AMALIA. Roman i tvenne delar. Ar Jas Mårmol). Öfversättning från Spanskan af fru M. Langlet, född Söderen. ANDRA DELEN. FÖRSTA ARDELNINGEN. Första KaPITLET. Den sextonde Augusti. Elfva dagar efter de sednast berättade tilldragelserna vid Barracas, det vill säga den 16 Augusti, fortfor ännu Buenos Ayres öde att vara insvept i moln, genom hvilka menniskoblicken förgäfves sökte tränga för att få se en skymt af perspektivet der bakom. Det var ungefär klockanBfem på morgonen af denna dag. Ingen enda stjerna syntes på himmelen, och östern, insvept i nattens mörka mantel, hade ännu ej lyftat den för gryningens perlemorbleka slöja. Tre personer; i dunklet liknande några af Hoffmans drömbilder, syntes emellanåt stanna utanför fönstren och väggen som skilde Amalias egna rum från den stora gården och trädgården vid Barracas, hvilken sednare, som vi veta, var inhägnad af ett jerngaller, hvars portar nu stodo öppna. Detta var något högst ovanligt vid denna tid, och hade aldrig inträffat förut, sedan vår berättelses början. Det fiunes ingen der. Om ers nåd stan) Se A. B. n:r 83-85, 87, 89-—92, 94, 95—102, 104, 106, 107, 109, 112, 113. 116. 117 (B), 119, 123, 124 (B)—126, 128—134, 136—138, 140— 143, 146—149.