro trögast att förmå till att för saken bestrida några, om än aldrig så nödiga kostnader; hvaremot man flerestädes, der redan mycket offrats för folkskolan, villigt gifvar mera för att tillfredsställa dess billiga anspråk. På femte frågan, om införande af en kort kurs i kyrkohistorien bland folkskolans undervisningsämnen, svarades kort och godt, att nog kunde det vara bra. Huruvida dock bifallet härvid var så allmänt, som frånvaron af uttalad opposition antydde, torde vara tvifvelaktigt. Sjette frågan, om folkskoleträdgårdar, framkallade en lång diskussion. Diskussionen öppnades af folkskoleläraren Erixon, som i ett lifvadt föredrag redogjorde för sakens ställning i Östra Wingåker. Egaren af största egendomen isocknen hade skänkt och låtit odla jord till skolträdgård, som eljest svårligen torde hafva erhållits. Saken hade dock stött på flera hinder, bland andra talarens egen obekantskap med äm-. net; men god vilja hade besegrat svårigheterna, dock med sådan möda, att talaren gerna önskat få åt en trädgårdsmästare öfverlåta denna undervisning, om så t sig göra. Tid iförsartes också, enligt schemat 1, i sjelfva verket oftast 2 timmar m dagen. Emellertid vore deten hugnad attnu skörda mödans frukter. Trädgården är i ordning wed litet af hvarje, träd, blommor och köksväxter. De sistnämnda säljas och ha inbringat första året 40, andra 50, tredje vid missväxt 30 rdr, som användts till premier åt skolbarnen. Träden i trädskolan följa barnen vid utgång ur skolan, dock ej så, att enhvar från början har eget träd att sköta och ansa. Detta har nemligen visat sig komma afunden att bryta grenar o. 8. v. Nu får den med bästa betyg utexaminerade först välja sf ett träd att medtaga från skolan till hemmet, derefter den närmaste i betygantal o. s. v. efter tillgång. Detta sprider i orten hågen för trädgårdsskötsel och gör mycket godt. Talaren varnade för att gifva minsta skäl att kalla barnen dagsverkare åt läraren. Ett spår af egennytta får ej 1 hans undervisning förmärkas, till vida större skada, än det lilla gagn, inkomsten af skolträdgården kunde göra honom. Må han ha sin lilla trädgård att sköta utan barnens hjelp. Det blir bäst på båda hållen. För öfrigt hoppades talaren, att folkskoleinspektorns nitiska verksamhet skulle i orterna kraftigast befrämja folkskoleträdgårdsfrågan, som behöfver yttre påtryckning. Lektor Bogren redogjorde för förhållandena vid åtskilliga skolträdgärdar inom hans inspektionsområde och förordade, såsom en mycket vigtig sak, skolträdgårdsfrågan. . Prosten Forsell sade sig frukta mångläseriet, icke minst i folkskolan, der det alitför mycket tager lärarens krafter i anspråk; fruktade, att af den splittrade verksamhet blir klent resultat; önskade, att, om trädgårdsskötsel och exereis skola ingå i folkskoleundervisningen, en trädgårdsmäitare och korporal må till biträde dervid särskildt önas. Doktor Gumelius var af motsatt mening. Vi sande att trädgårdsodlingens stora värde, såsom både bildningsmedel och ekonomisk gagnelig icke får underskattas, erinrade han, att den samtidigt på tal komna exercisfrågan är en fo sterlandets stora framtidssak, som måste främjas. Båda delarne kunna ock ställas så, att de blifva mera en vederqvickelse efter stillasittandet, än ett arbete. Erfarenheten visar redan, att mången skollärare med glädje; lif och lust griper sig an med dessa, förut honom obekanta stycken, med hvilka han dock snart gör sig förtrogen, och att barnen i dem finna nöje och helsa. Bättre, om barnen äfven i trädgårdsodling handledas af sin lärare, än af en trädgårdsdräng med rang och heder af mästare. — Af egen erfarenhet visste talaren, att man med bjelp af goda trädfärdsböcker och med håg för ämnet, kan inom ort tid dermed införlifva sig ganska väl. Under behörig handledning kunde t. ex. ympning läras på I en halt timma. Talaren lade desto större vigt på trädgårdsodlingen, som den väsentligen fömår befrämja hemtrefnaden och rentaf betingar vissa orters beboelighet. Vårt land är en naturlig park, väl egnad att med litet konst förskönas; och dock finaas få civiliserade länder, der trädårdsodlingen står så lågt som hos oss. Gotand, der hvarje koja har sin lilla trädgård, utgör ett vackert undantag. Och hvarföre skulle ej undantaget få bli regel? God vilja hos vederrande församling och skollärare, med deraf töljande god vilja hos skolbarnen, skwle väsentligen främja ett så godt syfte. I samma riktning yttrade sig folskollärarne Källström, Brodden, Lundberg och Thunberg, den sistnämnde dock reserverande sig mot, att afkomsten af skolträdgärd skulle komma någon socknens kassa tillgodo. Vid sjunde punkten, om k. brefvet at den 22 April 1864, anmärktes af lektor Bogren och hr Erixon att stadgandet om årlig undersökningsexamen möter stora svårigheter i praktiken. — Hufvudräkning ansåg man böra noggrannt öfvas. Rörande undervisningstiden återkom hr Erixon med sitt förut gjorda förslag om läsetidens förläggande mellan kl. 9 och 2 på dagen, hvaremot ordföranden samt folkskoleinspektörerna Bogren och Robson (prosten Robson, hindrad att öfvervara första dagens möte, deltog under andra dagen i mötesförhandlingarne) ansågo en under 5 timmar utan längre afbrott fortgående läsning och fasta vara för barnen skadlig. Klockan 1 på onsdags middag afslöts mötet med af vice ordföranden till doktor Gumeelius framförd tacksägelse för hans ordförandeskap, hyarpå ordföranden svarade med några afskedsord.