tillintetgöra en af hufvudststadens yppersta naturförmåner, skall förvärfrfva sig ett afundsvärdt minne i stadens titideböcker. —Mm LITTERATURTIDNING. Innehåll: Colenso, Pentateuchen.n. — Ny dansk och norsk litteratur II. — Litteraturoch konstnotiser. Pentateuchen eller de fem Mose e böcker och Josua bok, kritiskt granskade ajaf J. W. Colenso, biskop i Natal. 1 Deleren: Exodus eller andra Mose bok. Öfversisättning från 5:te engelska upplagan af Axelel Krook. (Stockholm 1865.) Vi ha flera gånger haft tillfälle omtala biskop Colenso och den rätttegång, med yrkande på afsättning, som denna hans bok föranledt från engelska högkyrkans sida, men ur hvilken strid han i dessa dagar omsider med seger afgått genom högsta domstolens utslag. Boken har tgjort det största uppseende och inom kort tid erhållit fem stora upplagor. Första ddelen afhandlar israeliternas utvandring ur Egypten, hvilken här analyseras på ett sätt, som omöjliggör antagandet ar deen bibliska berättelsens historiska trovärdilighet. Icke det minst läsvärda härvid är förjrfattarens belysning af förat gjorda vidundeerliga försök att häfva påtagliga motsägelseser. Bland hos oss mera kända författare i i den riktningen mönstras företrädesvis Herngstenberg och Kurz. Med all rätt erkännner dock författaren hos den sednare störmre sanningskärlek. Att ådagalägga Hengsstenbergs afsigtliga sofistik och advokatorisska vrängningsförsök kan utom Tyskland iännu ha sitt intresse ; inom Tyskland är maannen redan temligen känd. Det är bedröflligt, att en teolog med så stor lärdom ochh skarpsinnighet, samt så ovanlig energi skalll gå till väga på ett sätt, som hos sjelfva KKurz framkallar följande omdöme: ?Hengstetenberg har, för att i ett enda konkret ord bbringa förhåliandet till åskådning, tyvärr oftfta i sin strid för gamla testamentets goda röätt förvexlat en åpologets verksamhet med cen advokats.? Colenso omtalar, att han redan som i England tjenstgörande prest påträngdes af åtskilliga bibliska tvifvelsmål, som ingåfvo många. bekymmer; men hans sinne upptogs då med embetets praktiska del och han hade hoppats för alltid ha blifvit qvitt dessa spöken. Öfverhopad af göromål, nedtystade han genom vanliga kommentarier inkasten mot den historiska karakteren i de första delarne af gamla testtamentet och lät undergifvet orimligheterna ii enskilda deltar uppgå i berättelsens allmänana sanning. Men under bibelns öfverssättning på zuluspråket, då han biträddes aaf intelligenta infödingar, återväcktes tviflenn med ny styrka. Under öfversättningen om ssyndafloden såg en naiv, men klok inföding — med ett barns läraktighet, men med en mogen ålders reflexion — upp till Imonom och fräade: Är allt detta senntt? Tror ni verkigen, att allt detta skedåe så; att alla djur och fåglar och kryp på marken, stora och små, från varma och kalla länder, kommo på detta sätt par om par och ingingo i oachs ark? Och hade Noach samlat föda åt dem alla, åt vilddjuren och roffåglarne såväl som åt de öfriga ?? Colenso hade under tiden studerat geologi och sålunda kommit till ölvertygelse om alt en syndaflod enligt bibelns beskrifning ej kunnat ega rum, oafsedt öfriga orimligheter, helst Lyell påpekat de många urgamla bergen i Auvergne och Languedoc, täckta met pimpsten och andra lätta substanser, som mäste blifvit bortsköljda af en sådan fflod, helst Ararats spets är högre än dessa berg. Han gaf derför trågaren ett svar, som för tillfället tillfredsställde honomi, utan att väcka misstro till bibelns allmänna sannfärdighet. Han drefs sålunda mot sin vilja att forska djupare och skulle nu bäfva för resultaterna, om han ej fast tredde på sanningens och kärlekens Gud. Menskor må fördöma; men så gjorde ock judarne med Paulus och påfven med reformatorerna. Vår pligt bjuder att följa sanningen och lemna följderna i Guds hand. Det kan ej betvifJag, att en vidt spridd misstro råder angående bibelns verbalinspiration. ?Den stora mängden af de intelligentame studerande vid våra universitet egna sig ej längre åt kyrkans tjenst, . Hur kan det vara annorlunda, då sjelfva vilkoret för en: vung. mans inträde inom engelska kyrkans prresterskap är, att han afstär från all tankeeller ätminstone yttrande-frihet i afseende jpå de stora frågor, som vår tid mognar. Engelska kyrkan måste falla sönder gemom sin egen inre svaghet — genom att förlcora sin makt öfver alla klassers växande iintelligens — om ej något räddningsmedel snart användes. Det är en eländig politik, som nu förherrskar ovärdig sanningen sje:lf?. Bokens utfining motiveras af följande högst märkiga ord, som ej i Sverge sakna motsvarighet: Det fins ej så få bland de mer bildade och många bland de intelligentare arbetande klasserna, som sväfva i fara att nedsjunka till irreligiositet och ateism, i förening med ex känsla af misstro till deras andliga lärare, likssm om dessa måste vara antingen okunniga on omständigheter, hvilka äro för dem sjeliva tylliga, eller åtminstone oåtkomliga för de tvifv:l, som dessa omNESS ENE ST NA DA SAST EEE SR kärlek, och ni tydde den kanske rätt